År 2012 konstaterar Trafikverkets dåvarande trafiksäkerhetsdirektör Claes Tingvall i en radiointervju:

”Tittar man på allvarligt skadade så är det fler nu som läggs in på sjukhus som är cyklister än som är bilförare.”

Vidare i intervjun:

”Claes Tingvall, som är trafiksäkerhetsdirektör på Trafikverket, säger att satsningar nu måste göras för att minska dödsolyckorna bland cyklister och fotgängare.”

Detta var alltså år 2012 – för 10 år sedan.

År 2014 kommer Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) och Trafikverket med varsin forskningsrapport angående cykelolyckor och vägarbeten (bägge studierna var finansierade av Trafikverket).

Dessa studier konstaterar att cyklande är de mest olycksdrabbade av alla trafikslag vid vägarbeten. I studierna framgår det att det kan förklaras av usla och farliga förhållanden på och kring vägarbetsplatserna och att de få råd och riktlinjer samt utbildningar som finns för hur cykeltrafiken ska hanteras vid vägarbeten har mycket stora brister alternativt helt saknas.

Detta var alltså för åtta år sedan.

Så då tänkte jag att det var dags att fråga Trafikverket hur de arbetat vidare med dessa mycket nedslående och alarmerande resultat vad gäller olyckor för cyklande vid vägarbeten.

Svaret från Trafikverket blev detta:

På åtta år har alltså Trafikverket gjort i stort sett… ingenting. Trots denna alarmerande utveckling. Trots att Trafikverkets egen samt VTI:s studie visar på närmast katastrofala förhållanden för cyklande (och gående) vid vägarbeten så har Trafikverket inte agerat och ändrat på råd, föreskrifter, regelverk eller utbildningar. Allt fortsätter som vanligt, som om inget hänt.

Claes Tingvalls ord om satsningar – för 10 år sedan – ekar fullständigt tomma och innehållslösa. Eller förresten, VTI:s studie från 2014 har fått en fortsättning – ett så kallat FOI-projekt. Som ska levereras nästa år. Därefter kan – eventuellt – något hända, kanske. Men det är inte säkert att så sker.

Vägarbetsområde i Trafikverkets regi. Inte ett farthinder utan sex stycken. Av en sort som VTI i sin forskning konstaterar är mycket olämplig att använda i samband med cykeltrafik. Men att använda sig av den forskning verket själva finansierar verkar inte vara Trafikverkets styrka.

Trafikverket bygger Förbifart Stockholm. Och då målas 105 stycken så kallade rumble strips tvärs över cykelvägen – 105 stycken. Något motsvarande är svårt att hitta för biltrafiken. Och det finns inget stöd för åtgärden i VTIs forskning. Tvärtom så avråder VTI att använda sig av rumble strips. Men varför arbeta kunskapsbaserat när man kan ägna sig åt hittepå åtgärder…

Så 10 år efter dåvarande trafiksäkerhetsdirektörens krav på agerande och satsningar har absolut inget hänt som på något sätt förbättrat förhållandena och minskar antalet skadade cyklister vid vägarbetsplatser. 25 år efter Nollvisionens antagande. Vi får konstatera att när det gäller cykel och Trafikverket är allt precis som vanligt. De rullar tummarna, pillar sig i naveln och lutar sig nöjt tillbaka.

Jag kan ha helt fel men jag har en bestämd känsla av att så här arbetar inte Trafikverket med biltrafiken och nollvisionen – där råder ett systematiskt och långsiktigt trafiksäkerhetsarbete, ett kunskapsbaserat arbete. Ett arbete som resulterar i samverkan, i åtgärdsprogram, i investeringsmedel, i åtgärder och i framgång – antalet dödade och allvarligt skadade i biltrafiken har minskat rejält. Allt detta lyser i stort sett med sin frånvaro när det sedan kommer till cykeltrafik – trots tidigare trafiksäkerhetsdirektörens uppmaning till kraftsamling – för 10 år sedan.

Det enda systematiska jag kan finna när det gäller cykel och Trafikverket är cykelhjälmen, reflexer och belysning – det upprepas gång på gång som en mycket dålig film. Trafikverket har ju också som mål att det ska vara en hjälmlag – för alla som cyklar. Fast jag har kanske lite fel när det gäller att Trafikverket inte skulle arbeta systematiskt med cykel – att i decennier inte arbeta med cykel och trafiksäkerhet är ju också en form av systematik.

Detta är alltså verket som är ytterst ansvarigt för att förverkliga Nollvisionen – men uppenbarligen bara för vissa trafikslag.

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Share.

4 kommentarer

  1. Oerhört talande, och mycket vältajmat. Kompletterar nu direkt, till övrigt material jag för några dagar sedan lämnade till Uppdrag Granskning, med en länk till detta inlägg.

  2. Gunnar Johansson on

    Visst, självklart ska Trafikverket på alla tänkbara sätt arbeta för att minimera cykelolyckor. Men cyklisten själv – vilket ansvar har denne? Att framföra alla andra fordon (utom sparkstötting och elsparkcykel) krävs utbildning. Nyligen var det vattenskoter, som kräver utbildning. Och för att kunna få godkänt grundskolebetyg krävs godkänd simkunnighet. Men att cykla trafiksäkert, tror man är medfött – trots att olycksstatistiken är skrämmande hög!
    Varför inte börja med att anordna cykelutbildningar för barn o ungdomar, på sommarloven. Alla barn som fysiskt klarar att cykla, borde avkrävas ett godkänt cykelprov för att få godkänt högstadium! Eftersom trafikreglerna ofta är gemensamma för olika trafikslag, så har man stor nytta av denna utbildning, när man senare ska ta bilkörkort. Och jag är säker på, att cykelolyckorna därmed kan halveras. Att som nu skylla alla cykelolyckor på att Trafikverket ska bygga bort alla cykelolyckor – är en drömutopi.

  3. Gunnar, självklart har alla trafikanter ett eget ansvar, men när det gäller biltrafik har man satsat hårt på att bilister inte ska dömas till döden för att de, eller någon annan, gör ett misstag. För cyklister satsar man istället på att öka risken att man skadas allvarligt eller rent av dör om cyklisten gör ett misstag. Så vänligen tänk två millimeter längre än näsan räcker, och hävda att det bara är utbildning som hjälper. Bra infrastruktur hjälper bättre, för även trots att bilförare i teorin har utbildning, så bryr de sig sällan om den, och bryter konstant mot lagar och regler, både medvetet och omedvetet, och alla gör vi misstag, oavsett hur vi transporterar oss,

Leave A Reply