Snöröjningsträsket på gång- och cykelbanorna

I Stockholm är det stora problem vad gäller resultatet, eller kanske snarare det uteblivna resultatet av snöröjningen. Särskilt eländigt är det i Söderort. Så här ser en av många nyplogad gång- och cykelbanor ut. Det ligger kvar 5 – 10 centimeter snömodd – efter plogningen. En så kallad friliggande gång- och cykelbana. Inga gator och parkerade bilar i närheten, inga korsningar, inga övergångsställen, inga busshållplatser och så vidare som eventuellt skulle påverka och försvåra snöröjningen.

Tittar föraren någonsin bakåt eller i backspegeln och studerar vad han åstadkommer undrar jag? Föraren har även haft grusspridaren på. Vad nu gruset ska göra för nytta – i modden. Gruset sjunker sakta ner i modden, särskilt om det börjar töa. Blir det sen minusgrader ligger gruset väl inkapslat i isen. Och när förare sedan är klar fakturerar han Peab eller Svevia som sedan fakturerar staden för utförd plogning och halkbekämpning. Det är nämligen som så att Peab och Svevia sitter i stort sett på alla större snöröjningskontrakten, de ha sedan flera underentreprenörer som utför röjningen.

Vill sen staden kontrollera att snöröjaren kört kontrakterade sträckor kan utföraren visa upp en GPS-logg att de kört där. Hur det sen ser ut bakom snöröjningsfordonet, hur väl uppdraget är utfört och med vilken kvalitet är det sällan någon ansvarig som kontrollerar. Det uppdagas först när Trafikkontoret drunknar i felanmälningar – från allmänheten. När det på ett sätt är för sent. För det är ju som så att man får i stort sett bara en chans när man snöröjer, sen är det kört. Vi brukare har så att säga liten nytta av usel utförd snöröjning. Och det är inte på en sträcka det ser ut så här i Söderort – det är massor av sträckor som ser ut så här. Av 10 114 klagomål som inkommit till staden ang. snöröjning rör 7790 Söderort.

Varför ser det då ut så här, varför att det ett hav av snömodd på den nyplogade gång- och cykelbanan? Jag är ingen expert på området. Jag kan en hel del om snöröjning, sannolikt mer än gemene man då detta gränsar till min huvudsakliga yrkesroll som trafikplanerare. Jag kan förstå att det i stadsmiljö många gånger kan vara svårt att få ett bra resultat – det är parkerade bilar, det är stolpar, det är busshållplatser, räcken, övergångsställen, kantstenar, refuger, sopkorgar, elskåp, soffor, elparkcyklar, det är trångt och så vidare.

Men här råder inte dessa förhållanden. Detta är friliggande gång- och cykelbanor – utan alla dessa ”störningsmoment” som försvårar snöröjningen. Förhållandevis raka och tillräckligt breda för man ska kunna använda en ändamålsenlig snöröjningsmaskin. I stadsmiljö kan ju detta många gånger vara ett problem, det är trångt och man måste använda små maskiner och dessa har inte alls samma kapacitet och kraft. Men här råder som sagt inte dessa förhållanden – ändå blir det minst sagt ett uselt resultat.

För att få en bättre beskrivning och förklaring varför det ser ut som det gör efter plogningen frågade jag en mycket erfaren ”snöröjare”. Som kör såväl traditionella maskiner med plogar som sopsaltningsmaskiner. Här är några av förklaringarna jag fick till det usla resultatet:

1. Föraren är ute för sent, snön har blivit nedtryckt av gående. Då blir det en plogsula som kan vara svår att bryta igenom

2. Föraren är oerfaren och vet inte hur man gör (tyvärr väldigt vanligt). Billigare att köpa in folk som inte kan

3. Föraren vill inte lägga ner plogen för att det sliter mycket på plogstålen. Som enligt vissa är dyra att byta ut

4. Föraren utför medvetet en medioker plogning för att få en ny körning (s.k. moddning) när snön smälter av sanden och blir porös och slaskig

5. Föraren har för stora områden och hinner helt enkelt inte med att ploga korrekt utan fuskar. Och måste vidare för att hinna med sin snöröjningskarta, annars riskeras viten

Kort sagt kan det usla resultatet kopplas till utföraren, människan i fordonet och att man tagit på sig ett för stort område. Kan inte låta bli att undra om det krävs en särskild utbildning för att utföra snöröjning? Och om sådan krävs, hur ser den utbildningen ut? Och vad krävs för att få utföra snöröjning åt Stockholms stad? Vilka krav ställer staden på utbildning och kunskap?

Sett till resultatet så verkar det inte vara någon vidare utbildning eller krav.

Och vad jag vet finns inga som helst krav på lokalkännedom eller kunskap om – i detta fall – gång- och cykelnätet.

Det är verkligen ett träsk detta med snöröjning. Ända sedan jag började arbeta i Stockholm har det varit så här. Varje vintersäsong – det är över 25 år nu. Fascinerande har ofta Söderort trillat ut som det stora träsket. Upprepade gånger har snöröjningen havererat här. Och återkommande bullrar staden att nu ska entreprenörerna betala viten för dessa brister. Men ur ett brukarperspektiv så är ju dessa viten verkningslösa – vi tvingas ju om och om genomlida dessa usla förhållanden. Oss hjälper det noll att det eventuellt trillar in lite pengar till Trafikkontoret. Viten kanske ser bra ut mot politiken och för självkänslan på Trafikkontoret. Men för oss som går och cyklar är det ju närmast ett hån – vi fick genomlida usla förhållanden och ni håvade in stålarna. Om dessa pengar användes för att säkerställa en högre kvalitet, att haverierna inte ständigt upprepades – ja då hade jag lättare att förstå. Men så är ju inte fallet.

Jag undrar om vi har kommit till vägs ände vad gäller upphandling av snöröjningen. Vi har ju tämligen många års facit nu – det fungerar inte särskilt väl. Åtminstone inte för oss brukare. Och det är väl oss snöröjningen är till för?

Med detta vill jag ha sagt att de finns snöröjare som utför ett suveränt arbete, de är noggranna och ambitiösa. De har yrkesstolthet. Sen är det helt uppenbart att det finns förare och företag som saknar både det ena och andra och utför ett fullständigt uselt arbete.

Ett axplock från gång- och cykelbanor i Söderort:

Sen skulle avsevärt fler gång- och cykelbanor se ut så här – om de sopsaltades: