På förmiddagen den 30 juni 2025 körs Nora ihjäl av en lastbilsförare som svänger höger. Bägge befinner sig på Ringvägen i Stockholm. Trafiksignalen lyser rött. Nora ska cykla rakt fram, lastbilsföraren ska svänga höger in på Rosenlundsgatan. Lastbilsföraren svänger utan att, enligt egen uppgift i förhör, ha sett Nora. Nora körs över av lastbilens högra framhjul och krossas.
Det här är en händelse som till stora delar liknar den jag skrev om tidigare på Karlavägen: högersvängande tungt fordon och cyklist rakt fram
- Bägge handlade om två fordon som har rött samtidigt: en lastbil och en cykel
- Bägge handlade om en lastbilsförare som ska svänga höger och en cyklist som ska rakt fram vid grön signal
- Cyklisterna har inte brutit mot någon trafikregel
- Bägge lastbilsförare uppger att de inte såg cyklisten
- Fordonen hade inga tekniska brister, exempelvis vad gäller speglar
- Inga fel har konstaterats på cyklarna
- Regelverket är glasklart i bägge situationer. Den som svänger har väjningsplikt gentemot den som ska cykla rakt fram. Detta förstärks extra på Ringvägen då ett cykelfält löper genom korsningen och som ska korsas av den som svänger höger – korsande av sådant fält har väjningsplikt. Detta fastslås i polisens utredning och förundersökningsprotokoll
Men rättsväsendet drog helt olika slutsatser. När det gäller händelsen på Karlavägen så åtalas och fälls föraren i två domstolar. När det gäller händelsen på Ringvägen, så väckte åklagaren inte ens åtal.
Efter polisens utredning av händelsen på Ringvägen kan vi i förundersökningsprotokollet daterat 2025-09-29 läsa att polisen ansåg bevisningen vara tillräcklig:
”BROTT
XXXX är misstänkt för VÅLLANDE TILL ANNANS DÖD genom att av oaktsamhet i sitt framförande av fordon KNX71H orsakat målsägandes död. Detta hände i korsningen Ringvägen/Rosenlundsgatan på Södermalm 2025-06-30 klockan 10:14.
XXXX är misstänkt för GROV VÅRDSLÖSHET I TRAFIK genom att framföra fordon KNX71H och i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som krävs för att undvika trafikolycka. Brottet är att anse som grovt med anledning av att XXXX vårdslöshet drabbat oskyddad trafikant. Detta hände i korsningen Ringvägen/Rosenlundsgatan på Södermalm 2025-06-30 klockan 10:14.”
Vidare redovisas brott mot trafikförordningen gällande överlastat fordon, dispens för transport med långt fordon återfanns inte i fordonet.
Åklagaren väljer under hösten 2025 att inte väcka åtal för vållande till annans död, grov vårdslöshet i trafik samt brott mot trafikförordningen. Detta med hänvisning till att det föreligger inte tillräckliga skäl att väcka åtal. Det går inte att bevisa att den misstänkte har visat sådan oaktsamhet (vårdslöshet) som krävs för att förfarandet skall vara brottsligt. Åklagaren går alltså inte på polisens linje.
Anhöriga till Nora begär i december 2025 överprövning av åklagarens beslut. Detta avslås av vice överåklagare i början av februari 2026.
I fallet på Karlavägen så var det även där en signalreglerad korsning. Trafiksignalen lyser rött. Cyklist ska rakt fram. Föraren av tung bärgningsbil ska svänga höger in på Sturegatan. Cyklisten ”knuffas” omkull av den svängande bärgningsbilen för att sedan köras över att de bakre hjulparen och krossas. Efter polisutredningen väcker åklagaren åtal. Föraren uppgav också i detta fall att han inte sett cyklisten. Föraren döms i tingsrätten för vållande till annans död och vårdslöshet i trafiken. En dom som sedan fastställs i Hovrätten. Han får dock märkligt nog behålla körkortet. Från domen i fallet på Karlavägen:
”XXXX har vid framförandet av lastbil av typen bärgningsbil i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingats av omständigheterna. XXXX har vid högersväng i korsning brustit i uppmärksamhet och inte lämnat företräde för cyklist som cyklat rakt fram i korsningen. Han har därvid kört på XXXX som färdades på cykel så att XXXX föll till marken och därefter kört över XXXX med lastbilen.”
”XXXX har genom att framföra lastbilen på sätt som anges i åtalspunkten 1.1 orsakat XXXX allvarliga skador på bäckenet vilket lett till hans död. Det hände den 8 augusti 2022 på Karlavägen, Stockholms stad. XXXX begick gärningen av oaktsamhet. Oaktsamheten bestod i att han framförde lastbilen i enligt med beskrivningen i åtalspunkten 1.1.”
Jag är inte sakkunnig när det gäller juridik, jag är en amatör. Jag har läst ett flertal förundersökningsprotokoll, likaså domar när det handlar om gående och cyklande som körts ihjäl av förare av tunga fordon. Har även utrett ett stort antal dödsolyckor med tunga fordon och oskyddade trafikanter.
Jag har utifrån detta svårt att se och förstå skillnaderna i fallet på Karlavägen och fallet på Ringvägen. Båda förarna ska genomföra en högersväng vid en trafiksignal, en gemensam trafiksignal för motorfordon och cykel. Bägge förare menar att de inte sett cyklisten. I fallet på Karlavägen väcks åtal, och det blir fällande dom i så väl tingsrätten som hovrätten.
I fallet på Ringvägen väcks inte ens åtal.
Bägge polisutredningarna är omfattande. Dokumentation av olyckorna och platserna. Teknisk undersökning har genomförts av fordonen. Förarna har förhörts, vittnen har förhörts.
För mig framstår det som rena lotteriet – ibland blir det si, ibland blir det så. Och allt kokar sannolikt ner till individnivå. Hur ambitiösa, kunniga och engagerade är de inblandade åklagarna? Åklagarens beslut att inte åtala i fallet på Ringvägen bygger alltså på hans personliga bedömning utifrån praxis och hans erfarenhet. Vidare är det vad jag förstår ovanligt att åklagarna inte går på polisens bedömning i trafikärenden – när polisen driver ärendet åtalar man. Polisens utredning, i detta fall och på Karlavägen, är omfattande och tydlig. Händelserna har många likheter och få skillnader.
Det fastslås till exempel i bägge fallen att ingen kört eller cyklat mot rött. Dock så verkar det som att i några av vittnesförhören från Ringvägen tittar fördomar om cyklister fram – det är nämligen som så att några vittnen uppger att cyklisten kört mot rött. Men, det skulle i så fall ha inneburit att både lastbilsföraren och cyklisten kört mot rött – eftersom de hade samma trafiksignal. Detta studerar polisen närmare för att sedan utesluta rödljuskörning. Men se så slumpen kan spela in. Hade polisen inte reflekterat mer över förhållandena på platsen så hade detta kunnat blivit en ”sanning” – hon cyklade mot rött! Men redan i polisens InsatsPM från olycksdagen kan vi läsa att polisen var tveksam angående dessa vittnesuppgifter: ”Detta behövs utredas närmare med tanke på att det båda trafikelementen delar rödljus.”
Åklagaren har vid samtal med anhörig nämnt att Nora troligen haft rosa AirPods i öronen när hon cyklade – då ett vittne angav att det låg några på gatan nära olycksplatsen. Enligt de efterlevande ägde Nora inga rosa AirPods. Hon ägde vita AirPods – som var i hemmet vid det aktuella tillfället. Det är ett märkligt yttrande från åklagaren då det på intet sätt är otillåtet att gå, cykla, köra bil eller lastbil med hörlurar. Vad föranledde åklagaren till denna spekulation och är det ett normalt förfarande i en åklagaranalys? Är det en del av grunden i beslutet att inte åtala?
Frågan om föraren av lastbilen hade hörlurar vid färden har inte ställts. Inte heller har frågan ställts om föraren av lastbilen pratade i mobilen vid aktuellt tillfälle. Polis och åklagare har inte heller begärt ut logg av mobiloperatören. Till skillnad mot AirPods är det inte tillåtet att prata med handhållen mobil eller annan kommunikationsutrustning vid körning. Och det är väl dokumenterat att detta förekommer i stor omfattning och är ett trafiksäkerhetsproblem. Rimligen borde ju då polis och åklagare ta reda på om så skedde vid denna dödskörning – och inte nöja sig med: jag såg inte
För anhöriga till Nora måste detta vara en fruktansvärd händelse och prövning. Och till råga på allt får de inte ens detta prövat i domstol – allt avfärdas med en enda mening av åklagaren. Så även deras begäran om överprövning. Det är en jobbig och smärtsam läsning att ta sig igenom dessa förundersökningar. Det som berörde mig särskilt mycket var att läsa om att Noras föräldrar hade spårat hennes telefon till Karolinska sjukhuset och spontant sökt sig dit för att försöka ta reda på vad som hänt. Polisen redovisar att föräldrarna hade problem med att identifiera Nora, men kunde göra detta genom att känna igen händer och fötter. Jag kan bara ana vad hennes nära och kära måste gå igenom.
Föraren hade i fallet på Ringvägen brutit mot trafikförordningen då vikten på fordonet överskred dispensen de fått för fordonet och dess last – fordonet var överlastat. Det visade sig också att det var så kallad delbar last som transporterades. Det vill säga att lasten hade kunnat delats upp på mindre fordon, bättre anpassade för stadstrafik. Men så skedde inte – istället överlastades fordonet – ett fordon olämpligt för stadstrafik. Normalt får denna typ av fordon med denna längd (17,6 m) och vikt inte framföras på innerstadens gator – det krävs dispens – en dispens föraren bröt mot. Vidare medfördes inte dispensen i fordonet vilket är ett krav. Detta räckte inte för åtal enligt åklagaren.
Stockholms stad har för en tid sedan meddelat att man har för avsikt att bygga om delar av korsningen under 2026. Det är bra. Men jag vill vara tydlig med en sak: dessa typer att dödskörningar av cyklande (och gående) kommer inte gå att helt bygga bort. För källan till problemet är inte infrastrukturen. Källan är fordonens stora brister vad gäller sikt från förarplatsen samt förarnas bristande uppsikt.
Vi bör ställa oss frågan om vi ska tillåta sådana här fordon i våra städer – som årligen kör ihjäl gående och cyklande. Dödskörningar som förklaras med: jag såg inte
Ska vi sedan ha en rättssäkerhet i dessa fall som påminner om rena lotteriet – en förare åtals och fälls, den andra åtalas inte ens. Som att åklagarna drar lott om saken.
Ska vi ha sådana här arbetsplatser i vårt samhälle? Där förarna framför sina fordon mer eller mindre på chans och hoppas att alla utanför fordonet håller sig undan. Var är arbetsgivaransvaret? Var är det fackliga engagemanget att inte låta sina medlemmar ha sådana usla arbetsmiljöer och förutsättningar. Så usel är arbetsmiljön att den är anledningen till att människor dödas – den dödande vinkeln – jag såg inte. Och vad gör lagstiftaren, i det så kallade Nollvisionslandet?
Här brukar det ju då höjas röster att alla utanför dessa tunga fordon borde förstå hur svårt förarna har att se från dessa fordon. Det finns idag cirka 50 000 anställda lastbilsförare i Sverige. I Sverige var vi vid halvårsskiftet 10 592 686 invånare. Så majoriteten av dom, utom 50 000, ska alltså på ett eller annat sätt ha koll på hur svårt dessa förare har att se dem. Och sedan ska de utifrån denna kunskap förhoppningsvis vidtaga rätt åtgärder i närheten av dessa fordon. Den ekvationen har jag mycket svårt att se hur den ska gå ihop. Och det gör den ju inte – för det är inget annat än att skuldbelägga offren. Och friskriva sig med hjälp av: jag såg inte
Allt uppbackat av en åklagare som inte åtalar.
Relaterade inlägg:
- Du följer trafikreglerna – och straffas med döden
- Kör ihjäl en människa – då återkallar inte Transportstyrelsen körkortet
- Cyklister som följer reglerna straffas med döden
- Cyklisthatet vet inga gränser
- HALLÅ, det är ju för fan inte min döda vinkel!
- Hur sakta ska vi cykla?
- Cykla rakt fram vid rött? Javisst, i Frankrike
- Hallå alla cyklisthatare – fakta skiter fullständigt i era fördomar och känslor
- Cykelboxen – det bästa jag gjort
- Gör det enklare för cyklister att slippa rödljus
7 kommentarer
Bra genomgång av dessa sorgliga dråp. En idé är att prata med åklagaren i Karlavägen-fallet om vad hen tycker om att den andra åklagaren inte tar upp Noras fall. Kanske finns det nåt annat sätt att ta upp fallet som vi inte känner till?
Tack för allt fantastiskt jobb du gör.
Robin aka Llama Lloyd
Tack Robin!
Jag misstänker att ett samtal, om det skulle gå att få till, är meningslöst. Det finns nog en kollegial lojalitet att inte uttala sig om kollegors beslut. Särskilt när också vice överåklagaren slutit upp genom att inte gå med på överprövning.
Instämmer, tack för att du tar dig an detta. Angående hörlurarna så kan jag berätta att det var snarlikt i ett fall där jag var sakkunnigvittne (cyklist ihjälkörd med lastbil under omkörning på landsväg). Förarens advokat kunde inte sluta påpeka att cyklisten hade hörlurar och inte hjälm (cyklisten var långt över 15 år). Som om det hade någonting med saken att göra. Men i det fallet var det alltså advokaten, inte åklagaren, vilket kanske ändå gör skillnad. För mig som inte är så van vid detta kändes det otroligt hårt att se hur ett offer som dödades på grund av bristande hänsyn sedan dessutom nedvärderas genom sådana uttalanden.
Tack Katja! Jag kan till viss del förstå att advokaten driver den linjen – tillhör spelet så att säga. Inte på något sätt tilltalande och vackert men det finns där. Därför är det ju så viktigt att detta balanseras och vägs upp av bl a åklagare och domare – att så att säga hålla fokus på fakta, på regelverket, vad som är relevant för fallet, och vad som inte är det och anstränga sig att vara så objektiva som möjligt.
Tack!
Det mest anmärkningsvärda i det här fallet är att de tydliga avstegen från dispensens krav inte verkar leda till några som helst konsekvenser. Det borde i rimlighetens namn vara en helt objektiv bedömning. Antingen följs reglerna, eller så gör de inte det(svårare att bevisa hur någon körde).
Dessutom uppstår en rad frågor kring själva grundbeslutet:
- Delbar last: Eftersom lasten faktiskt är delbar, skulle dispensen ens godkännas från första början? I Stockholms stads ansökningsblankett(nyaste är från 2023) måste man uttryckligen ange om lasten är delbar eller inte. Alltså en faktor som är helt avgörande för om ett tillstånd beviljas. Har man lämnat oriktiga uppgifter här?
– Praktiska konsekvenser: Dispensen avser ett ”långt fordon”, vilket i praktiken innebär att man skaffat sig möjligheten att lasta betydligt mer än vad som annars varit tillåtet.
Det framstår som att man utnyttjar systemet för att kringgå de ordinarie vikt- och längdbestämmelserna utan att myndigheterna agerar, Detta är ju också objektivt och bör inte kunna skyllas på att man inte vet bättre.
Så här säger trafikverket om överlast i deras handbok. Där står det uttryckligen att man måste göra det man kan för att se till att fordonet inte är för tungt lastat(frågan är om föraren gjort det eller ej. Men med tanke på polisens agerande gissar jag på nej här):
https://trafikverket.diva-portal.org/smash/get/diva2:1981117/FULLTEXT02.pdf
”Rimliga åtgärder före transport?
När ett transportföretag utför en transport med en last där
uppdragsgivaren uppgivit en felaktig lastvikt och det vid en kontroll
konstaterats att fordonståget därmed överskrider dispensvikterna, är det
en fråga som transportföretaget i så fall bör driva mot sin uppdragsgivare.
Det viktigaste är att transportföretaget förvissar sig om att lastvikten och
bruttovikten på fordonståget är korrekta innan transporten utförs. Som ett
exempel på detta har Förvaltningsrätten i Malmö skrivit följande i en dom
(2020-04-24, mål nr 11790–19, sid 5): ”Högsta förvaltningsdomstolen har
uttalat att det är av största vikt att varje fordonsägare genom
ändamålsenliga åtgärder verkligen ser till att fordonet inte har någon
överlast. För att eftergift eller nedsättning ska kunna komma ifråga bör det
därför framstå som klart att ägaren vidtagit de åtgärder som rimligen kan
krävas för att undvika överlast (RÅ 1991 ref. 81 och RÅ 1992 ref. 93).”
På sid. 7 i samma dom sägs: ”Även om syftet med överlastavgiften är att
neutralisera den vinst som en överlast kan innebära måste hänsyn även tas
till trafiksäkerhetsaspekten. Förvaltningsrätten anser därför det att vid en
tung transport av nu aktuellt slag måste ställas höga krav på att de villkor
som gäller för transporten följs.”
”