Gruset – halkbekämpningsmetoden som orsakar massor av halkolyckor

Det råder grustider på landets gång- och cykelbanor. I flera år har forskare och experter på cykeltrafik varnat för problemen som gruset på gång- och cykelbanorna orsakar:

Den så kallad halkbekämpningsmetoden med grus blir vid barmark och särskilt under våren en påtaglig halkrisk. Som orsakar massor av cykelolyckor. Och massor av punkteringar.

När detta sedan diskuteras i sociala medier dröjer det inte en sekund förrän de allvetande männen vaknar till liv och delar med sig av sin omfattande kunskap. De vet minsann hur man löser alla dessa cykelolyckor – till skillnad mot de som ägnat en stor del av sitt yrkesliv åt frågan.

Så enligt dessa män ska halkolyckorna till följd av gruset lösas genom:

• Du ska alltid klara av att ”riskbedöma”, alltid – stanna hemma annars
• Skyll inte på omständigheterna – det är alltid cyklisten som gör fel
• Du ska alltid och under alla förhållanden ”anpassa körningen och farten”
• Du ska lära dig ”läxan” – sen klarar du uppgiften
• Du ska ha gått i körskolan

Alla dessa råd och uppmaningar lyckas mycket väl med en sak:

De fullständigt exkluderar människan och mänskligt beteende och faktorer

Dessa män talar om cyklister så som självkörande bilar beskrivs. Enligt vissa kommer dessa fordon skapa bättre trafiksäkerhet då de vardagliga mänskliga misstagen förarna gör bakom ratten kommer att kunna elimineras genom tekniken. Så kort sagt: de tillskriver inte cyklister mänskliga egenskaper och beteenden. Det som bilförare inte klarar av i vardagen: att alltid framföra sitt fordon säkert för sig själva och sin omgivning det ska cyklister klara av – i alla lägen, under alla förutsättningar och förhållanden.

I en perfekt värld, där människor är fullärda, aldrig begår fel eller misstag så kan nog dessa ”råd” fungera – fast i den världen skulle råden ju inte behövas. Men så här ser ju inte verkligheten ut, inte ens den värld dessa män lever i. Tvärtom – människor begår ständigt felbedömningar och misstag. Vi är alla olika, har olika ålder, olika kunskapsnivå, har olika fysiska och mentala förmågor – särskilt på våra gång- och cykelbanor som ju mer eller mindre är öppna för alla.

Jag fascineras av vad jag kallar för ”vuxenperspektivet” – dessa män verkar inte reflektera en sekund innan de frikostigt delar med sig av sina råd och ”lösningar”. De verkar inte heller cykla särskilt mycket, eller åtminstone inte se vilka andra som också cyklar. Utan de är sorgligt insiktslösa och omedvetna.

En grupp som cyklar mycket, och återfinns i stor utsträckning bland dessa ”grusolyckor” är: barn

Men männens råd och lösning är alltså att barn ska klara av att i varje situation göra riskbedömningar, att ständigt skanna av förhållandena och anpassa farten – något inte ens vuxna klarar av. Barnen ska inte vara barn. Men det är männens råd: fixa riskbedömningen och anpassa hastigheten ungar!

Barnen ska också ha gått i körskola – då hade de ju självklart fixat gruset. Utgångsläget är alltså hos denne man att alla gått i körskola – alla, oavsett ålder och hur de väljer att färdas. Bilnormen är i det närmaste total. På en situation och förhållanden som inte har ett dugg med bil eller körkort att göra.

Sen kan vi ju reflektera en kort stund över att ”körskolan” verkar inte kommit åt de omfattande hastighetsöverträdelserna som vi bilförare ständigt gör, att vi talar i mobilen när man kör, vi kör om när sikten är dålig, vi är berusad och drogad och så vidare. Ni vet det där som självkörande bilar påstås ska lösa. Så vi kanske inte ska ha en överdriven tro på att ”körskolan” fixar särskilt många grusolyckor.

Sen poppar ju alltid lite cyklisthat upp – många cyklister kör som idioter. Men sunt förnuft är lösningen – dock så har vi ju alla lite olika ”sunt förnuft” så att hänvisa till sunt förnuft som lösning är inte sunt förnuft.

Det är också intressant att de som ägnat en stor del av sitt yrkesliv åt cykeltrafik, trafiksäkerhet och vinterväghållning inte levererar råd och ”lösningar” som:

• ”Anpassa farten”
• Fixa er ”riskbedömning” – stanna hemma annars
• ”Sunt förnuft”
• Gå i ”körskolan”

Och det beror ju främst på en enda sak: de vet att detta inte kommer lösa något annat än på marginalen. Det kommer inte leda till att färre skadas – det är tillbaka till Anita och Televinken. För människor är inte felfria. För att minska antalet skadade som gruset orsakar handlar det främst om två saker:

1, Sluta med plogning och att grusa, använd bättre metoder. Till exempel sopsaltning

2, Om man nu ändå väljer att fortsätta med grus så ska gruset sopas bort så fort tillfälle ges

Gruset är en väldokumenterad halkrisk och ska hanteras som sådan. Precis som snö och is hanteras. När det snöar: vi väntar inte tills snö och is smält bort till våren, vi påbörjar snö- och halkbekämpning tämligen omgående. Hantera gruset på samma sätt, när det inte gör nytta och bara ligger där och skapar problem och fara: ta bort det

Vi har i över 30 år vetat om hur vi ska minska antalet dödade och skadade när det gäller biltrafiken, och ständigt utvecklat vår kunskap på området – det kallas Nollvisionen. Som i grunden går ut på att människor inte är felfria, de begår ständigt fel. Och då handlar det om att skapa och upprätthålla ett trafiksystem som kan hantera dessa misstag och brister utan att det leder till död, skador och lidande.

Därför har samhället investerat hundratals miljarder i säkra vägar och vägmiljöer – och det har varit mycket framgångsrikt när det gäller att minska antalet dödade och skadade – i biltrafiken.

Att ensidigt gapa om att det bara handlar om att anpassa farten, fixa din riskbedömning och så vidare kommer inte ändra på något. Det är ”råd” från den okunnige, från den som vet lite om cykelolyckor, framgångsrikt trafiksäkerhetsarbete och hur man kan minska antalet olyckor. Dom är inget annat än gapiga fullblodsamatörer, oftast manliga sådana.

Jag undrar hur länge dessa män skulle acceptera en halkbekämpningsmetod för biltrafiken som under flera månader orsakade mängder av halkolyckor där människor skadas och lider? Och där massor av punkteringar och stenskott som skulle inträffa.

Jag misstänker att det inte skulle finnas särskild stor förståelse och acceptans för en sådan metod med så stora och påtagliga brister och problem – det skulle snarare råda ramaskri att omgående skrota eller ändra metoden. Det skulle inte vara snack om att anpassa farten, fixa er riskbedömning, skaffa bättre däck och byt vindruta.

Jag tvivlar också starkt på att landets väghållare skulle använda en sådan metod på landets gator och vägar – som orsakar massor av halkolyckor, punkteringar och stenskott. De har ju till uppgift att åstadkomma en säker framkomlighet. Och inte att förvärra situationen för trafikanterna – så som de gör för cykeltrafiken.

Men på cykelbanan går det bra med en sådan metod, cyklisterna kan ju inte fara fram som dårar. De måste ju klara av att riskbedöma alla tänkbara situationer och ständigt vara redo att väja, att bromsa, att anpassa hastigheten – alltid. Oavsett hur förhållandena faktiskt är. Oavsett ålder, mental och fysisk förmåga. Ungefär så som vi beskriver att självkörande bilar ska fixa trafiksäkerheten – det bilförarna inte klarar av. För det vet vi sen länge:

Cykeltrafiken omfattas inte av Nollvisionen. Den är förbehållen biltrafiken

Så här ser en sopsaltad gång- och cykelbana ut i mitten av mars:

Relaterade inlägg:

• Grusfritt – en av sopsaltningens stora fördelar

• Gruset är inte guld

• Grus på cykelbanorna ökar olyckorna

• Dödsgruset – ett minne blott?

• Sopsaltning vs plogning

• I gränslandet

• Grusiga cykelbanor ger många olyckor

• Vinterns grus orsakar många cykelolyckor på våren