För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om Skåneregionens så kallade supercykelvägar. Att de skyltar om i stort sett vilken gång- och cykelväg som helst och sen kallar det supercykelväg. De devalverar och urholkar begreppet supercykelväg fullständigt. Kanske inte så superbra.

Nu sitter jag och läser Trafikverkets remissversion 2024 av Vägar och gators utformning (VGU). Där finns ett avsnitt om supercykelvägar – 6.2.4. Supercykelväg. Ett kort avsnitt. Men ett avsnitt som tar upp några grundläggande funktioner en supercykelväg ska uppfylla:

  • Supercykelväg ska ha bredd ≥ 3,25 m*
  • På dubbelriktad supercykelväg ska trafikriktningarna skiljas åt med streckad mittlinje
  • På supercykelväg ska gående separeras från cykeltrafik*
  • Supercykelväg ska ha en skyddszon för cykeltrafik på vardera sidan med bredd 1,2 m
Dimensionerande trafiksituation (DTS) på en ”supercykelväg” – en bredd på 3,25 meter möjliggör 3 cyklande i bredd

Detta är beskrivet som Krav i VGU och med ordet ”ska”. Dessa funktioner är en påtaglig skillnad mot det som man valt att kalla supercykelväg i Skåne. Sen är det ju så här: ”krav” gäller enbart Trafikverket – landets övriga väghållare (kommunerna) gör som de vill, de är inte på något sätt tvingade att följa VGU. Vidare så finns det självklart ett litet förbehåll – en*. Det efter breddkravet och kravet på separation och som säger detta:

”Undantag kan medges för en kortare sträcka efter motivering och Beställarens godkännande.”

”Undantag får göras vid flöde < 10 gående/dygn, efter motivering och Beställarens godkännande.”

Men jag tycker ändå – trots dessa undantag och att kommunerna gör som de vill – att detta är ett steg framåt. Trafikverket är tydliga, de inför krav och säger att inte vad som helst kan vara en supercykelväg. Det blir ju liksom inget ”super” när vad som helst kan kallas för super – det blir bara superlöjligt. Och jag ska vara väldigt tydlig och klar med en sak: det som är ”super” är inget märkvärdigt, absolut inget extravagant. Det är grundläggande hygienfaktorer för cykeltrafiken – funktioner vi ser som självklarheter för biltrafiken. Det är en anständig cykelväg, inte mer. Och kan då se ut så här:

Foto: Olof Essle
”Super” är inte mer märkvärdigt än så här – gående och cyklande är separerade, det är en mittlinje och bredden på cykelbanan möjliggör möten och omcykling. Foto: Fredrik Hoffman

Det är ju inte så lyckat att väghållare runt om i landet kan ha lekstuga och högst godtyckligt kan kalla vad som helst för ”supercykelväg” – det blir lite sminka grisen över det hela. Då kan ju en väghållare få för sig att denna regionala cykelväg är en ”supercykelväg” – en dubbelriktad gemensam gång- och cykelväg i östra Storstockholm – cirka 1,5 meter bred och 1,5 kilometer lång:

Bara att sätta upp ett vägmärke för supercykelväg så blir allt super! Foto: Tomas Samuelsson

Undra om region Skåne nu tänker skylta om sina ”supercykelvägar” – ni vet de där gemensamma gång- och cykelvägarna som är utformade lite hur som helst. Jag tror inte det, det har gått för långt, det är prestige och de kommer köra på. Med några svaga löften om att i framtiden kommer man minsann bygga om och förbättra standarden så att det på riktigt blir supercykelvägar – om det inte vore för att regionen tycker detta om cykelinfrastruktur:

 ”Det är fruktansvärt dyrt att bygga cykelväg”

Regionen kanske föredrar billiga väg- och spårprojekt framför dyr cykelinfrastruktur?

Sen en liten brasklapp, kanske kommer detta om supercykelvägar inte stå kvar i slutversionen av VGU 2024. Det kan ju komma en del remissynpunkter från olika delar av landet och organisationer. Som anser att dessa ”krav” är på tok för höga, att det är rena lyxen och autobahn för cykeltrafiken – att ”super” i stället borde just få vara lite vad som helst. För det är billigast så, och inte ”fruktansvärt dyrt”.

Share.

2 kommentarer

Leave A Reply