Kommer ni ihåg inlägget om betonggrisen i cykeltunneln i Finland? Där en äldre man cyklade in i en betonggris och dog av sina skador. En betonggris som placerats tunneln, en tunnel med dålig sikt. Så här såg det ut: Nu kan vi se i stort se samma sak om vi beger oss till väg 97 utanför Luleå. Trafikverkets väg, gång- och cykelväg och tunnel. Och inte bara en betonggris, utan två stycken. I tunneln. Efter tvära kurvor så dyker dessa grisar upp. Det vill säga där sikten är dålig. Där väljer alltså Trafikverket att placera ut betonggrisarna. Hinder som placerats…
Författare: Krister Isaksson
När en tidigare järnväg, väg eller gata görs om till cykelbana – då har vi förutsättningarna på plats för att det ska bli en bra cykelbana. Inga galna svängfester, inga berg i vägen, inga tokiga och knöliga upp o ner lutningar eller toksmala ytor där det inte går att mötas. I stället blir det vettiga kurvradier, rimliga lutningar och tillräckliga ytor för att mötas och cykla om varandra. Inga omvägar runt berg eller träd. Det blir bekväm, trygg och säker cykling. Se dessa bilder från årets Giro d´Italia, en tidigare järnväg omgjord till cykelbana – Alpe Adria. Bitvis så bra…
Det är så gott att komma ut på en härlig cykelrunda på en skön cykel. Inte för kallt, inte för varmt – perfekta förhållande på fina stigar och grusvägar.
Stolt, hedrad och otroligt glad hade jag idag äran att få ta emot Svenska Cykelstäders cykelplaneringspris – Sveriges första pris i sitt slag! Svenska Cykelstäders cykelplaneringspris tilldelas en person eller ett projekt som på ett utmärkt sätt har beaktat cyklingens förutsättningar och behov och därigenom fört utvecklingen framåt för cykelplanering i hela landet. Juryns motivering till att jag tilldelats priset är: Att planera för ökad och säker cykling är en nyckel i arbetet för ett mer hållbart resande. Krister Isaksson har visat prov på medvetna detaljer vid utformningen av cykelinfrastruktur. Ett utmärkt exempel på det är pendlingscykelstråket utefter Ulvsundavägen i…
Ny cykel, ny inspiration, nya upplevelser. Blivit en hel del cykelrundor nu i vår. Cykling i härliga miljöer, många gånger helt fria från biltrafik. Gillar verkligen att se den stora förändring som sker i naturen under våren. Från grått och visset till sprakande grönska. Här följer lite bilder från cykelrundorna.
Inget extravagant. Ingen ”autobahn”. Ingen ”cykelmotorväg”. Inget anmärkningsvärt överhuvudtaget. Utan en cykelbana som uppfyller de mest fundamentala grundbehoven för cykeltrafiken: Det vill säga: dessa cykelbanor är precis som vilken gata som helst i landet. Gator med funktioner och egenskaper vi tar för givet, som de vore rena självklarheter. Men anständiga cykelbanor är fortfarande något ovanligt i vårt land – vi utformar och bygger främst smala gemensamma gång- och cykelbanor. Vi utformar och bygger efter manualen för konfliktdesign: När önskemål och krav framförs på att cykelinfrastrukturen ska vara anpassad för cykeltrafiken (vilket ju borde vara utgångsläget kan man tycka…) så kommer…
Broar överbrygger, skapar förbindelser, knyter ihop. Det finns stora, det finns små. Det finns massor jag inte ens visste fanns. Här ett litet kollage av broar jag upptäckt på mina cykelrundor. Och så finns det ju tillfällen då man kanske önskade att det fanns en liten bro!
Detta är inget politiskt ställningstagande eller markering. Det handlar helt enkelt om att jag tycker det är enklare och att jag är bättre på att svänga vänster än svänga höger när jag cyklar. Och det handlar inte bara om när jag cyklar, det är samma sak när jag åker skidor, skridskor, skateboard eller andra balansredskap – vänstersväng är ofta lättare och bättre än högersväng. Jag kan cykla fortare eller långsammare, och detta med bättre kontroll. Varför är det så? Och upplever andra liknande – att det är enklare och man är bättre på att sväng åt det ena eller andra…
Det är nu det händer. Det är nu vägar som varit mer eller mindre ofarbara under vintern blir farbara. Det är nu min cykelpendling ändras och får en underbar dimension. Det är nu jag njuter som mest på cykeln. Jag bor i södra Stockholm, mitt i smeten kan man säga. Men bara några kilometer bort, några minuters cykeltur, finns härliga små grusvägar att cykla på – vägar och stigar som jag kan använda till/från arbetet. Ingen biltrafik, inget dån från trafikleder, inga korsningar eller trafiksignaler. Bara rulla på och njuta. Att följa ändringarna i naturen – från lite grått och…
Minns ni den galet och farligt utformade gång- och cykeltunneln i Burlöv? Där människor skadades i parti och minut – på grund av den minst sagt idiotiska utformningen. Trafikverket och kommunen meddelande till en början – med pondus och självklarhet – att det minsann inte var något som helst fel på utformningen. Felet låg hos brukarna, fy på dem. Det gick ett tag, ännu fler som skadade sig – kritiken växte. Media uppmärksammade flera gånger att människor skadade sig och experter uttalade sig. Inställningen att skylla sina egna misstag och inkompetens på brukarna höll inte längre – det blev till…