Skrev ett inlägg om Stenpiren i Göteborg för några dagar sedan – en plats som har stora brister i utformningen vad gäller cykeltrafiken. Blev senare upplyst i kommentarer till inlägget och på facebook att det pågår ett forskningsprojekt där – därav målningen. En av kommentarerna var:
”Detta är alltså inte ett försök att åtgärda, i ditt tycke, misslyckad utformning.”
Ett forskningsprojekt, som handlar om promenadvänlighet och hur göra staden mer gåvänlig. En sak jag fastnade för i kommentaren var ”i ditt tycke” – att jag anser det vara en misslyckad utformning. Och då att det enbart skulle vara jag som anser det. Så är det ju inte – långt ifrån. Det blir än mer påtagligt när vi läser beskrivningen av forskningsprojektet. Forskningsprojektet beskriver förutsättningarna för gående på Stenpiren så här:
”Och hela tiden måste de gående vara på sin vakt mot cyklister som tar sig fram rakt genom området.”
Hela tiden vara på sin vakt – sug på det ett tag. Platsen är alltså utformad på sådant sätt att man hela tiden måste vara på sin vakt. Är det en bra utformning? Inte i min värld, tvärtom. Gångvänlighet måste väl rimligen bland annat handla om att göra det enklare, tryggare och säkrare att gå – genom utformning. Och inte att behöva vara på sin vakt – hela tiden.
Observera också hur projektet väljer att beskriva att det är enbart gående som måste vara på sin vakt. Underliggande finns här en form av skuldbeläggande av de som cyklar – gående måste vara på sin vakt mot dem – de bara cyklar på, rakt fram. Hur cyklande upplever situationen finns det inte ett ord om i presentationen – kanske kommer det i forskningsrapporten så småningom?
Är det kanske till och med så att även de som cyklar på Stenpiren måste vara på sin vakt – hela tiden? Texten beskriver hur cyklande cyklar ”rakt genom området” – alltså på ett väldigt förutsägbart sätt: rakt genom. De fladdrar alltså inte omkring överallt. Utan håller sig uppenbarligen till stora delar där det anlagts en form av ”cykelbana” – eller vad vi nu ska kalla den.
”Cykelbanan” – eller vad det nu är för något. Om ni studerar bilden går det att ana cykelsymboler i beläggningen. Är detta en utformning som underlättar ”ömsesidig interaktion”? Foto: Trafik i stan
Jag kan ju inte veta vad studierna, som ska presenteras under 2023, kommer komma fram till men jag misstänker att samma förutsägbarhet inte råder när det gäller gående – där är det inte ”rakt genom” som gäller. Gående har helt andra rörelsemönster och ofta mer oförutsägbara sådana. Och detta innebär att som cyklande måste man mer eller mindre vara redo på det mesta på en sådan här plats – hela tiden på sin vakt. Och sannolikt visar sig detta i hastigheten man cyklar på denna plats – den är avsevärt lägre än på omgivande sträckor – för de cyklande ökar helt enkelt sin beredskap. Det visar sig säkert också i att cyklande bromsar, väjer och vidtar en hel del åtgärder – för att det överhuvudtaget ska fungera och undvika konflikter med gående. Man kan uttrycka det som att cyklande tar ansvar för den otydliga utformningen och på så sätt får det att någorlunda fungera på platsen.
Så hur står det till med cykelvänligheten på denna plats frågar jag mig? Detta är av Göteborgs stad ett utpekat pendlingsstråk för cykeltrafiken – det ska vara det bästa av bästa. Då bör vi ju veta hur det står till med cykelvänligheten – vilka plus och minus finns det? Om man nu vill förstå och skapa ett väl fungerande, tryggt och förutsägbart system för de trafikslag som faktiskt rör sig på platsen. Är det inte bra för cykeltrafiken är det ju sannolikt inte heller särskilt bra för gångtrafiken. Så hur får man till en fungerade lösning – för bägge trafikslagen?
Till att börja med pekar man inte ut att det finns ett trafikslag man ständigt måste vara på sin vakt mot – när de faktiskt cyklar där arkitekterna och planerarna har tänkt att de ska cykla.
Området med zebraränderna ska alltså vara en ”cykelbana” – dock inte i formell mening då påbudsskylt för cykelbana saknas. Ska väl mer ses som en rekommendation – vad nu det innebär. Är detta en tydlig utformning för gående och cyklande? Eller: är detta gång- och cykelvänlig utformning? Foto: Trafik i stan
Vi kan också fråga oss varför Stenpiren är utvalt i forskningsprojektet. Vad är så att säga bakgrunden och anledningen till att det läggs tid och pengar på denna plats? Är det för att platsen anses som bra och lyckad ur perspektivet gångvänlighet? Att platsen så att säga är ett lämpligt referensobjekt för hur man bör utforma en gångvänlig plats. Sannolikt inte när vi läser att det är en plats som man hela tiden måste vara på sin vakt. Stenpiren är utvald därför att platsen har brister vad gäller utformning – för gående och cyklande. Eller som projektet själva beskriver det:
Det vill säga utformningen av platsen är problemet och detta leder till brist på ”ömsesidig interaktion”
Så att detta enbart skulle handla om mitt tyckande att utformningen brister är ju att missa en hel del avgörande faktorer. Man bör nog släppa den pucken och fokusera på annat. Mitt råd: fokusera på de uppenbara bristerna i utformningen och hur de eventuellt kan åtgärdas. Så blir Stenpiren bättre – för gående och cyklande.
Som jag skrev i föregående inlägg om Stenpiren: läs gärna Trafik i stan´s genomgång av platsen och reflektera över analysen och slutsatserna.
Relaterade inlägg:
- Utformningen sket sig – dags att måla!
- Bättre cykelinfrastruktur = bättre för gående
- Trafik i stan: Stenpirens samspel haltar
Jag hänger även på Twitter och Instagram
Toppbild: Trafik i stan
1 kommentar
Jag håller helt med om alla delar i inlägget ovan. Hur man har kommit fram till utformningen av cykelbanan genom Stenpirenområden är en gåta. Varför inte använda rödfärg som ger en tydlig cykelväg i andra sammanhang. Är det estetik som går före funktion? Hur ser olycksstatistiken ut på denna plats. Finns sådan data att tillgå? Och hur är det tänkt att man ska ta sig ifrån Stenpiren och upp mot Västra Hamngatan. Var finns cykelbanan, är det på trottaren eller ute i körfältet för bussar/spårvagnar? Finns ingen märkning här som ger en indikation.