I december 2025 gav regering Transportstyrelsen i uppdrag att utreda en minimiavståndsregel vid omkörning av cyklande. En avståndsregel vid omkörning – exempelvis 1,5 meter – är inte tillräcklig och tillförlitlig. Vi bör vända på tankesättet – ge så mycket plats som möjligt, köra om med minsta möjliga påverkan på cyklisten.
Dags för en gästblogg. Gästbloggare är Katja Kircher, forskningsledare på Väg- och transportforskningsinstitutet/Cykelcentrum (VTI). Katja är sannolikt Sveriges ledande expert på just omkörning av cyklande. Hon redovisar här varför en avståndsregel vid omkörning av cyklande inte är särskilt bra, och presenterar i stället ett lämpligare alternativ.
Att cykla på landsväg innebär alltid en upplevelse av situationen och omgivningen, oavsett om man cyklar för att ta sig någonstans, för träning, eller enbart för nöjes skull. Medvindens hjälpande hand i ryggen, solen i ansiktet, fågelkvitter eller bara ett surrande frihjul, men även plaskblöta skor och stelfrusna fingrar gör cyklingen till mer än en förflyttning mellan målpunkter.
Denna förnimmelse av naturen och ens egen kropp i nära kontakt till den påverkas negativt av biltrafik genom buller från däck och motorn, avgasar och partiklar, oavsett om man cyklar på vägen eller en cykelbana intill. I blandtrafik tillkommer ovissheten gällande hur nästa omkörning genomförs. Har föraren uppmärksammat mig? Väntar hen bakom mig när det kommer möte eller när sikten är dålig? Ska jag placera mig mer mot mitten för att avstyra en olämplig omkörning, eller får jag då spolarvätska på mig eller värre?
Särskilt om man varken hör en hastighetssänkning eller att hjulen passerar mittlinjen så kan det kännas obehagligt, och att titta sig över axeln känns heller inte alltid lämpligt i den situationen. Det enda som återstår är att vänta och se. Blåser det kantvind, eller är det ett stort fordon som kör om nära så gäller det att parera de aerodynamiska effekterna för att inte hamna under fordonet, i diket eller framför nästa fordon.
Mot denna bakgrund borde det vara en självklarhet att den omkörande ser till att hålla obehaget på så låg nivå som möjligt – det handlar ändå om människor på allmän plats. Vi är vana vid att visa hänsyn även om det inte handlar om att undvika fysiska skador – det är självklart för de flesta att hålla en låg samtalston på tåget eller att lämna lite plats till nästa familj på stranden. I samma anda borde det enda rimliga alltså vara att ta sig förbi en människa på cykel med hänsyn och varsamhet. Detta innebär att ge så mycket plats som möjligt, att sänka farten, att vänta in ett tillfälle där ingen skräms eller utsätts för onödig fara. Att vara pålitlig och förutsägbar.
En mycket viktig följd av detta är att ändra narrativet från ”minimiavstånd” till ”minsta möjliga påverkan”.
Den svenska Trafikförordningen har inga särskilda regler för hur man med motorfordon ska köra om cyklister. Den regel som finns är att den ”förare som kör om skall lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan sitt fordon och det fordon som körs om”, oavsett vilket fordon som körs om. I många andra länder finns specifika, men olika regler för omkörning av cyklister, oftast uttryckt i ett ”minimiavstånd” i meter och centimeter.
Vad är då bättre? Båda har sina problem. Om det inte finns någon tolkningshjälp för vad som anses vara ”betryggande” så är det upp till den omkörande att göra en egen bedömning. Hen kommer sannolikt aldrig få veta om cyklisten håller med om den bedömningen. Ett minimiavstånd blir snabbt till ett mål. Tänk bara hastighetsgränsen – står det 70 km/h som övre gräns så kör man helst inte saktare. Och då finns hjälp av en hastighetsmätare att tillgå. Om vi då säger att 1.5 m är det minsta tillåtna avståndet – ja, varför då hålla ut mer om det inte behövs? Men det finns ingen avståndsmätare i bilen, vi vet inte om cyklisten flyttar sig i sidled före eller under omkörningen, och 1.5 m är enligt vår och andras forskning långt ifrån ”betryggande” eller ens säkert i många situationer. Samtidigt finns det situationer, till exempel på smala vägar, där det kan vara svårt att uppnå 1.5 m avstånd. Bortsett från att det dessutom är svårt för både bilförare och cyklande att skatta hur stort avståndet i sidled faktiskt är.
Vi genomförde en studie i vår cykelsimulator för att systematiskt undersöka vilka villkor som behöver vara uppfyllda för att en cyklist ska uppfatta en omkörning som ”betryggande” på olika typer av landsvägar. Avstånd visade sig vara ett viktigt kriterium, och det fanns en koppling till den omkörandes hastighet och vägens bredd: Ju snabbare man kör och ju bredare vägen är, desto mer avstånd krävs för att det ska kännas bra – och tvärtom, ju smalare vägen är, desto mer ska den omkörande sakta ned. Ett helt körfältsbyte, eller på smalare vägar utan mittlinje, att placera bilen där mötande trafik hade varit, föredrogs och gör att situationen blir förutsägbar för cyklisten. Viktiga andra aspekter är att inte köra om vid möte eller dålig sikt, att inte ligga för nära bakom när man väntar in ett omkörningstillfälle, och att inte köra in igen för snävt framför. Vi fann också att personer som idag cyklar på landsväg tolererar något mindre avstånd än de som är mindre vana eller inte vågar cykla på landsväg idag. Ska vi få fler att cykla så behöver dessa personers behov tas hänsyn till.
Att enbart ha fokus på ett ”minimiavstånd” är inte förenligt med den humanistiska grundinställningen som vi har på andra områden i samhället och rimmar dåligt med forskningsresultaten.
Vi bör vända på tankesättet – ge så mycket plats som möjligt, köra om med minsta möjliga påverkan på cyklisten, vara förutsägbar och respektfull mot sina medmänniskor. En omkörning i mötande fil, eller där mötande trafik hade varit, tillsammans med en hastighetssänkning, leder automatiskt till att många av de ovan nämnda kraven uppfylls för att omkörningen ska kännas ”betryggande” – och utöver det är det enkelt för den omkörande att bedöma och genomföra.
Du kan hjälpa forskarna
Om du cyklar landsväg och vill hjälpa oss förstå bättre hur det ser ut idag på svenska vägar så finns det möjlighet till det under hela 2026 inom ramen för forskningsprojektet ComCy. Du lånar då en mätlåda av oss som du monterar på cykeln för att under några veckor logga hur du blir omkörd på dina turer. Vi gör även mer koncentrerade mätningar på tre ställen i landet under augusti månad och genomför en utbildning för bilförare i oktober.
Länkar:
- En sammanfattning av forskningslitteraturen (fram till år 2021) på svenska: Omkörning av cyklister
- Information om forskningsprojektet ComCy om omkörning av cyklande, koordinerat av VTI
- Direktlänk till rekryteringsenkäten där du finner mer information om hur du kan delta för att hjälpa till med datainsamlingen med mätlådan:
- Omkörning av cyklister – kommer Transportstyrelsen göra bort sig ännu en gång?
- Bilister gör ständigt farliga omkörningar av cyklister
- En cyklande forskares dilemma
- Hur blir cykling på landsväg säkrare och tryggare?
- ”Omkörningar av cyklister på landsväg är en röd flagga i trafiksäkerhetsarbetet”
- En sorgens dag för svensk cykling
- En bra bilförare
- Ständiga misshandelsfall och försök till dråp
- Ny cykelsimulator på gång – nej, på rulle!
1 kommentar
På en mötessseparerad väg blir det då ett avstånd på några få centimeter