När sopsaltning av cykelvägar diskuteras tar det inte lång stund innan detta påstående kommer upp: sopsaltning förstör cykeln
Sopsaltaren. Cykelns vän eller fiende? Foto: Jon Jogensjö
Sliter sopsaltning mer på cykeln än cykling på plogade och grusade gång- och cykelvägar? Jag vet inte om det är så. Har letat efter studier men inte hittat några på området.
Vad jag vet är hur min cykel mår efter cyklats på sopsaltade cykelvägar i 7 år. Jag vet också hur mina cyklar mår av att ha cyklats på traditionellt plogade och grusade cykelvägar – jag har vinterpendlat på cykel i 25 år. Ja plogade cykelvägar kanske var att ta i, många gånger såg cykelvägarna ut så här:
Sedan 2013 har jag varje vinter cyklat på sopsaltade cykelvägar – flera mil nästan alla arbetsdagar. Och på samma cykel sedan 2013. Jag har inte märkt att sopsaltningen förstört min cykel mer än vid cykling på traditionellt röjda cykelvägar. Så här ser cykeln ut efter sju sopsaltningssäsonger när den blivit rejält vårtvättad:
Cykeln är en Nishiki Cross Comp, årsmodell 2012. Ramen, fälgarna och många övriga komponenter är i aluminium. Gaffeln är i kolfiber. Skruvar, ekernipplar med mera är rostfria. Cykeln är utrustad med mekaniska skivbromsar. Här är några närbilder på hur olika komponenter ser ut:
Hur har jag då underhållit min cykel under dessa år?
Jag har satt på långa skärmar med så kallade ego- och kompislappar på cykeln. Detta för att minimera stänk och slask på mig själv, på cykeln och på andra runt omkring mig. En åtgärd som gör underverk för att minska slitaget på den så kallade drivlinan.
Lång skärm på framhjulet gör underverk när det gäller att slippa stänk och slask
Jag tvättar inte cykeln särskilt ofta under vintern. Inte alltid så lätt och roligt att göra det när det är kallt och minusgrader tycker jag. Och ibland tränger vatten och fukt in i broms- och växelkablar när man tvättar och som sedan fryser – elände. Sen är jag bekväm, jag orkar helt enkelt inte tvätta den – finns annat att fokusera på i livet. I snitt blir det att jag tvättar av cykeln 1 – 3 gånger varje vinter. Dock så är jag noga med den så kallade drivlinan – kedjan, kassetten och växlarna. Drivlinan brukar jag regelbundet torka av och hålla ren. Inget märkvärdigt, det tar några minuter och ofta gör jag det bara med så kallade baby wipes. Sen smörjer jag kedjan och övriga rörliga komponenter. Det gör jag med ett så kallat extra dry lube. En olja eller oljespray som drar åt sig minimalt med smuts och skit. Och som därmed gör det lättare att hålla rent.
Jag byter kedja varje år. Kassetterna var annat år. Kedja och kassetten slits mindre när jag cyklar på sopsaltade sträckor och enbart korta sträckor på traditionellt plogade och grusade cykelvägar. Det grus och stenflis som finns i snömodden vid plogning är inte så bra för livslängden på kedja och kassett.
Jag har två uppsättningar hjul till denna cykel. En uppsättning med dubbdäck och en uppsättning utan dubb. Detta så jag snabbt kan skifta när väderleken och väglag tillåter – jag tycker det är ett elände att cykla med dubbdäck och slipper det gärna. Detta innebär ju också ett minskat slitage på fälgar, bromsskivor, kassett och så vidare i och med att slitaget fördelas på fler hjul.
Bromsbeläggen har jag bytt vid behov. Bromsskivorna har jag ännu inte behövt byta.
Det enda som har havererat på cykeln under alla dessa år är vevlagret. Det gick sönder redan efter ett år, det vill säga innan jag började cykla på sopsaltade cykelvägar. Det nya vevlagret jag monterade har fungerat felfritt under alla dessa år.
Så påståendet att cykeln blir förstörd av sopsaltning kan ju bero på fler faktorer än just sopsaltning är min tanke. Min erfarenhet är att vintercykling, oavsett snöröjningsmetod, sliter mer på cykeln och kräver lite mer av sin ägare och vilken kvalitet det är på cykeln och dess komponenter om allt ska fungera felfritt. Men vad vet jag…
Relaterade inlägg:
