Ett inlägg på twitter från Trafikverket väckte min uppmärksamhet:

Trafikverket redogjorde för statusen på deras vägnät – 400 mil är i dåligt skick. De vet detta för de genomför systematiskt bland annat så kallade vägytemätningar och laserskanning av hela vägområdet. Det ger underlag för en mängd information om allt möjligt på och runt vägen. Beläggning, vägmarkeringar, vegetation, dikesdjup, sikt, räckens höjd och lutningar mm.

Så då tänkte jag: gör ni motsvarande för era cykelvägar och vet vilket skick det är på dem? Och jag ställde frågan till Trafikverket:

Svaret jag fick var en länk: Cykel i samhällsplaneringen

Här finns inga uppgifter om inventeringar, mätningar och kvalitetskontroller av deras cykelvägnät – ingenting. Det tolkar jag som att Trafikverket inte har någon direkt koll på i vilket skick deras cykelvägar är.

Men för att slippa tolka och ha oklarheter så mailade jag Trafikverket och frågade om de genomför vägytemätningar av cykelvägar, jag fick då detta svar:

”Nej, tyvärr gör vi inte det alls idag.”

”Idag är kraven i beläggningsentreprenader inte alls anpassade för cyklister.”

Svart på vitt – noll koll. Det kan ju tyckas en aning märkligt. Märkligt så till vida att det är mycket välkänt och väldokumenterat att kvalitén på cykelvägar – deras skick – har ett direkt samband med säkerhet, framkomlighet och komfort för de som cyklar. Detta har bland annat Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) visat och påtalat i flera forskningsrapporter:

VTI-rapport om cyklandes singelolyckor

VTI: Närmare hälften av alla singelolyckor med cyklande kan relateras till brister i drift och underhåll samt brister i cykelvägens utformning

Det går ju heller inte att skylla på att det inte finns utrustning och teknik för vägytemätningar och andra former av inventeringar av cykelvägar. Det har vissa kommuner hållit på med sedan länge – för ökad och säker cykling:

Jämnhetsmätning av cykelvägar
Mäter och inspekterar man får man kunskap och faktaunderlag – för att åtgärda och skapa säkra cykelvägar

Men mäter man inte, eller inventerar och undersöker skicken på cykelvägarna så är det ju inga som helst problem att asfaltera om körbanorna och placera asfaltsskarven – mitt i cykelvägen. Dessutom kryddat med en stolpe – i cykelvägen:

En asfaltsskarv - mitt i cykelvägen. Plus en stolpe - i cykelvägen
Trafikverket: var ska vi placera asfaltsskarven? Ja varför inte mitt i cykelvägen. Sen kryddar vi med en stolpe – i cykelvägen

Detta kan man se som en trafiksäkerhets- och komforthöjande åtgärd – för biltrafiken är ju beläggningen nu jämn och fin. Och stolpen med hastighetskameran hjälper ju bilförare att hålla en säker hastighet. Konsekvenserna för cykeltrafiken – ja det är uppenbarligen inte så viktigt, det blir som det blir för cykeltrafiken i Trafikverkets värld.

Det ser likadant ut när det gäller lövhalka. Ni vet det där som uppstår på hösten när löven faller ner och blir liggande på cykelvägen. Och löven är källan till en hel del cykelolyckor enligt VTIs studier. Men något recept för att motverka detta och minska antalet olyckor har Trafikverket inte – det är bra som det är får jag en känsla av. Men lövhalka på järnvägsspåren är något Trafikverket har beredskap för och systematiskt bekämpar – de röjer vegetation, tvättar spåren och stryker på friktionsmedel. Skillnaden är mer än slående.


”Det kan bli väldigt halt och allvarliga skador, effekten är densamma som vid ishalka, säger forskaren Anna Niska vid Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI”. Foto: Björn Stenberg

Studerar vi sedan vägarbeten så konstaterar såväl studier från Trafikverket som VTI att det trafikslag som är mest olycksdrabbat vid vägarbeten är cykeltrafiken. Men inte heller här har Trafikverket vidtagit några åtgärder – det är bra som det är verkar inställningen även vara på detta område.


VTI: Eftersom hastighetsdämpande åtgärder i form av fållor, gupp och liknande i princip alltid utgör en säkerhetsrisk för cyklisterna är det ingen bra lösning på problemet.”

Men passager där människor ska cykla över vägen då? Där många av de allvarliga olyckorna sker. Där människor dödas. Där Folksams studier visar att 25 procent av dödsolyckorna på statligt vägnät skulle elimineras om passagerna var säkra för cyklande. Det är samma visa här – Trafikverket har inte vidtagit några systematiska åtgärder för att minska antalet skadade eller dödade som cyklar. Annat än låtit NTF inverterat ett antal passager runt om i landet. Att inventera kommer ju inte innebära att färre skadas och dödas – för detta krävs fysiska trafiksäkerhetsåtgärder i trafikmiljön. Ni vet sådana där åtgärder som Trafikverket genomför i parti och minut för biltrafiken – för hundratals miljarder kronor. Det verkar som att Trafikverket tycker att det är bra som det är – trots att det är väl dokumenterat att på dessa passager dödas människor. Och kommer att fortsätta dödas så länge åtgärder inte vidtas.

En cykelpassage. Utan hastighetssäkring, dvs en olämplig utformning

Sen har vi stolpar – stolpar som placeras i cykelvägen. Och som eventuellt flyttas, men först när delar av allmänheten påtalar det mycket olämpliga i att placera stolpar i cykelvägen. Trafikverket själva hade upptäckt detta men kommit till slutsatsen att stolpar i cykelvägen utgör liten olycksrisk – man kan ju undra hur den samlade kunskapsbanken såg ut hos de inblandade för att lyckas komma till den slutsatsen. Men det är samtidigt talande för hur Trafikverket arbetar med cykel – kunskap och fakta är inte så noga när det kommer till cykel, killgissningar duger och det ska vara så billigt som möjligt. Och billigast var att låta stolpen stå kvar. Säker trafikmiljö är inte det som finns på agendan när det gäller cykeltrafik.

Stolpe mitt i cykelbanan
Aj då, en stolpe. Mitt i cykelvägen

Stolpe mitt i cykelvägen – enligt VTI ett trafiksäkerhetsproblem. Enligt Trafikverket: ”det är en låg säkerhetsrisk”

Men hur står det då till med mätningar av cykeltrafiken? Trafikflöden – nutida och framtida – är något som är viktigt att veta – de utgör så att säga en grund i trafikplanering och åtgärdsplanering. Trafikverket har cirka 100 sådana mätplatser runt om i landet där biltrafiken mäts varje timme året om. Utöver detta finns även 22 000 mätplatser där Trafikverket mäter 3 000 årligen enligt ett rullande schema. I storstadsregionerna finns även räkningar vid trängselskatteportalerna och de flesta tunnlarna. För cykeltrafiken har Trafikverket noll fasta mätstationer. Vet man inget och låter bli att ta reda på fakta kan ju inställningen lät bli att då behöver man ingenting göra.

Som vi ser är detta inte enstaka händelser. Det är svart på vitt hur Trafikverket arbetar med ökad och säker cykling – det vill säga något de inte alls gör. Trots att de leder arbetet med nollvisionen – genom att göra inget för cykel. Denna passivitet ser vi ju tydligt effekten av: i den negativa olycksutvecklingen för cyklande och att cyklingen utanför tätorterna rasar.

För mer än tio år sedan sa Claes Tingvall, då trafiksäkerhetsdirektör på Trafikverket, att satsningar måste göras för att minska dödsolyckorna bland cyklister. Satsningar som fortfarande lyser med sin frånvaro. Kanske är nuvarande trafiksäkerhetsdirektör av en annan uppfattning än sin företrädare?

Det går inte att skylla på kunskapsbrist, att vi inte har tillräckliga fakta och kunskap om cykelolyckor och hur de lämpligast motverkas. Det finns numera hyllmeter angående cykelolyckor och lämpliga åtgärder för att minska antalet skadade och dödade. Det är bara att systematiskt omsätta denna forskning och kunskap i praktiken – i miljön där människor cyklar. Så som Trafikverket framgångsrikt gjort för biltrafiken – de senaste 25 åren.

Men av detta ser vi inget från Trafikverket. Vi kanske kan uttrycka det som att i Trafikverkets värld har kunden alltid ratt

Hur vänder man en sådan här negativ spiral? Så att även ”kunder” med styre ingår i Trafikverkets kärnverksamhet – hur får vi Trafikverket 2.0?

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Share.

3 kommentarer

  1. Magnus Billberger on

    En lång och uttömmande artikel, men du har missat den kanske viktigaste aspekten av alla – ekonomin. Trafikverket lämnar varje år underlag om bl a underhållsbehovet och sedan bestämmer politikerna hur mycket pengar verket får. Trafikverket får inte själv välja vad pengarna ska användas till utan det är hårt styrt av politikerna. T ex som att järnvägsunderhållet inte hade möjlighet att arbets upp ca 3,5 miljarder av tilldelade medel. Dessa pengar hade kunnat göra stor nytta för vägar inklusive cykelvägar, men nix pix. Pengar får inte flyttas hur som helst. Istället redovisade vägunderhållet ett underskott på över 300 miljoner vilka ska betalas tillbaka året efter.

    • Ett djupt rotat arbetssätt i svensk offentlig förvaltning är att man äskar pengar genom att tillhandahålla beslutsunderlag. Det är mycket svårt, ja kanske tom omöjligt, att få pengar om man inte tillhandahåller ett adekvat beslutsunderlag. Vilket ju delar av mitt inlägg handlar om. Om man som Trafikverket har satt i system att inte samla in fakta och kunskap om sina cykelvägar och vilket skick de är i så kan man ju heller inte få några pengar till dem. Eller menar du att Trafikverket årligen lämnat ett adekvat beslutsunderlag ang. deras cykelvägar och politikerna har nonchalerat detta i årtionden?

      • Magnus Billberger on

        Det jag vet att man från den nivå där man samlar in fakta och kunskap om anläggningen så har man i vart fall sedan Trafikverkets bildades redovisat ett långt större behov än vad man sedan fått medel för. Sök gärna på orden ”underhållsskuld” och ”Trafikverket”. Så det korta svaret på din fråga är därför ”Ja”.
        Jag har visserligen svårt att tro att underlagen gällande cykelvägar håller högsta kvalitet, jag vet dock att viss relevant information samlas in. Jag satt t ex helt nyligen med en ca 20 år gammal handling (kan ha varit en årsredovisning) där det fanns en angivelse om behov av underhållsåtgärder för cykelvägnätet (jag hade dock inte anledning att fördjupa mig i cykelfrågorna då så jag har inte mer att erbjuda just där). Pratar man med berörda projektledare så har de ofta koll på skicket hos GC-vägarna inom deras områden, men de säger också att de tyvärr inte har fått tillräckligt med pengar tilldelat för att kunna göra något åt mycket av bristerna. GC-vägarna tävlar om pengar med alla andra delar av anläggningen och utifrån gällande direktiv från uppdragsgivaren (t ex parametrar som ska användas för att mäta den så kallade ”tillgängligheten”) så går GC:n ofta ur den kampen som förlorare.

Leave A Reply