För ett antal år sedan skaffade jag en ny cykel för att pendla med – en gravelcykel från Meter Bikes. Nu har jag cyklat 3 vintersäsonger med cykeln. På vintern gör jag ofta så att jag delvis pendlar en annan väg än övrig tid på året. Detta för att jag vill cykla på sopsaltade sträckor där framkomligheten oftast är överlägen. Den sträcka jag annars cyklar på består bitvis av grusvägar där förhållandena många gånger kan vara riktigt besvärliga vintertid.
Den sopsaltade sträckan jag cyklar är 6 kilometer (enkel väg). I och med att jag väljer den sopsaltade sträckan blir min pendlingsväg också 2 kilometer längre (enkel väg). En omväg jag tycker är helt ok då framkomligheten, säkerheten och tryggheten är bättre. Och jag kan oftast cykla med lite högre hastighet. Den sopsaltade sträckan är också helt fri från grus hela vintern vilket är en härlig bonus.
Jag tvättar sällan cykeln vintertid. Inte alltid så lätt tycker jag i minusgrader. Däremot är jag noga med att ofta torka av och smörja drivlinan. Det gör jag oftast med så kallade baby wipes – snabbt och enkelt, och gör oftast tillräckligt rent. Därefter lägger jag på en så kallad dry lube, jag föredrar den typen av olja framför wet lube som jag tycker drar åt sig för mycket skit på kedjan. Jag har även prövat kedjevax för vinterförhållanden men fick det aldrig att fungera särskilt bra.
Hemma och på arbetet är cykeln parkerad under tak. Jag har också två uppsättningar hjul – en uppsättning med dubbdäck, en med ”sommardäcken”. Detta gör att jag snabbt och enkelt kan skifta hjul beroende på väglaget. Jag har monterat långa skärmar på cykeln, dels för att inte stänka ner mig och cykeln, dels för att inte stänka ner andra. Jag har ännu inte behövt byta kedja eller kassett.
Så hur mår då min cykel efter tre vintrar på sopsaltade cykelvägar?
Cykeln mår tipptopp. Nedan följer lite bilder på cykeln och dess delar efter en ordentlig vårtvätt.
Här kan ni se bilder på hur min tidigare pendlarhoj såg ut efter 7 års pendling på sopsaltade cykelvägar.
Relaterade länkar:
1 kommentar
Första vintern med min nya mountain-bike för några år sedan blev döden med sopsaltning. Jag hade frågat uttryckligen om servicebehov när jag för första gången skaffade en cykel med skivbromsar och sa att jag bland annat skulle pendla med den. Två dagar till och från stan på sopsaltade vägar, och mina bromsok var helt förstörda. Bokstavligen helt förstörda. Butiken där jag köpt cykeln lät hälsa via sin verkstad när jag använde min ”en gratis service” för att få tittat på bromsarna: ”DU MÅSTE TVÄTTA CYKELN!!!!!!!!” med stora arga bokstäver. Behöver jag säga att de tog absolut noll ansvar för sina lögner vid försäljning av cykel?
Aluminiumkolvarna hade fullständigt rostat ihop med oken. De var bara att kasta. 4x 1 mil på tre dagar.
Men, en lite trevligare firma bytte och satte på bromsar med kolvar i något keramiskt material, och sedan var det inga problem alls.