I september 2025 invigdes supercykelvägen mellan Lund och Lomma. Jag skrev om cykelvägen då. Man kan väl säga att jag var inte så imponerad och hade svårt att identifiera vad som överhuvudtaget var ”super” – det var mer av den vara som det brukar vara när det kommer till cykelinfrastruktur. En blandning av lite allt möjligt – det mesta långt ifrån att vara ”super”.
Nu kan vi se att ”super” mest är ett tomt ord. För det går inte att cykla på ”supercykelvägen”. Den är fylld av snö, även snömassor från vägen – som ju inte är en ”superväg”. Så viktigt var det med den cykelvägen – det kommer snö, och sen går den inte att använda.
Region Skåne beskriver supercykelvägen så här:
”En supercykelväg är:
- Lättframkomlig, välskött och jämn som gör att man kan cykla utan avbrott
- Trygg och trafiksäker genom att vara separerad från biltrafik och upplyst
Supercykelväg – den är varken lättframkomlig eller välskött. Vi får säkert ta del av någon ursäkt och förklaring varför cykelvägen ser ut som den gör och inte är så särskilt super. Men vägen ser fin ut. För det är som så att alla dessa fina ord om satsningar på cykel, om ”super”, om att det vore bra att fler cyklade, att nu tar vi krafttag, nu gör vi det mycket bättre osv. När det verkligen kommer till kritan så är dessa ord inte vatten värda. Då är det snömassor på cykelvägen som gäller.
Och nu kommer det då invändningar: vägen måste prioriteras, tänk på blåljusen – vill du att folk ska dö? Som att vi lever i en tid då det inte går att prioritera bägge saker: vägen och cykelvägen
Men så långt tänker inte alla.
Relaterade inlägg:
