Så sa min dåvarande chef på Gatu- och fastighetskontoret i början av 2000-talet. Vi var några på kontoret som ville testa sopsaltning av cykelvägarna. Vi hade varit på studiebesök i bland annat Odense och Münster. Två städer som sedan länge använt sig av sopsaltning och som kunde visa att metoden var överlägsen traditionell plogning och sandning. Vi hade även följt Anna Niskas forskning och doktorsavhandling om sopsaltning i Linköping. En forskning som även den visade på metodens överlägsenhet. Min chef satt för övrigt i betygsnämnden för Anna Niskas avhandling – så han var på intet sätt okunnig om metoden och resultaten.
Sopsaltaren in action! Foto: Jon Jogensjö
Men i Stockholm var det stopp – ”aldrig i livet” – för sopsaltning.
Tills…
Tretton år senare. Efter tydliga politiska direktiv från bland annat Per Ankersjö (C) så var det dags för sopsaltaren att beträda Stockholms cykelbanor. Succén var given – det blev avsevärt bättre förhållanden på de teststräckor som sopsaltades. Det visste ju redan jag och andra. Sedan dess har sopsaltningen utökas i Stockholm till att omfatta alltfler cykelbanor.
Efter att jag börjat skriva om sopsaltning på bloggen drar nu metoden fram som en löpeld över landet. Fler och fler kommuner börjar nu använda sig av sopsaltning. Sist ut kommer väl dessvärre Trafikverket vara. Istället för att ligga i fronten för säkert cyklande och nollvisionen och att använda sig av en metod som ger avsevärt säkrare och bättre framkomlighet för cykeltrafiken så väljer Trafikverket ”att följa utvecklingen”. Påminner lite om min tidigare chef (som förövrigt var en mycket bra chef!).
Sopsaltaren får inte bara bort snö och is. Det blir soprent från grus på cykelbanorna också! Vilken annan cykelbana ser ut så här i februari? Foto: Luca Mara
Vill rikta ett stort och uppriktigt tack till Per Ankersjö som såg till att sopsaltning till slut hittade till Stockholms cykelbanor. För mig och tusentals andra som cyklar har det inneburit en säkrare och framkomligare väg. Och bidragit till att vintercyklandet ökat med 30 procent på bara några år.
Det här var en liten beskrivning av hur förändrings- och förbättringsarbete kan gå till. Det är inte alltid särskilt rationellt, det bygger inte alltid på kunskap och fakta, på att ständigt söka förbättring och framsteg. Det är många gånger andra faktorer som spelar in. Det handlar ofta om värderingar, om synsätt, om en ryggmärgsreflex att säga nej – ”det fungerar inte här” och ”det kostar för mycket”. Och slutligen – ”ingen cyklar på vintern” eller till och med – ”man ska inte cykla på vintern”.
Och idag, idag kom så beskedet från Stockholms stad:
- 40 procent färre singelolyckor med cykel på de sopsaltade stråken
- Antalet fallolyckor med fotgängare på dessa stråk har mer än halverats
Totalt sett är sopsaltningen en mycket stor framgång. Ett snabbt och kostnadseffektivt sätt att förbättra trafiksäkerheten och få ner antalet olyckor. Och inte bara det, det förbättrar även framkomligheten avsevärt – för både cyklister och gående.
Inte så konstigt att staden nu även beslutat om att utöka antalet stråk som ska sopsaltas!
Relaterade inlägg:
- Facit finns nu – sopsaltade cykelvägar är bättre
- Hyllning till sopsaltaren
- Sopsaltaren – hur går det?
- Sopsaltning i Köpenhamn
- Sopsaltning i Linköping
- 30 – 60 % längre restid på vintern pga. dålig snöröjning
- Inget mer grus på cykelvägarna
- Trafikverkets dubbla budskap – snöröjningen duger
- Sopsaltaren – hundens vän eller fiende?
10 kommentarer
Tala om detta för gatukontoret i Göteborg . De har inte hört talas om sopsaltning.
Jodå, det sopsaltas i Göteborg, sedan förra vintern.
http://goteborg.se/wps/portal?uri=gbglnk%3agbg.page.2758ec1d-8114-4f69-9152-26a4bce76cb1#htoc-0
Men det var samma visa där i flera år. Man hävdade envist att sopsaltning absolut inte fungerar i Göteborg…
NIH – Not Invented Here – är ett utmärkt sätt att hålla sig uppdaterad med utvecklingen 🙂
Göteborgare och vintercyklare här. Visst sopsaltas det, men bara här och där. Har inte cyklat så mycket inne i stan i år, men upplever att cykelbanorna runt stan inte är sopsaltade särskilt ofta. Promenerade på Vasagatan (centralt och pendelstråk) idag, och den var grusad.
Skickar länk till denna artikel till gatukontoret.
Tack Krister för ditt engagemang. Jag cyklar från Solna in till Norra Bantorget varje dag och Solna har verkligen ryckt upp sig med sopsaltningen. Solnavägen är perfekt ända fram till Solnabron där Stockholm tar över. Torsgatan som börjar på andra sidan bron är inte sopsaltad vilket gör att man vissa sträckor måste åka ute bland bilarna, känns inget bra. Tycker att det är synd att kommunerna inte har bättre kommunikation mellan sig. Den bästa bonuseffekten med sopsaltningen är, och jag blir så glad när jag ser detta, att se alla dessa föräldrar med barnvagnar, gångtrafikanter med rullatorer och permobiler kunna röra sig hindersfritt på gångvägarna. En liten åtgärd men vilken payback man får i form av minskade olyckor, personer som vågar sig ut från lägenheterna och inte minst att det inte finns något rullgrus på vägarna när man tar ut racercykeln.
Johan, tack själv! Visst är det härligt att se att det inte enbart är cyklister som får nytta och förbättringar av sopsaltning. Stärker ju argumenten än mer att använda sig av metoden i större omfattning.
Jag tycker att det har fungerat jättebra med cykelbanorna i år. Cyklar från Sollentuna, och har gjort det i 10 år, året runt. Men shiit, hojen har aldrig varit så rositig som när jag vårfixade den i år!! Frugans oxå. Det har rostat på ställen, jag aldrig behövt putsa förut. Typ pedalerna. Och kedjan var rent hemsk (fast den bytter jag ändå med jämna mellanrum).
Har funderat varför, tills jag läste detta. Måste ju ha samband med att det saltas mer? Men det är ju små saker i sammanhanget.
varför ville chefen följa utvecklingen i stället för leda den?
Det kunde varit så här!
Chefens systers brorsa kusin ägde ett åkeri med tillhörande grustag och krossverk. ett antal grusbilar några fina dyra grusupptagnings maskiner och hade ett bra avtal med kommun/staden ifråga. varje år när det sista gruset var upp sopat vid pass 1 juli så åkte alltid företagsledningen och någon tjänsteman som hade varit företaget behjälplig på en 14 dagars resa till kanske Aruba eller något liknade land där man passade på att studera sand och grus och kunde på så sätt dra av hela resan som representation och utbildning.
En liten story om att följa pengarna och nepotismen som det ser ut i många kommuner och organisationer i Sverige.
Sopsaltningen är bra. Cyklar dagligen till jobbet och mellan Mörby Centrum och Roslagstull är det välskött hela vintern. Från Roslagstull in till city är det dock stenkross som gäller. Tyvärr. Håller med Håkan, att det lever rövare med cykeln. Har blivit flyhänt på att plocka i sär, rengöra och fetta in kullager med jämna mellanrum för att hålla rullet igång. Men på det stora hela överväger fördelarna.
Vilken jävla propagandasida för de (ekonomiska)krafter som saknar, eller vägrar acceptera kunskapen om saltfria gång- och cykelvägar. Finns det verkligen inte någon här med erfarenhet av vintercykling när det är snö, halka, is och alla dessa kombinationen? Salt behövs INTE, om man har vilja, avstå från den enklaste, billigaste sk. lösningen på bekostnad av miljön och framkomligheten. Ta en resa tex till Åbo.