Nu ska cykelbanorna bort – så lät det för exakt 10 år sedan. Efter valet 2006 blev det en ny majoritet i Stockholm och bland det första som det nya trafikborgarrådet fattade beslut om var att cykelbanorna och cykelfälten på Sturegatan, Karlavägen och Folkungagatan skulle tas bort – skyndsamt.

Sturegatan

Karlavägen

Folkungagatan

Borgarrådets uppfattning var att cykelbanorna hindrade pulsen i staden, dvs framkomligheten för biltrafiken. Det sas även att busstrafiken blev stående på grund av cykelbanorna. Vidare så påstods det att parkeringsplatser och lastzoner försvann i stor omfattning. Det kom även utspel om att räddningstjänstens verksamhet var hotad – husen skulle brinna ner. Om cykelbanor ska byggas så var beskedet nu från politiken att de ska byggas på lokalgatorna – för cyklisternas bästa som det uttrycktes. Allt detta hårt uppbackat av Stockholms handelskammare.

Jag arbetade då på Trafikkontoret i Stockholm och fick i uppgift att hantera detta uppdrag. Ett av mina mest omfattande och viktigaste uppdrag under mina 10 år på Trafikkontoret. Här handlade det om avgörande principer för det framtida cyklande i Stockholm. Det vi gjorde var att försöka ta fram så mycket fakta som möjligt om förhållandena – helt enkelt att kunna svara på borgarrådets utspel och påståenden – med fakta. Samt att utförligt redovisa konsekvenserna av att i framtiden bygga cykelbanor på lokalgatorna.

Sagt och gjort, massor av fakta plockades fram och redovisades. Och vi har ju svaret hur det gick om vi nu ger oss ut i staden 10 år senare. Cykelbanorna och cykelfälten är kvar, de skrotades inte. Den principiellt viktiga frågan att cykelbanor ska byggas på lokalgator blev det heller inget av. Vi kan uttrycka det som så att fakta, kunskap och klokhet segrade över tyckande, okunskap och floskler.

Det är en fascinerande resa som jag har fått varit med om, aldrig kunde jag väl tro att så många människor skulle cykla som det gör idag i Stockholm. Jag känner mig stolt och lycklig över att ha varit en liten del i huvudstadens omvandling till att bli mer cykelanpassad, och dagligen se alla dessa människor som cyklar.

Det vi upplever idag, bara 10 år efter att cykelbanor skulle skrotas och cyklister förpassas till bakgator, är att nu skrotar vi parkeringsplatser och körfält för biltrafiken. Det cykelvänner, det är stort, mycket stort! Och Stockholms handelskammare har gjort en kovändning av monumentala mått – nu ska cykeln få en framträdande plats i staden! Vi går mot en ny och ljus cykelframtid!

Nu är det snart helg, då tänker jag fira 10-års jubiléet med bubbel! Skål tamejfan!

Relaterade inlägg:

Share.

16 kommentarer

  1. Skål, ibland kan mycket arbete behövas för att saker och ting ska få vara som de är. Nu går vi vidare och gör ”cykelställsfrågor” till de viktigaste och att ”vara ute och cykla” blir något fint och eftersträvansvärt.

  2. Ja, det var något att skåla för. Jag är också på. Skål på dig!
    Och i det sammanhanget vill jag passa på att citera vad som sas vid ett möte mellan Göteborgs trafikpolitiker, tjänstemän och konsulter 2013 angående hur man får cyklandet att öka. Då konstaterade man:
    – Att cykla är ett rationellt val om förutsättningarna finns. Om cykel vinner i bekvämlighet, trygghet, tidskvot osv, då cyklar man. Utgå från det snarare än från att folk har speciella agendor för sitt cyklande – som hälsa, miljö osv …
    Jag var förstås inte med på det mötet, men fick ta del av mötesanteckningarna. Så rulla ut mattan, så kommer folk att använda den.

  3. Krister Isaksson on

    Trafikistan, exakt så är det och det kan vi ju se bara genom att göra en enkel liten utblick i omvärlden. Där förutsättningarna ges innebär det stora volymer och andelar av cyklister. Det är enkelt.
    Skål!

Leave A Reply