Bygg så kommer de

Stockholm har under de senaste 15 åren påbörjat en förvandling vad det gäller trafiksystemet. Det är lätt att glömma bort eller missa det när man befinner sig mitt uppe i det hela. Antalet cyklister har ökat kraftigt och är idag ett tydligt och påtagligt inslag i trafikmiljön. Hur blev det så här kan man fråga sig. Ett enkelt svar är:

Bygg så kommer de!

Under 1998 togs en cykelplan fram för Stockholms innerstad. Just i innerstaden var cykelinfrastrukturen kraftigt eftersatt vid den tidpunkten. Det fanns få och enbart korta segment av cykelvägar/cykelbanor, främst längs vissa av kajerna, på en del broar och utmed några parker, men i övrigt var man som cyklist hänvisad till att färdas på gatorna.

Cykelplanen pekade ut en rad huvudgator där cykelbanor och cykelfält skulle byggas för att på så sätt skapa ett sammanhängande cykelvägnät i innerstaden. Vid valet hösten 1998 fick Stockholmspartiet en vågmästarroll som de utnyttjade med kraft för att driva en av sina främsta frågor: cykel i staden. En hel del objekt lades till i cykelplanen i och med Stockholmspartiets cykelpolitik och en intensiv utbyggnad av cykelinfrastruktur startade och har sedan dess pågått med varierade intensitet. 2006 var det sedan dags för en ny cykelplan som ytterligare flyttade fram positionerna för cykel i staden och 2012 kom den senaste cykelplanen.

Här följer några exempel på vad som har skapats från slutet av 1990-talet och framåt:

Hornsgatan

Götgatan

Folkungagatan

Katarinavägen Foto: Krister Spolander

Söder Mälarstrand

Tranebergsbron

Alviksbron

Gjörwellsgatan

Norr Mälarstrand

Sankt Eriksgatan

Torsgatan

Odengatan

Karlbergsvägen

Fleminggatan

Vasagatan

Klarabergsgatan

Tegelbacken

Vasabron

Riddarhuskajen Foto: Luca Mara

Skeppsbron

Sveavägen

Birger Jarlsgatan

Karlavägen

Erik Dahlbergsgatan

Årstabron

Sturegatan

Gamla Essingebroväg

Strandvägen

Drottningholmsvägen

Badstrandsvägen – Essingeleden – Gröndal

Ytterligar gator i innerstaden där det har byggts cykelbanor/cykelfält är:

• Strömgatan
• Hamngatan
• Norra Stationsgatan
• Lindhagensgatan

Förutom cykelbanor och cykelfält, har cykelinfrastruktur i form av cykelpumpar, cykelvägvisning och cykelparkeringar byggts ut under denna period:

Cykelpump Slussen

Cykelparkering Ropsten

Cykelvägvisning

Vi ser här hur ett system vuxit fram och att systemet nu mer eller mindre hänger ihop på ett helt annat sätt än det gjorde tidigare. Det är långt ifrån bra och eller särskilt väl anpassat för cykeltrafik, särskilt sett till de volymer av cyklister som nu rör sig i staden. Utgångsläget när dessa cykelåtgärder planerades och byggdes var fortfarande till stora delar präglade av efterkrigstidens syn på bil- och cykeltrafik. Stora delar av utbyggnaden hade som villkor att inte påverka biltrafikens framkomlighet eller parkeringsmöjligheter. Men vad denna utbyggnad av cykelinfrastruktur med all tydlighet visar är att finns det något att cykla på och detta system hänger ihop så kommer det cyklister.

Hur har då utvecklingen av antalet cyklister förändrats under denna tid? Antalet har ökat mycket kraftigt, över 100 procent.

Kraftig ökning av antalet cyklister från 1998, särskilt från 2004. Källa: Trafikkontorets cykelräkningar

Betydelsen av cykelinfrastruktur för cyklandet och utbudet av denna är just det som Martin Emanuel visar i sin forskning Trafikslag på undantag, Cykeltrafiken i Stockholm 1930-1980. Efterkrigstidens syn på bilen och cykeln fick till följd att stor mängd infrastruktur för bil skapades samtidigt som det skapades lite cykelinfrastruktur, en hel del försvann och cykel förpassades till att vara för lek och rekreation. Man kan säga att Stockholm byggde bort cyklisterna. Därmed försvann även efterfrågan på cykelinfrastruktur. Det blev en självuppfyllande spiral. Cyklandet mer eller mindre dog ut i Stockholm. Detta är ju även något som den nyligen avslutade Cyklingsutredningen även fastslår, utredningen pekar på att ”cykelskulden” är mycket stor, att det råder ett kraftig underskott på bra och funktionell cykelinfrastruktur i hela landet.

Gör vi en internationell utblick så ser vi detta mycket tydligt när vi tittar på de stora cykelstäderna i Holland och Danmark. De slutade aldrig skapa cykelinfrastruktur i samband med den framväxande privatbilismen efter andra världskriget. De påbörjade framförallt omfattande cykelinvesteringar och förändringar av städernas transportsystem under 70-talet. De har nu en väl utbyggd och bra utformad cykelinfrastruktur och framförallt, de fortsätter att bygga och skapa ännu bättre förutsättningar för cykeltrafik. Stora ansträngningar och investeringar görs för cykeltrafiken i dessa länder och städer. Ni kan läsa mer om detta i relaterade länkar nedan.

Så vill vi ha ännu fler som cyklar, vill vi att cykeln ska ha en betydande och framträdande roll i våra städers transportsystem, är receptet mycket enkelt:

Bygg mer, bygg bättre, bygg cykelanpassat, bygg cykelsystem.

Relaterande länkar:

• Cykelinfrastruktur i världsklass del 1
• Cykelinfrastruktur i världsklass del 2
• Cykelinfrastruktur i världsklass del 3
• Cykelinfrastruktur i världsklass del 4
• Cykelinfrastruktur i världsklass del 5
• Cykelinfrastruktur i världsklass del 6
• Fler cykelbanor = fler cyklister