Cykelvägarna i projektet Tvärförbindelsen beskrivs som de vore ritade av någon som vore berusad, att de är usla – går det att få en mer svidande kritik?

Varför är det så?

Jo, för att det är mycket svårare att planera och utforma infrastruktur för cykeltrafik än en motorväg för biltrafik.

Varför är det då lättare att utforma en motorväg för biltrafik än att planera och utforma för cykeltrafik?

Vi kan börja med trafikanterna. Vilka är det som trafikerar våra gång- och cykelsystem och i vilka miljöer? I gång- och cykelsystemen återfinner vi i stort sett alla möjliga individer, i alla möjliga åldrar. Med olika fysiska och mentala förmågor. Kort och gott, i stort sett alla individer i vårt samhälle. Ibland också i sällskap med sina husdjur. Detta i de mest skiftande miljöer.

Vilka trafikerar då vårt motorvägssystem och i vilka miljöer? Det är en utvald och begränsad skara – det är vuxna och vi utgår från att dessa har en utbildning och licens för framförandet av fordonet. Har de en eller annan medicinsk defekt eller sjukdom får de inte framföra en bil. Och det är ju även så att alla typer av fordon inte är välkomna på motorvägen. Motorvägen är lokaliserad i en mycket väl avgränsad, speciell och för motorvägen tillrättalagd miljö.

Foto: Lavas, CC BY-SA 3.0

Sen kommer vi till de trafiktekniska förutsättningarna. På en motorväg:

  • Inga korsningar
  • All trafik åt samma håll, trafikströmmarna tydligt och fysiskt separerade från varandra
  • Minst 2 breda körfält åt varje håll
  • Inga parkeringsplatser eller lastzoner
  • Inga gående
  • Inga cyklister
  • Inga husdjur
  • Inga barn
  • Inga barnvagnar eller permobiler
  • Inga synskadade
  • Inga långsamtgående fordon
  • Inga busshållplatser (jo säger här besserwissern, och visst med av- och påfarter, väl avskild från motorvägen)
  • Inga övergångsställen
  • Inga cykelpassager eller cykelöverfarter
  • Inga plötsliga lokala avsmalningar
  • Inga tokiga radier eller profiler
  • Inga butiker eller verksamheter i direkt anslutning till vägen
  • Med mera

På våra cykelvägar och cykelsystem är det precis tvärtom – där finns allt detta och lite till.

Visst, det är inte helt enkelt att planera motorvägar. Men svårigheten med motorvägar är inte på det trafiktekniska planet eller utformningen, inte heller vilka trafikanter man planerar för. Det råder mycket strikta villkor, regler och krav – som inte kringgås eller görs avkall på, det får man inte göra. I stället är det bara att läsa innantill och till punkt och pricka följa kraven i utformningsmanualen Vägar och gators utformning (VGU).

Låt oss ta ett exempel från verkligheten: Tvärförbindelse Södertörn

Projektet har genom åren fått svidande kritik för planeringen och utformningen av cykelinfrastrukturen. När det gäller den trafiktekniska utformningen av motorvägen går det knappt att hitta någon kritik alls – kritiken mot motorvägen har handlat om helt andra saker.

Varför lyser då kritiken med sin frånvaro vad gäller den trafiktekniska utformningen av motorvägen? För att man följer utformningsmanualen VGU till punkt och pricka för att säkerställa en funktionell, trygg och säker lösning för en utvald skara trafikanter. En manual som är mycket omfattande och detaljerad när det kommer till utformning av en motorväg, ja till det mesta som rör biltrafiken. Man kan säga att man vet vad man sysslar med och fullföljer det.

Cykelvägarna i projektet Tvärförbindelsen beskrivs däremot som de vore ritade av någon som vore berusad, att de är usla  – går det att få en mer svidande kritik?

Ledare i Expressen om Tvärförbindelse Södertörn

Så illa utformade är cykellösningarna att Trafikverket till och med ber om ursäkt. Det visar ju tydligt ambitionsnivån och kompetensen vad gäller cykelinfrastrukturen.

Trafikverkets svar på kritiken som riktats mot cykelvägarna i projektet Tvärförbindelse Södertörn

Varför blir det då inte så bra när Trafikverket ger sig på att planera, utforma och bygga cykelinfrastruktur? De har inte samt anlitar inte rätt kompetens – skit in blir skit ut. Cykeltrafik är ett trafikslag som är fullständigt nedprioriterad i organisationen. När de sedan får kritik – då blir svaret många gånger att de följer bara VGU.

Det finns självklart också specifikationer för cykelvägar i VGU. Problemet är bara att de är få, väldigt få – och otillräckliga. Det finns en ”kravdel” som är mycket kort och med en möjlighet att göra undantag från de flesta kraven. Sedan har övrigt som rör cykel – det lilla som finns kvar – lagts i en ”rådsdel”. Råd betyder: detta kan man strunta i och göra lite som man vill. Vilket ofta innebär: gör det så billigt som möjligt, inte nödvändigtvis funktionellt och bra.

Men hej, Trafikverket följer VGU. Trafikverket borde ju verkligen ställa sig frågan: om vi nu följer VGU och det leder till usel cykelinfrastruktur – som den vore ritad av berusade. Borde vi då inte se över, ändra på och komplettera en hel del i VGU? Och kanske i större utsträckning faktiskt följa den, och inte hela tiden göra avsteg. Så att vi slutar producera usel cykelinfrastruktur. Och därmed arbeta för ett mer hållbart transportsystem. Och ett trafiksäkert system, ett funktionellt och attraktivt system – även för de som cyklar.

Vidare: borde vi inte också uppvakta och ligga på departementet och regering så vi får förutsättningar att bygga cykelvägar utifrån cykelvägars förutsättningar och inte utifrån förutsättningar dikterade av vägar – läs ändra på väglagen. Jag har svårt att se att Trafikverket skulle acceptera en väglag som fick till följd att det blev usla motorvägar – dikterade av cykeltrafikens förutsättningar.

Men när det gäller cykelvägar så är engagemanget inte särskilt stort från Trafikverket att ändra på väglagen, eller på någonting som rör cykelinfrastruktur överhuvudtaget och därmed skapa förutsättningarna att bygga bra, attraktiva, säkra och funktionella cykelvägar.

Så som ni ser, det är inte helt enkelt att planera för cykeltrafik. Det är avsevärt svårare än att planera för biltrafik på motorvägar. Det är så att säga inte samma spelregler, och inte heller samma trafikanter. Motorvägar är för en liten skara utvalda trafikanter – vägar som får kosta precis hur mycket som helst. Cykelvägar (som ju nästan alltid också är gångvägar) – ja där återfinner vi i stort sett samhällets alla invånare och lite till – och de ska alltid byggas så billigt som möjligt.

Citatet i rubriken är skrivet av en tidigare yrkeskollega – expert på trafiksignaler. En kollega jag har samarbetat en hel del med och som jag anlitade för att ta fram en handbok för cykeltrafik och trafiksignaler. En insiktsfull kollega.

Toppbild: Åsa Eriksson

Share.

1 kommentar

Leave A Reply