Allt är frid och fröjd med statens insatser för ökad och säker cykling

Det är regeringens uppfattning efter att de har tagit del av och yttrat sig angående Riksrevisionens granskning av statens arbete med cykel. I ett svepande och undvikande svar så konstaterar regeringen att allt är bra som det är och om något är dåligt så är det inte statens fel.

Den 13 maj 2025 levererade Riksrevisionen sin granskningsrapport vad gäller statens arbete för ökad och säker cykling. Kritiken var svidande, statens insatser kan liknas vid ett haveri:

”Riksrevisionen har granskat regeringens, Trafikverkets och Transportstyrelsens arbete med att uppnå riksdagens målsättningar om att förbättra förutsättningarna för cykeltrafiken. Riksrevisionen bedömer att statens insatser inte har varit effektiva. De åtgärder som regeringen och myndigheterna genomfört i form av reglering, infrastruktur och övrig styrning har inte i någon substantiell mening bidragit till ökad och mer trafiksäker cykling. Riksrevisionen konstaterar att de högt ställda målsättningarna hos riksdag och regering därmed inte har motsvarats av åtgärder som tillräckligt påverkar förutsättningarna i verkligheten.”

Det är i det närmaste en obefintlig analys som regeringen väljer att göra av Riksrevisionens granskning. Regeringen väljer i stället att upprepa befintliga principer samt lägga ut texten på ett fåtal sidor. Samt upprepa det ständigt återkommande mantrat staten alltid gör när det kommer till cykel: kommunerna, de ska fixa biffen

Nu ska vi nog inte vara särskilt upprörda på just denna regering när det handlar om cykel. För blickar vi tillbaka så spelar det ingen som helst roll vilken färg det är på regeringen när det kommer till cykeltrafik – det är lika uselt vilket som. Staten är med andra ord usel på att uppfylla sina egna mål om ökad och säker cykling – det är mest tomma ord och ett spel för galleriet. Det är en regering som inte ens bemödar sig att analysera, reflektera och rannsaka sig utifrån Riksrevisionens granskning. Regeringen levererar bara tomma och innehållslösa ord.

Som detta utspel från regeringen i sitt svar om arbetet med cykeltrafik:

”Regeringen anser att principen om samhällsekonomisk lönsamhet ska vara vägledande vid prioriteringen av åtgärder i transportinfrastrukturen tillsammans med övriga delar av de transportpolitiska målen.”

Men hej, detta gäller inte när regeringen sen kommer till biltrafiken och Östlig förbindelse. Som Trafikverket – trots att man räknat på flera olika sätt – fastställt är ”robust olönsamt”. När de samlade kostnaderna för samhället vägs in landar slutkalkylen på minus 25 miljarder kronor.

– Man kan säga att kostnaden är ungefär tre gånger så hög som nyttan, säger Sofia Heldemar, enhetschef på Trafikverket.

Men sådana småsaker och småsummor hindrar inte regeringen. För när biltrafiken ska fram är de högtravande principerna inte vatten värda, då kan man utpressa regioner och kommuner att rätta sig i ledet och tvinga fram ”robust olönsamma” projekt. Men när cykeltrafiken behöver bättre och säkrare förutsättning då gäller principerna – fast man inte styrt upp sin egen myndighet Trafikverket att se till att detta är möjligt.

För det riktigt fina i kråksången, som regeringen självklart undviker trots att Riksrevisionen påtalar detta, är att Trafikverket haft 15 år på sig men ändå inte utvecklat och tillämpat en metod och modell för att genomföra samhällsekonomiska analyser – av cykelinvesteringar (2 § förordningen 2010:185). Men detta låtsas regeringen inte om. Och då kan ju heller inte cykelinvesteringar vara med om att ”tävla” om statens penningpåse. Så bekvämt när regeringen inte har för avsikt att förverkliga sina mål om ökad och säker cykling.

Så glöm alla fina ord om cykel från statligt håll. Glöm en cykelanpassning av trafikförordningen. Glöm statliga myndigheter som arbetar professionellt med cykeltrafik, vi får leva med killgissande myndigheter i stället. Glöm statliga cykelvägar som är funktionella, framkomliga och säkra. Allt fortsätter som vanligt, det vill säga:

”De åtgärder som regeringen och myndigheterna genomfört i form av reglering, infrastruktur och övrig styrning har inte i någon substantiell mening bidragit till ökad och mer trafiksäker cykling.”

Relaterade inlägg:

Toppbild: Mats Jungar