Hösten 2018 kom regeln om var du ska gå på en gemensam gång- och cykelbana. Regeln säger:
”Gående som använder vägrenen, körbanan eller en gemensam gång- och cykelbana ska om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen.” (Trafikförordningen 7 kap. 1 §)
I verkligheten kan det då se ut så här på en gemensam gång- och cykelbana – gående längst till vänster i färdriktningen:
Innan 2018 fanns inget reglerat i trafikförordningen om var du som gående skulle placera dig, du fick gå hur som helst på en gemensam gång- och cykelbana.
Jag har i tidigare inlägg redovisat hur jag upplever att vi som gående följer denna regel och om vi känner till regeln. Och det är väl lite sisådär med den saken – minst sagt. Kan inte säga att jag upplever någon som helst skillnad mot innan regeländringen 2018 – vi går lite hur som helst, och vetskapen om regeln verkar dålig.
Är det någon som uppmärksammat eller tagit del av information om denna regel från exempelvis Transportstyrelsen, Trafikverket eller kommuner? Jag känner inte till någon ”kampanj” eller annan informationsinsats om denna regel. Däremot är ju landets kommuner kvicka på att göra uppfostringskampanjer när det kommer till cykeltrafiken.
Nu tänkte jag beskriva hur jag går på gemensamma gång- och cykelbanor. Är jag en sådan som slaviskt följer regelverket? Nej verkligen inte. Jag bryr mig inte om att alltid gå till vänster i färdriktningen, det är helt andra faktorer som avgör var jag går. Men en sak försöker jag hålla hårt på:
- Att undvika att gå i mitten av gång- och cykelbanan
Dels för min egen trygghet, dels för att jag vill underlätta för dem som jag möter eller vill passera mig. Går jag i mitten vet jag ju inte om de passerar till höger eller vänster om mig, eller om de ens kommer förbi. Och är det någon som plingar på mig behöver jag inte reagera annat än att fortsätta gå – jag behöver inte vända mig om, vrida på huvudet, ta steg åt sidan – jag bara fortsätter att hålla mitt spår på min kant. Samspel kallas det visst. Att gå i mitten blir inte lika bra samspel tycker jag.
En annan faktor som avgör vilken sida jag går på är när gång- och cykelbanan går utmed en väg eller gata. Då går jag nästan alltid så långt ifrån vägen som möjligt. Vilket ju innebär att beroende på åt vilket håll jag går så blir det antingen till höger eller till vänster i färdriktningen. Jag tycker helt enkelt att det är behagligare och trevligare med så mycket distans som möjligt till biltrafiken. Det är det som avgör var jag går, inte en regel.
Sen är det ju som så att gång- och cykelbanorna i landet kan ju se ut precis hur som helst, vilket leder till mer eller mindre absurda situationer om man skulle följa regeln om var man ska gå.
Som detta exempel nedan. Där jag först går till höger på en separerad gång- och cykelbana – till höger ligger ju gångbana. Den övergår sedan i en gemensam gång- och cykelbana – här ska jag då alltså byta till vänster sida om jag ska följa regelverket – vilket ju är fullt möjligt att göra. Men…
Cirka 80 meter längre fram blir det återigen en separerad gång- och cykelbana. Så om jag då 80 meter tidigare bytt till vänster sida i färdriktningen ska jag nu byta tillbaka till höger sida.
Och det slutar inte här. För cirka 180 meter längre fram så blir det återigen en gemensam gång- och cykelbana. Där jag då enligt regelverket ännu en gång ska byta sida och gå till vänster i färdriktningen. För att vara tydlig – jag går inte slalom på denna sträcka – jag håller konsekvent till höger. Men det hade självklart varit fullt möjligt att uppfylla lagstiftarens: ”om möjligt gå längst till vänster”. Genom ett antal sidbyten tvärs över gång- och cykelbanan.
Går jag däremot åt andra hållet i fallet ovan så blir ju allt helt ”rätt” – jag går till vänster i färdriktningen, på både den separerade och den gemensamma gång- och cykelbanan. Inga växlingar tvärs över gång- och cykelbanan är nödvändiga.
Om jag ansluter en gemensam gång- och cykelbana från en gångbana och ska gå till höger så går jag till höger i färdriktningen när jag kommit in på gång- och cykelbanan. Om jag i stället ska till vänster går jag till vänster i färdriktningen. Jag håller inte på och korsar gång- och cykelbanan för att på så sätt hamna på ”rätt” sida. Utan det är genaste vägen som gäller – ett vanligt beteende bland oss människor.
Så sammanfattningsvis. Detta var några av de faktorer som avgör vilken sida jag går på en gång- och cykelbana och inte en regel. Men en sak är viktig för mig: jag håller mig till en sida av gång- och cykelbanan, jag försöker undvika att gå i mitten. För förutsägbarhet och min egen och andras trygghet och framkomlighet.
Så hur går du på en gemensam gång- och cykelbana?
En yrkeskollega till mig sammanfattar väl vad jag tycker om denna regel om var man ska gå på en gemensam gång- och cykelbana. En sammanfattning som också tydligt talar om varför denna regel aldrig kommer fungera särskilt väl:
”Den nya regeln är ett fåfängt försök att åtgärda en konflikt som beror på att man tror att ”gång- och cykeltrafik” är ett homogent trafikslag och att konflikter inom trafikslaget ”gång- och cykeltrafik” beror på att det inte finns klara regler för hur ”gång- och cykeltrafikanter” ska mötas.
Givetvis är det ett stort feltänk: gångtrafik och cykeltrafik är två helt olika trafikslag och konflikter mellan gångtrafik och cykeltrafik beror på att väghållarna väljer att klämma in dem på gemensamma smala ytor, ytor som inte är breda nog att klara trygga möten mellan trafikanterna. Lösningen är enkel: ge trafikslagen separata ytor eller, om det i värsta fall inte går, en tillräckligt bred gemensam yta för att klara trygga möten.”
Blir ju nyfiken på hur förarbetet till denna regeländring såg ut. Vilken expertis var inblandad? Vad jag förstår var inte Transportstyrelsen eller Trafikverket inblandade. Inte heller Sveriges kommuner och regioner – vilket ju är ytterst märkligt. Märkligt då det från statlig håll ständigt upprepas att cykling främst är en kommunal angelägenhet.
Så vad det verkar är denna regel mer eller mindre ett hopkok av några departementstjänstemän. Vilket ju skulle förklara en hel del. Det är i vilket fall som helst uppenbart att inblandade saknade grundläggande kunskap om landets gång- och cykelvägnät och hur människor i det systemet beter sig.
Relaterade inlägg:
2 kommentarer
Jag går av gammal vana helst till höger och tycker när jag cyklar att det är lättare att passera någon som går till höger eftersom jag då kan sakta ned till gångfart och vänta med att cykla förbi utan att båda behöver stanna om det är ont om plats på grund av möten.
Intressant, det där med att komma ikapp och sen gångfart om trångt tills man kan cykla förbi har jag inte tänkt på tidigare. Men säkert varit med om och då inte som du reflekterat över att det är ju enklare än att ev. behöva stanna till.