Vi grävde av cykelbanan. Skyll dig själv om du inte kommer fram eller råkar illa ut

Så verkar många av landets entreprenörer och väghållare resonera. De gräver och schaktar i gång- och cykelbanan – sen går de hem och äter middag och sover sött. Kvar är ett mer eller mindre stort gap i gång- och cykelbanan, ett gap med höga och vassa kanter. Har vi tur finns där några varningsskyltar – men oftast ingenting. Lite färg finns ibland – de kanske hoppas att det är magisk färg som de använder. Som lyser starkt och klart i skymning, i mörker, i dimma, i motljus, i regn, som färgblinda uppfattar…

Cykelolyckor är den vanligaste olyckstypen vid vägarbeten idag. Av samtliga olyckor vid vägarbeten i tätorter är det i 40 procent av fallen en cyklist som skadas. Och det förstår vi när vi ser bilderna i detta inlägg.

Studier och analyser genomförda av Trafikverket och Statens väg och transportforskningsinstitut (VTI) visar att olyckorna beror på att vägarbetena ofta är dåligt utmärkta – de kommer helt överraskande för trafikanterna. Olyckorna beror även på höga kanter, olämpliga farthinder och körplåtar som inte är avfasade eller utspetsade med asfalt och så vidare.

VTI har senare kommit med ytterligare forskningsrapporter vad gäller cykeltrafik, cykelolyckor och trafiksäkerhet. I en studie fastslår de att inga kanter bör finnas på  cykelbanan om banan ska anses tillräckligt komfortabel och trafiksäker. Studien har visat att då en kant överstiger 1 centimeter är den obehaglig och när den överstiger 6 centimeter är den direkt trafikfarlig. Se på bilderna – direkt trafikfarliga kanter.

Flera av bilderna på avgrävda gång- och cykelbanor är från Umeå. Där är detta tillvägagångssätt närmast en rutin. Gång- och cykelbanor grävs av och sen ser det ut så där – ibland i veckor. Det är närmast tragikomiskt att det är i just Umeå. För en evighet sedan, på 90-talet, långt innan det fanns sjukhusstatistik över cykelolyckor och olycksdatabasen STRADA, genomförde professor Ulf Björnstig vid Umeå Universitet (senare trafiksäkerhetsdirektör vid Vägverket 1998-2000) studier av cykelolyckor med personskador i Umeå. Det var då vi började förstå volymen av cykelolyckor och vilket stort mörkertal som fanns. De polisrapporterad olyckorna fångade en bråkdel av alla cykelolyckor.

Vad som också blev glasklart i dessa studier var sambandet mellan brister i cykelinfrastrukturen, brister i underhållet av densamma och cykelolyckor. Något som ju sedan bekräftas i VTIs och Trafikverkets studier. Men hej, 90-talet minns väl bara en envis gammal ”cykelbloggare” – flerfaldigt prisbelönad för ”enorm kunskap”. För det verka ju inte vara något man minns, har kunskap om och arbetar efter i Umeå. Tvärtom – man utsätter cyklande (och andra) för problem och faror. Man verkar inte ens följa nutida studier och forskning om cykelolyckor – om man nu inte var med på och minns 90-talet…

Men detta är inte något unikt för Umeå – det finns över hela landet. Vilket forskningen och olycksdatan ju tydligt visar.

Att lämna avgrävda gång- och cykelbanor i detta skick visar ju inte bara ett förakt och nonchalans mot cykeltrafiken. Dessa förhållanden innebär ju också mer eller mindre stora problem och faror för gående, för människor med funktionsvariationer – inte helt lätt att hantera dessa förhållanden om man har lite svårt att gå, som armcyklist, eller med en permobil, med rullstol, om man är synskadad och så vidare.

Jag passade på att fråga Björn Billung, erfaren armcyklist, vilka konsekvenserna blir när han kommer till dessa avgrävda platser med höga kanter på gång- och cykelbanorna. Hans svar:

”Många gånger är det bara att vända om – det är omöjligt för mig att passera. Och det kan bli en lång omväg om jag har otur. Det är omöjligt för mig att avgöra hur hårt/mjuk grusytan är – man kan bli ståendes mitt i hålet eller med punktering på andra sidan. Om jag chansar: gäller att ha rätt fart, inte sjunka ned i gruset och ha fart kvar så framhjulet studsar upp, fötterna passerar och bakhjulen kommer fram till kanten aaaningens diagonalt vilket underlättar att komma upp på andra sidan. Detta är inget för nybörjare. Med matvaror och annat fungerar det inte! Ytorna utanför asfalten skulle jag inte chansa på.”

Toppbild: Ludvig Ekman