Stockholm har under de senaste 15 åren påbörjat en förvandling vad det gäller trafiksystemet. Det är lätt att glömma bort eller missa det när man befinner sig mitt uppe i det hela. Antalet cyklister har ökat kraftigt och är idag ett tydligt och påtagligt inslag i trafikmiljön. Hur blev det så här kan man fråga sig. Ett enkelt svar är:

Bygg så kommer de!

Under 1998 togs en cykelplan fram för Stockholms innerstad. Just i innerstaden var cykelinfrastrukturen kraftigt eftersatt vid den tidpunkten. Det fanns få och enbart korta segment av cykelvägar/cykelbanor, främst längs vissa av kajerna, på en del broar och utmed några parker, men i övrigt var man som cyklist hänvisad till att färdas på gatorna.

Cykelplanen pekade ut en rad huvudgator där cykelbanor och cykelfält skulle byggas för att på så sätt skapa ett sammanhängande cykelvägnät i innerstaden. Vid valet hösten 1998 fick Stockholmspartiet en vågmästarroll som de utnyttjade med kraft för att driva en av sina främsta frågor: cykel i staden. En hel del objekt lades till i cykelplanen i och med Stockholmspartiets cykelpolitik och en intensiv utbyggnad av cykelinfrastruktur startade och har sedan dess pågått med varierade intensitet. 2006 var det sedan dags för en ny cykelplan som ytterligare flyttade fram positionerna för cykel i staden och 2012 kom den senaste cykelplanen.

Här följer några exempel på vad som har skapats från slutet av 1990-talet och framåt:


Hornsgatan


Götgatan


Folkungagatan


Katarinavägen Foto: Krister Spolander


Söder Mälarstrand


Tranebergsbron


Alviksbron


Gjörwellsgatan


Norr Mälarstrand


Sankt Eriksgatan


Torsgatan


Odengatan


Karlbergsvägen


Fleminggatan


Vasagatan


Klarabergsgatan


Tegelbacken


Vasabron


Riddarhuskajen Foto: Luca Mara


Skeppsbron


Sveavägen


Birger Jarlsgatan


Karlavägen


Erik Dahlbergsgatan


Årstabron


Sturegatan


Gamla Essingebroväg


Strandvägen


Drottningholmsvägen


Badstrandsvägen – Essingeleden – Gröndal

Ytterligar gator i innerstaden där det har byggts cykelbanor/cykelfält är:

  • Strömgatan
  • Hamngatan
  • Norra Stationsgatan
  • Lindhagensgatan

Förutom cykelbanor och cykelfält, har cykelinfrastruktur i form av cykelpumpar, cykelvägvisning och cykelparkeringar byggts ut under denna period:


Cykelpump Slussen


Cykelparkering Ropsten


Cykelvägvisning

Vi ser här hur ett system vuxit fram och att systemet nu mer eller mindre hänger ihop på ett helt annat sätt än det gjorde tidigare. Det är långt ifrån bra och eller särskilt väl anpassat för cykeltrafik, särskilt sett till de volymer av cyklister som nu rör sig i staden. Utgångsläget när dessa cykelåtgärder planerades och byggdes var fortfarande till stora delar präglade av efterkrigstidens syn på bil- och cykeltrafik. Stora delar av utbyggnaden hade som villkor att inte påverka biltrafikens framkomlighet eller parkeringsmöjligheter. Men vad denna utbyggnad av cykelinfrastruktur med all tydlighet visar är att finns det något att cykla på och detta system hänger ihop så kommer det cyklister.

Hur har då utvecklingen av antalet cyklister förändrats under denna tid? Antalet har ökat mycket kraftigt, över 100 procent.


Kraftig ökning av antalet cyklister från 1998, särskilt från 2004. Källa: Trafikkontorets cykelräkningar

Betydelsen av cykelinfrastruktur för cyklandet och utbudet av denna är just det som Martin Emanuel visar i sin forskning Trafikslag på undantag, Cykeltrafiken i Stockholm 1930-1980. Efterkrigstidens syn på bilen och cykeln fick till följd att stor mängd infrastruktur för bil skapades samtidigt som det skapades lite cykelinfrastruktur, en hel del försvann och cykel förpassades till att vara för lek och rekreation. Man kan säga att Stockholm byggde bort cyklisterna. Därmed försvann även efterfrågan på cykelinfrastruktur. Det blev en självuppfyllande spiral. Cyklandet mer eller mindre dog ut i Stockholm. Detta är ju även något som den nyligen avslutade Cyklingsutredningen även fastslår, utredningen pekar på att ”cykelskulden” är mycket stor, att det råder ett kraftig underskott på bra och funktionell cykelinfrastruktur i hela landet.

Gör vi en internationell utblick så ser vi detta mycket tydligt när vi tittar på de stora cykelstäderna i Holland och Danmark. De slutade aldrig skapa cykelinfrastruktur i samband med den framväxande privatbilismen efter andra världskriget. De påbörjade framförallt omfattande cykelinvesteringar och förändringar av städernas transportsystem under 70-talet. De har nu en väl utbyggd och bra utformad cykelinfrastruktur och framförallt, de fortsätter att bygga och skapa ännu bättre förutsättningar för cykeltrafik. Stora ansträngningar och investeringar görs för cykeltrafiken i dessa länder och städer. Ni kan läsa mer om detta i relaterade länkar nedan.

Så vill vi ha ännu fler som cyklar, vill vi att cykeln ska ha en betydande och framträdande roll i våra städers transportsystem, är receptet mycket enkelt:

Bygg mer, bygg bättre, bygg cykelanpassat, bygg cykelsystem.

Relaterande länkar:

Share.

7 kommentarer

  1. Vilken bra tillbakablick. Visar att planer, satsningar och uthållighet har effekt. Visar också att det handlar om ett system, en helhet, för att det ska fungera och vara effektivt. Nu får vi bara hoppas att fler tar efter samt att Stockholm verkligen menar något med ”världsklass”,

  2. Krister Isaksson on

    Jonas, tack! Ja systemet är A o O, så otroligt viktigt. Bara att jämföra med biltrafiken och till viss del kollektivtrafiken, där finns systemet och är väl utbyggt.
    Världsklass, där finns en hel del att leva upp till och vägen är lång, mycket lång…

  3. Christian – bra o informativt skrivet! Så här i nästan-valtider till dig som har koll på påverkanskanaler: är det Miljöpartiet som bör få min röst i kommunalvalet om jag vill främja cykelutbyggnaden i Sthlm? Hör gärna ditt resonemang kring detta!

  4. Krister Isaksson on

    Ulrika, tack! Oj vad svårt och till viss del känsligt att svara på. Kommer MP i majoritet och får en stark ställning är de i allra högsta grad ett cykelfrämjande parti. Kommer de inte i majoritet kan de inget/lite göra. Är det alliansen som vinner är C det partiet som drivit cykelfrågan hårdast de senaste åren i Sthlm (även om M skulle ha en annan uppfattning). Maila de olika partierna, be dem redogöra för deras cykelpolitik, se vad de gjort tidigare osv. Utifrån detta får du sedan blida dig en uppfattning vad som kan vara bäst för cykel i Sthlm

  5. Pontus Edberg on

    När man i dag hör på SVT att det i nationell plan går mindre än 1 procent till investeringar i cykelinfrastruktur dra jag slutsatsen att vi på nationell nivå inte kommer bygga särskilt mycket för cykel och därmed kommer resandet med cykel inte öka särskilt mycket. Eller kan jag ha fel?

  6. Krister Isaksson on

    Pontus, satsar man inget el lite så händer inget. Det går ju inte att prata ut folk på cykeln och sedan finns det inget att cykla på alt det som erbjuds är tämligen uselt. Så då är det nog som så att du dessvärre kommer få rätt.

Leave A Reply