Hur kan lobbying för cykeltrafik se ut? Vad kan man göra för att påverka och förändra? Låt mig visa ett exempel – det blir en historisk liten tillbakablick.
Valet 2006 innebar att Stockholms stad fick en ny majoritet. Bland det första det nytillträdda trafikborgarrådet gjorde var att ge trafikkontoret i uppdrag att skrota och riva upp flera av stadens nybyggda cykelbanor och cykelfält.
Sagt och gjort, trafikkontoret startade ett utredningsarbete för att göra en konsekvensanalys och konsekvensbeskrivning av sådana åtgärder.
Cykelfrämjandet noterade detta uppdrag och identifierade de negativa konsekvenserna för cykeltrafiken vid ett eventuellt borttagande av denna cykelinfrastruktur.
Så vad gjorde Cykelfrämjandet då?
De utsåg Stockholms stad till årets cykelstad 2007. Dels för de tidigare insatserna som staden gjort vad gäller utbyggnad av cykelvägnätet, dels för att sätta press på staden att fortsätta utbyggnad och förbättring av cykelinfrastrukturen. Och mer eller mindre sa Cykelfrämjandet: gör nu inga tokigheter och riv upp nybyggda cykelbanor och cykelfält.
Så 2007 fick trafikborgarrådet – som ville riva upp cykelbanorna och cykelfält – mottaga priset Årets cykelstad av Cykelfrämjandet.
Hur gick det då med de nybyggda cykelbanorna och cykelfälten som skulle skrotas och rivas upp? Cykelbanorna och cykelfälten är kvar. Och det cyklas som aldrig förr i Stockholm. Så kan det gå.
2 kommentarer
Det finns ju en del cykellobby med motsatt agenda också. Som t.ex det organisationen M ägnar sig åt.
Men detta var både roligt och snyggt!
Är inte det då Anticykellobbying? 😉
Vi kanske inte ska överdriva betydelsen av detta men politik är ju många gånger konsten att reagera och blir det tryck och uppmärksamhet i frågan är det ibland besvärligt att agera som man ursprungligen tänkte.