NU jobbar Trafikverket efter Nollvisionen även för cykeltrafiken. 27 år efter beslutet om Nollvisionen

Trafikverkets trafiksäkerhetsarbete för cykeltrafiken sedan beslutet om Nollvisionen 1997 har fullständigt dominerats av en sak – cykelhjälmen. Med det yttersta målet att få till en hjälmlag för alla.

Så har inte Trafikverket arbetat med trafiksäkerhet för biltrafiken. Där har det varit full fokus på myndighetens ansvarsområde – infrastrukturen. Investeringar för massor av miljarder har genomförts – för att skapa säkra vägar. Så inte för cykel – en säker infrastruktur för cykeltrafiken har mer eller mindre nonchalerats av Trafikverket. Vilket är mer än anmärkningsvärt då studier och forskning från bland annat VTI, MSB, Folksam med flera visar att bristande cykelinfrastruktur samt brister i drift och underhåll av densamma ligger bakom mängder av cykelolyckor.

Trafikverkets uppfattning hur de ska hantera regeringsuppdraget ökad och säker cykling, samt Nollvisionen: Trafikverkets regionala gång- och cykelväg. Ett upplag för snön från körbanorna. Varje vinter likadant – snön blir liggande i dagar. Lite längre bort i bilden, cirka 150, blir Stockholms stad väghållare – där är cykelvägen helt fri från snö och is. Så det går om man vill och prioritera.

Folksam har gjort en omfattande studie angående dödsolyckor med cyklande på statlig väg. Slutsatserna Folksam drar är:

Separata cykelbanor utanför vägen är den enskilda åtgärd som har potential att förhindra flest dödsolyckor. Hela 50 procent av alla dödsolyckor skulle kunna förhindras om det finns separata cykelbanor
Ytterligare 25 procent av dödsolyckorna skulle förhindras om det finns säkra passager för cyklande att korsa vägen

Så 75 procent att dödsolyckorna skulle ha förhindrats och förhindras genom säker infrastruktur för cyklande – 75 procent. Men det är inte där Trafikverkets fokus legat, tvärtom är det nästan inget fokus alls på detta. Fokus är och har varit cykelhjälmen. Som att Trafikverket ensidigt skulle fokuserat på airbags för biltrafiken och struntat i att investera 100-tals miljarder i säkra vägar och säker vägmiljö. Det hade självklart inte minskat antalet döda och skadade i biltrafiken annat än på marginalen.

2+1-vägar – säkerhet för biltrafiken, dödsfälla för de som cyklar. Alternativa färdvägar är få för cykeltrafiken, så antingen riskera livet eller ingen cykelresa. Det tillgängliga transportsystemet – ja inte för alla då… Foto: Leif Larsson

Väg 44 utanför Trollhättan – byggdes om till 2+1-väg i början av 2000-talet. Skulle stå som modell för säker väg för ALLA trafikslag i samband med det nationella trafiksäkerhetsprojektet ”På väg mot Nollvisionen”. Då gjordes separat väg för bland annat cykeltrafiken. Sen blev det inte så mycket mer från Trafikverket annat än bilfundamentalism.

Riksrevisionen uttrycker det så här i sin granskning av Trafikverket när det gäller 2+1-vägar och mötesseparerade vägar:

Vi bedömer därför att ombyggnader till 2+1-vägar och andra mötesseparerade vägar utan större vägren innebär att framkomligheten i praktiken upphör för cykeltrafiken på vägbanan eller vägrenen, och att cykeltrafikens behov måste lösas på annat sätt.

Det är ju också ett sätt att åstadkomma trafiksäkerhet – se till att det slutas cykla och vips så har cykelolyckorna gått ner till noll. Men nu är det ju som så att uppdraget Trafikverket har är ökad och säker cykling – ett uppdrag som undviks på alla möjlig sätt.

Jag passade på att fråga Trafikverket i samband med ett inlägg om cykelhjälm på Trafikverkets facebooksida. Jag frågade varför deras trafiksäkerhetsarbete för cykeltrafiken inte sker på motsvarande sätt som biltrafiken. Det vill säga ett systematiskt, professionellt och framgångsrikt sätt. Detta var min kommentar och fråga:

Många intressanta kommentarer till Trafikverket. Det är utifrån dessa tydligt att trafiksäkerhetsarbetet på Trafikverket haltar betänkligt när det gäller cykeltrafiken. Nu kan ju detta avfärdas med att det är facebookfilurers tyckande och åsikter. Då kan vi ju vända oss till Riksrevisionens granskning av bla Trafikverket. RRV framför hård kritik vad gäller verkets insatser för cykeltrafik. Så med detta som bakgrund, samt hur många cyklande som skadas varje år pga brister i cykelinfrastrukturen och brister i drift o underhåll av densamma, är det väldigt olustigt att se detta från Trafikverket.

Ni borde istället göra en genomlysning av hur ni arbetar med cykeltrafiken och dra lärdom hur ni systematiskt (och framgångsrikt) har gått tillväga när det gäller biltrafiken. För biltrafiken har ni inte år in o år ut ensidigt basunerat ut ”airbags”, och enbart ”airbags”.

Ni har där haft mycket stort fokus på infrastrukturen och underhåll av densamma. Många miljarder har investerats för en säker vägmiljö för biltrafiken. Varför arbetar ni inte på samma sätt när det gäller cykeltrafiken?

Trafikverket återkom med ett svar:

Hej
Vi arbetar nu på ett motsvarande sätt som vi tidigare har arbetat med biltrafiken.

Nollvisionen innebär ett delat ansvar mellan systemutformare och användare. Om systemet inte fungerar har dock systemutformarna det yttersta ansvaret och behöver vidta ytterligare åtgärder.

För att kunna minska antalet omkomna och allvarligt skadade cyklister behöver flera olika insatser göras samtidigt där hjälm är en av flera förutsättningar:
– Förbättrad infrastruktur. Exempelvis förbättrad drift och underhåll, översyn av hastighetsnivåer, geofencing, utveckling av separering, säkra korsningspunkter. Planerar och anlägger ny infrastruktur för cykling.
– Fordonsutveckling. Exempelvis bilar med förbättrad detektering, autobroms, förlåtande fronter. Stabilare cyklar med exempelvis ABS och enklare insteg samt minska antalet trimmade elcyklar och elsparkcyklar.
– Utvecklad användning. Exempelvis ökad användning av hjälm, belysning och vinterdäck. Ökad nykterhet och regelefterlevnad.
/XXXX

SÅ…

NU arbetar Trafikverket på ett motsvarande sätt som för biltrafiken. Ni vet, professionellt och framgångsrikt. 27 år efter beslutet om Nollvisionen – sent ska syndaren vakna får vi väl konstatera. Vi ska nog ta dessa ord från Trafikverket, att de nu arbetar på motsvarande sätt som de arbetar med biltrafiken, med en stor nypa salt. Om de nu arbetar på motsvarande sätt som för biltrafiken borde de lätt kunna räkna upp en lång lista med insatser och åtgärder som gör det säkrare för cykeltrafiken. Men så gör inte kommunikatören i sitt svar. Kanske för att någon sådan lista inte finns. Ta en titt på Trafikverkets sida om ”Säkerhet på cykel” – en sida och information som fullständigt domineras av en sak:

CYKELHJÄLMEN – frälsaren i Trafikverkets trafiksäkerhetsarbete för cykel

Sen skriver Trafikverket lite mer om vad du som individ ska göra för säker cykling. Trafikverket listar alltså saker vad du som individ ska gör – helt utan koppling till sin egen verksamhet och ansvarsområde – infrastrukturen. Det är inte så lite Anita och Televinken över det hela. Att trafiksäkerhetsexperterna i bunkern i Borlänge inte skäms ögonen ur sig är ju minst sagt häpnadsväckande. Hjälmen har för dem blivit närmast religion. Inte ett enda ord om vad Trafikverket gör vad gäller cykelinfrastruktur, genom till exempel ett avsnitt som:

”Trafikverket jobbar med ökad säkerhet för cyklister, till exempel genom att…”

Väntar med spänning på att få se den omfattande listan från Trafikverket, den kommer nog vilken dag som helst. Och hela tiden finns tidigare trafiksäkerhetsdirektörens ord från 2012 och 2013 i bakhuvudet:

Claes Tingvall, trafiksäkerhetsdirektör på Trafikverket, kräver nu att satsningar görs på de så kallade oskyddade trafikanterna.

– Tittar man på allvarligt skadade så är det fler nu som läggs in på sjukhus som är cyklister än som är bilförare.

– Men nu måste vi också ägna oss mycket mer åt framför allt cyklisterna. För det är den grupp som skadas mest, och som måste prioriteras högst, säger Claes Tingvall.

Det var alltså för 13 år sedan – 13 år. Av Trafikverkets ”satsningar” på cykeltrafikens trafiksäkerhet och ”prioriteras högst” har vi inte sett röken av. Det finns inte tillstymmelse av ett systematiskt, kunskapsbaserat, effektivt och framgångsrikt trafiksäkerhetsarbete för cykeltrafiken. Förutom cykelhjälmen då – den har Trafikverket gapat om sen Nollvisionens första dag. En professionell, lärande och utvecklande organisation – med ansvar för infrastrukturen – borde långt tidigare än efter 27 år ha kommit fram till att ett ensidigt fokus på cykelhjälmen är inte ett särskilt framgångsrikt trafiksäkerhetsarbete – men inte Trafikverket.

Tunga fordon och dess förare är överrepresenterade i dödsolyckor med cyklande. Olyckor där hjälmen är till ringa nytta. För förloppet i dessa fall är nämligen att människan på cykeln mer eller mindre krossas av det tunga fordonet.

Polis tolkar sjukvårdspersonals utlåtande som att målsägandens kropp är i det närmaste krossad.

Så vilka är de högst prioriterade satsningarna Trafikverket gjort när det gäller dessa olyckor? För problematiken är på intet sätt ny, den har varit känd i decennier. I början av 2000-talet genomförde Trafikverket (då Vägverket) djupstudier och ett OLA-arbete (Objektiva fakta – Lösningar – Avsikter) på ett stort antal dödsolyckor mellan tunga fordon och gående och cyklande:

Nyligen har förändring i EG:s backspegeldirektiv beslutats som innebär att tunga fordon ska förses med effektivare närsiktsbackspeglar och detta är ett steg i rätt riktning. En slutsats av studien är ändå att även andra åtgärder behöver vidtas för att minska riskerna med att uppehålla sig i närområdet av en tung lastbil.

Relaterade inlägg: