Om och om igen får vi höra att cykling främst är en kommunal angelägenhet. Att det är i kommunerna som det cyklas och det är där insatser måste ske för att åstadkomma ökad och säker cykling. Våra ministrar i regeringen, nuvarande och tidigare regering, upprepar detta gång på gång. Vi ser även hur denna inställning tydligt återspeglas när det gäller anslaget till cykel i Nationell plan för transportsystemet – inte många procent går till cykelåtgärder.
Detta är inget annat än okunskap.
En tredjedel av alla dödsolyckor med cyklister sker på det statliga vägnätet visar en studie av Folksam. Folksam konstaterar också att kunskapen om dödsolyckor med cyklister är sämre på det statliga vägnätet än på kommunala gator. Ja finns det en djupt rotad uppfattning att det sker ingen cykling på det statliga vägnätet så studerar man ju det inte…
Den vanligaste olyckssituationen för cyklister på det statliga vägnätet var att de cyklade längs med vägen. De flesta cyklister blev påkörda av en personbilsförare och på vägar med en skyltad hastighet på 70 till 90 km/h.
Cirka 8 procent av dödsolyckorna med cyklister inträffade på mötesfria vägar.
Merparten av olyckorna inträffade vid torrt väglag (76 %).
De flesta av cyklisterna blev påkörda i dagsljus (71 %).
Mer än 80 % av olyckorna skedde i glesbebyggda områden.
Majoriteten av cyklisterna var män (71 %). Närmare 75 % av männen som dog i en cykelolycka var 55 år eller äldre.
Enligt Folksam är separata cykelbanor utanför vägen den enskilda åtgärd som har potential att förhindra flest dödsolyckor.
Hela 50 % av alla olyckor skulle kunna förhindras om det finns separata cykelbanor.
Ytterligare 25 procent av olyckorna skulle kunna förhindras om det finns säkra cykelpassager.
Cykelhjälm bedömdes ha en stor effekt på dödsolyckor (43% av cyklisterna som omkom utan hjälm skulle ha överlevt med den). Dock kunde de flesta av dessa dödsfall förhindrats också med väg- eller fordonsåtgärder, d.v.s. i endast 1 % av fallen var cykelhjälmen den enda relevanta åtgärden.
Cykel och statligt vägnät. Kanske är en separerad cykelbanan en säkrare och tryggare miljö? Foto: Leif Larsson
Folksams rekommendation: Trafikverket som ansvarig för de statliga vägnätet bör därför i största möjliga mån separera cyklister från biltrafik. Vidare bör Trafikverket säkerställa att det finns hastighetssäkrade passager för cykel.
En stor andel av dödsolyckorna med cyklister bedömer Folksam kunna undvikas med fordonssystem, såsom autobroms och autostyrning med detektion av cyklister. Men det kommer ta lång tid innan avancerad fordonsteknik får stor spridning i fordonsflottan och därmed ge effekt. Det är därför nödvändigt att snabbt införa åtgärder på det statliga vägnätet menar Folksam och angeläget med en plan för vilka åtgärder och vilka vägar som bör prioriteras.
Men har de som styr Trafikverket den uppfattning att cykling bara sker i kommunerna kommer vi ju inte se några omfattande och snabba åtgärder på det statliga vägnätet. Och människor som cyklar på det statliga vägnätet kommer fortsätta dö där. Trots att ingen cyklar där…
Översta bilden: den statliga cykelvägen på Skurubron. Många gånger ofarbar vintertid.
Relaterade inlägg
- Trafikverket 2.0
- Så sänkte Trafikverket snabbcykelvägen
- Hurra! Trafikverket ska sminka grisen!
- Trafikverket: vi skyddar bilister, inte cyklister
- Trafikverket – vill ni döda cyklister?
- Trafikverkets dubbla budskap: snöröjningen duger
- Så klart vi tar bilen
- 2 + 1 – vägar och cykel
- Trafikverket ger fingret åt cykeltrafiken
- Statens havererade cykelpolitik
- VTI sågar Cyklingsutredningen
- HELA systemet måste fungera
10 kommentarer
Jättebra artikel om en spännande rapport.
Tyvärr visar Folksam en än så länge ganska typisk okunskap om den förarassistans som går att eftermontera på alla fordon och har bevisad effekt för att minska kollision med cyklister och andra oskyddade trafikanter – även i förarens döda vinklar runt tunga fordon.
Om bilarna höll 1,5 meters avstånd till cyklisterna, skulle vi slippa betala för dyra cykelbanor längs statliga vägar. Enkelt och billigt. Var finns den politiska viljan?
Visst finns det siffror på hur stor del av cyklandet som sker på dessa vägar? För jag undrar hur det påverkar tolkningen? 1/3 låter högt!
Jag håller med om att Trafikverkets analys att ”ingen cyklar där” är felaktig.
Men en konsekvens av det vi vet att vägarna är farliga borde också vara att ingen SKA cykla där. Cyklar har inte bland bilar i 7090 km/h att göra det framgår ju med all tydlighet av statistiken.
Så. Som en första, livräddande åtgärd: Förbjud cykling på bilväg, säg sådan som har en hastighetsbegränsning över 50 km/h eller vad som kan vara lämpligt. Sedan bör cykelbanenätet byggas ut, i den takt som finansieringen tillåter. Då bör också cyklister vara med och finansiera, genom skatter.
Detta vore att ta problemet på allvar, och också att skapa ett incitament att göra något åt det. Dagens farliga situation är inte hållbar.
Göran har bra förslag, men har kastat om ordningen.
1. Cyklister betalar redan skatt. Jag genererar omkring 25 000 kr varje månad i skatteintäkter till stat, kommun och landsting (arbetsgivaravgift, inkomstskatt, moms, punktskatter). Bara bileländet innebär någonstans mellan 500 och 1000 kronor varje månad i skatt, fast den delar jag förstås med min sambo. (Cykeln har däremot inte gett mer än kanske en hundring i skatteintäkt det senaste halvåret.)
2. Bygg ut cykelvägnätet.
3. När cykelvägen är byggd kan cykling förbjudas på den snabba vägen.
Tror inte Görans resonemang är genomförbart på nationell nivå. Glest trafikerade 70 vägar i glesbygd kommer aldrig att få parallella cykelbanor. Börjar man istället med att se över lagstiftningen, införa 1,5m-regeln och se till att bilförarna håller laglig hastighet så kan man efter utvärdering se om det alls behövs ytterligare åtgärder. Helt avgörande för folkhälsan att bygga först och förbjuda sedan!
Göran: vi kan väl börja tvärtom – förbjud motorfordonstrafik på alla vägar där det inte finns ett väl utbyggt alternativ för cyklar och fotgängare.
… Inte det?
Bra poäng. Men i de flesta delarna av landet är det länsplaneupprättarna, det vill säga regionerna eller motsvarande, som prioriterar hur mycket statlig cykelinfrastruktur som byggs. Inte trafikverket. Dessutom vill jag lyfta att det i många fall finns ett lågtrafikerat vägnätet som funkar bra att cykla på. sen måste det ofta knytas ihop med hjälp av cykelvägar så man kommer hela vägen fram.
Inte helt seriöst, men…:
I stora delar av landet finns det en bra motorvägsinfra, den behöver bara knytas ihop med cykelsäker lokalinfrastruktur innan den blir användbar.
Vill göra dig uppmärksam på min Facebooksida ”Vi som älskar fotgängare och cyklister” Mvh Låa