Trafikverket lämpar över ansvaret för Nollvisionen på cyklisterna

Gång- och cykeltunnlar där människor dödas och skadas – på grund av bristfällig och farlig utformning. Tunnlar som produceras om och om igen. 25 år efter nollvisionens införande. Nästa gäng som är på gång med detta är Trafikverket och Nyköpings kommun. Ett nytt resecentrum ska byggas. Projektet har tagit fram en film som visar hur det kommer att bli. För ovanlighetens skull har man exakt lyckats förmedla vad som kommer att hända – en mycket realistisk illustration. Man kommer bygga en på tok för smal cykelbana, i direkt anslutning till en mur, i en tvär kurva, med obefintlig sikt. Det vill säga kommunen och Trafikverket har lyckats skapa alla ingredienser som behövs för olyckor och att människor kommer att skadas. Allt tydligt illustrerat på en filmanimering av Trafikverket.

Cykelbanan – rödmarkerad i bilden – ligger dikt an stödmuren längs spåret och viker sedan tvärt in i tunneln som går under spåren

Tvärt svänger cykelbanan i under spåren. Sikten är mycket dålig – på grund av den tvära svängen, den höga stödmuren och växtligheten. Observera också hur cyklisten som är på väg in i tunneln har placerat sig – en bit från stödmuren. Man cyklar inte gärna nära ett fast längsgående föremål, man lägger sig en bit ut – också för att om möjligt få lite bättre sikt. Se också hur det leder till att mötande cyklist tvingas ut mot gångbanan. Imponerad över att Trafikverket lyckats fånga detta så realistiskt. Men tyvärr verkar de inte tagit lärdom av den realistiska animeringen…

Kommer du cyklande från andra hållet så ser det ut så här i tunneln. Cykelbanan dikt an tunnelväggen så mötande cyklist kommer ligga i mitten av cykelbanan på grund av att projektet har missat det självklara – en tunnel bredare än gång- och cykelvägen, en bred skyddsremsa mot tunnelväggen och en bred cykelbana. I slutet av tunneln kommer en tvär kurva med usel sikt. Allt detta är ett väldokumenterat recept för olyckor. 

Här kan ni se filmen som Trafikverket tagit fram om Nyköpings Resecentrum

Som vanligt finns det mängder av skrifter, råd och riktlinjer vad gäller gång- och cykeltunnlar. Och precis som vanligt så struntar projektet fullständigt i dessa –  istället tar man aktiva beslut om att bygga farliga lösningar för människor. Vi kan läsa om planskildheter i Trafikverkets egen GCM-Handbok

Nr 1: ”Planskildheter bör vara utformade så att de ger bra sikt, ingen ska bli överraskad av andra trafikanter eller av ”busar”, inga döda vinklar bör förekomma.”

Har så gjorts? Nej.

Nr 2: ”Tunneldelen bör göras så öppen som möjligt”

Har så gjorts? Nej.

Nr 3: ”Tunneln bör vara bredare än gcm-vägen” 

Har så gjorts? Nej.

Nr 4: ”Anslutande gcm-vägar till tunneln bör ha mjuka radier och bra sikt”

Har så gjorts? Nej.

Nr 5: ”Vegetation kring tunneln får inte inskränka på sikten.”

Har så gjorts? Nej.

Finner det minst sagt en aning bekymmersamt att Trafikverket och kommunen ser ut att misslyckas på så gott som samtliga punkter vad gäller att skapa en trygg och säker tunnelförbindelse. De arbetar uppenbarligen efter helt andra handböcker – böcker som uppenbarligen har som mål att människor ska skadas eller i värsta fall dödas – som till exempel i Västerås. Där utredningen av dödsolyckan kom fram till att: ”tunneln saknar trafiksäker sikt”. En gång till: ”…saknar trafiksäker sikt”. Ni vet den där fundamentala faktorn som behövs för att trafikanterna ska kunna ägna sig åt säker interaktion med varandra.

GCM-handboken är ju inte den enda skrift som hade kunnat vägleda projektet till en bättre och säker utformning. Vi har ju även dessa gamla godingar från Trafikverket/Vägverket. Gamla godingar som visar att fakta och kunskap om hur man gör bra respektive farliga gång- och cykeltunnlar har funnits – i flera decennier hos Trafikverket:

Jag gillar särskilt verkets: ”- undergång eller trygg genväg?”. Min slutsats: Projektet valde undergång. Så högt i kurs står alltså cykeltrafik i Trafikverkets och kommunens arbete med nollvisionen – trafiksäkerhet är något de cyklande får fixa själva.

Men detta är väl ändå ett enstaka fall – ett undantag?

Nix, det är satt i system – 25 år efter antagandet av nollvisionen. Vi cyklar i väg till Burlöv, där Trafikverket och Burlövs kommun byggt en ny gång- och cykeltunnel. Och där man helt bortsett från grundläggande kunskap och fakta om hur man utformar en säker och funktionell gång- och cykeltunnel. Och vad händer? Det sker omgående olyckor. Inte en olycka, inte två utan det strömmar in rapporter om olyckor.

Och kommunen har det mycket dåliga omdömet att skylla olyckorna på trafikanterna – inte ett ord de stora bristerna som finns i utformningen – har de ens insikt och kompetensen att förstå bristerna de skapat undra jag? Men visst, pensionärer och 80-åriga damer är ju ökända för att framföra cykeln i höga hastigheter.

Förutom de mycket tvära kurvorna med obefintlig sikt, den smala och trånga cykelbanan så har kommunen och Trafikverket lyckats med att göra en kantsten mellan gång- och cykeldelen – men bara i tunneln. På var sida tunneln är det en linje som separera – en målad linje som sedan helt plötsligt efter tvära kurvor med dålig sikt övergår i en kantsten – en nivåskillnad:

Den målade linjen blir en kantsten inne i tunnel. Direkt efter en tvär sväng med mycket dålig sikt. Foto: Mårten Zetterman

I en tunnel, med skiftande ljusförhållanden – så dyker där plötsligt upp en kantsten. Hur många sekunder tror ni man har på sig att upptäcka kantstenen efter den tvära kurvan? Det har säkert Trafikverket och kommunen räknat på som seriösa systemutformare. Och är det en kantsten man ska behöva hålla utkik efter vid en plats som denna? Är det inte fullt fokus på att fixa svängen, att försöka hinna upptäcka andra trafikanter som ska gälla här? Och inte behöva nagla fast blicken vid asfalten, på jakt efter en mer eller mindre osynlig kantsten. Men det är just detta som de som utformat tunneln och cykelvägen begär av trafikanterna – trafikanterna ska speja efter och ha stenkoll på en kantsten som dyker upp helt plötsligt. Denna utformning gränsar ju närmast till dårskap. Men hej, kommunen är ju av uppfattningen att olyckorna beror enbart på de som cyklar – inte utformningen.

Så låt oss ta en tur ner i tunneln – det blir en svängfest som heter duga. Och sikten kan ni ju fundera över på vår tur ner i tunneln. Först en vy lite från ovan:

Vägen ner till tunneln svänger rejält, och som sagt – sikten…

Så närmar vi oss tunnelmynningen. Cykelbanan är 2 meter bred – en bredd som är för smal för att hantera dubbelriktad cykeltrafik på ett tryggt och säkert sätt, särskilt i tvära kurvor.

Och här övergår alltså den vita linjen i en kantsten med nivåskillnad – det ska man alltså förstå och undvika, annars är risken stor att man cyklar omkull. Tänk nu alla tider på dygnet, i alla möjliga ljusförhållanden, alla årstider, alla möjliga väder. På en två meter bred cykelbanan som är för smal för säkra möten.

Och när fotografen är på platsen så händer vadå? En kollision, två cyklande som krockar på den för smala cykelbanan. För de såg inte varandra – på grund av den dåliga sikten. Som utredningen av dödsolyckan i Västerås konstaterade: ”tunneln saknar trafiksäker sikt” – i Burlövs fall gäller det ju även vägen till tunneln. Så jag kan inte låta bli att oroa mig: blir det även en dödsolycka här? På grund av projektets bristfälliga och farliga utformning. Det har ju onekligen inte börjat särskilt bra.

Denna gång gick det förhållandevis bra – blodvite, skrapsår och trasiga kläder samt skador på cyklar. Men nästa gång? Foton: Mårten Zetterman

Detta är alltså en utformning som kommunen och Trafikverket tycker att trafikanterna omgående ska förstå och kunna använda på ett förutsägbart sätt och även ska få plats i, trots att cykelbanan är för smal för säkra möten. Väg- och transportforskningsinstitutet och deras forskare, som ägnar tusentals timmar åt cykelolyckor och cykelinfrastruktur, har en helt annan uppfattning vad gäller kantstenar och har upprepade gånger påtalat detta i forskningsrapporter: ”Inga kanter bör finnas utmed landets cykelbanor”

Och nu ska kommunen och Trafikverket se över tunneln och gång- och cykelbanan och se om det går att förbättra den i grunden usla och farliga utformningen. Och ska vi slå vad? Inom kort kommer vi få se lite bommar på platsen – det är ju vad väghållare brukar slänga upp när de misslyckats skapa säkra och funktionella lösningar och ska rädda ansiktet på sig själva. Det blir väl som i Vårgårda kan jag tänka mig:

Bommar – universallösningen när väghållaren erbjuder usel och farlig cykelinfrastruktur. Vad bra att krydda den redan usla sikten med vegetation – så att sikten blir ännu sämre. Minns ni de fina orden i GCM-Handboken ovan? Foto: Mikael Ordenius

Vi har alltför många sådana här exempel på farliga tunnlar från andra delar av landet. Och det blir uppenbarligen bara fler och fler – inte färre. I nollvisionslandet.

Ni kan läsa mer om denna farliga gång- och cykeltunnel här.

Ännu en ny tunnel i Uppsala med farlig utformning:

Och i Täby utanför Stockholm dyker denna nybyggda gång- och cykeltunnel upp. Innehållande allt som behövs för att leda till olyckor.

Gemensamt för alla dessa olycksskapande tunnlar: tvära kurvor och mer eller mindre obefintlig sikt. Sikt – fundamentet för säker interaktion mellan trafikanter, för att i tid kunna upptäcka tokiga lösningar som väghållarna gjort – till exempel en kantsten mitt i tunneln, eller en bom, en betonggris. Sikten – något Trafikverket och övriga inblandade berövat trafikanterna på massor av platser. Beskedet är i stället: ni får färdas helt och hållet på chans, ni får ta hela ansvaret för att er färd är säker och trygg. Detta ibland förmedlat via lite klämkäcka målningar eller skyltar, ibland kompletterat med bommar och betong – detta är de cyklandes nollvision – år 2022.

Fast vad var det nu det stod skrivet i Trafikverkets egen handbok, den som de uppenbarligen varken läser, än mindre följer: ”Planskildheter bör vara utformade så att de ger bra sikt, ingen ska bli överraskad av andra trafikanter…”

Vi har ju det där lilla fina ordet ”bör” – mycket medvetet inskrivet. Ett ord som i Trafikverkets och många kommuners värld är lika med: det kan vi strunta i. Det blir billigare så. Nollvisionen har vi reserverat för biltrafiken.

Nästan alla landets kommuner, riksdag, regering och regionerna säger: Vi vill att fler cyklar och det ska vara tryggt och säkert. Men sen händer något, verkligheten kommer krypande. Det ska inte kosta något, inte erbjudas tillräcklig med plats och säkra ytor – inte kräva något – det ska så att säga lösa sig av sig självt. Kraven riktas i stället på de som cyklar – de ska lösa de grundläggande funktionerna som säkerhet, framkomlighet och trygghet.

Så har vi ju absolut inte resonerat när det gäller biltrafiken. Tvärtom – där har vi mycket framgångsrikt infört nollvisionen. Där har vi vräkt ut 100-tals miljarder på säker, framkomlig och förlåtande vägmiljöer – 100-tals miljarder. Så att vägsystemet ska klara av att hantera våra ständiga misstag och tillkortakommanden som biltrafikanter. När Södra länken skulle utsmyckas med konst fick VTI ett forskningsuppdrag att studera konstens påverkan på bilförarna. Det skulle ju vara smakligt med forskningsuppdrag från Trafikverket när det gäller cykel och tunnlar, och att resultaten sedan omsattes i praktiken – och då inte med det fina ordet ”bör”. Eller som Trafikverket själva säger om Nollvisionen:

”Trafiksäkerhetsarbetet enligt Nollvisionen utgår från att allt ska göras för att förhindra att människor dödas eller skadas allvarligt. Samtidigt som åtgärder ska vidtas för att förhindra olyckor, måste transportsystemet utformas med hänsyn till insikten om att människor gör misstag och att olyckor därför inte kan undvikas helt. Den perfekta människan finns inte. Nollvisionen accepterar att olyckor inträffar, men inte att de leder till allvarliga personskador.”

För 10 år sedan konstaterade Claes Tingvall, då trafiksäkerhetsdirektör på Trafikverket, att när det gäller allvarligt skadade är det nu fler cyklister än bilister som läggs in på sjukhus. Han krävde då att satsningar måste göras för att ändra denna utveckling. Det är svårt så här 10 år senare att identifiera några sådana kraftfulla satsningar från Trafikverkets sida. Vi som förflyttar oss med cykel har många gånger mycket svårt att se att Nollvisionen omfattar trafikslaget cykel – annat än i vackra ord.

I allt detta så undrar jag också – vad gör Trafikverkets trafiksäkerhetsexperter? De har varit närmast osynliga – när det gäller cykel – i 25 år. Det verkar snarare som de krupit djupt ner och långt in i bunkern. Hoppas de har hjälmen på sig så de inte skadar sig när de slår huvudet i taket på bunkern.

Så Nyköpings kommun och Trafikverket – nu har ni ett gyllene tillfälle. Gör inte som så många andra gjort – lär i stället av era och andras grova och farliga misstag. Arbeta inte aktivt för att människor ska råka illa ut och skada sig. Gör i stället verklighet av nollvisionen – utforma en säker tunnelförbindelse för de som cyklar och går. En förbindelse som tar hänsyn till människors brister och misstag – en utformning som är förlåtande. En lösning som inte lägger allt ansvar för trygghet och säkerhet på trafikanterna. Det är inte dom som ska fixa detta – det är systemutformarna – det vill säga ni.

Men Trafikverket och Burlöv då? Ja det tåget har ju dessvärre avgått. Nu blir det lite sminkagrisenåtgärder – men inget som i grunden ändrar de större felen som redan är inbyggt i lösningen. Rannsakar de sig själva och kommer till insikt så hoppas jag de är kloka nog och åtminstone tar bort kantsten mitt i tunneln och breddar cykelbanan – den är ett gigantiskt feltänk, men tämligen enkelt att åtgärda. Men det förutsätter att inblandade i projektet vill förbättra, och betala för det. Och det är kanske där skon klämmer…

Relaterade inlägg:

• Så bygger du farlig cykelinfrastruktur
• Husform viktigare än människoliv när gång- och cykeltunnlar byggs
• Trafikverket placerar ut dödsfällor för cyklister
• Bilhindren som dödar cyklister
• Väjningspliktens skilda världar
• Stoppa motormännen
• Täbys hinderbanor
• Lekstuga på cykelvägen
• Reflexer är visst bara viktigt ibland…
• Nu ska skiten bort!
• Idiotin vet inga gränser
• Trafikverket: vi skyddar bilister, inte cyklister
• Trafikverket – vill ni döda cyklister?
• Skilda världar

Jag hänger även på Twitter och Instagram