Kanske ser du inte skillnad på gång- respektive cykelbanan? Kanske du helt enkelt inte bryr dig. Kanske känner du inte till trafikreglerna? Att det faktiskt inte är tillåtet att gå på cykelbanan om det finns en gångbana i närheten. Bötesbeloppet för att gå på cykelbanan är 500 kr.
Det här är intressant tycker jag: bötesbeloppet för att gå på cykelbanan är alltså 500 kronor. Det är samma bötesbelopp för att cykla på gångbanan. Så lagstiftaren ser alltså lika på dessa två företeelser.
Jag ställde en frågan till Polisen i Stockholm: hur många böter har de utfärdat de senaste åren för att man gått i cykelbanan?
Noll var svaret. Men en hel del böter var utfärdade för att man cyklat på gångbanan…
Detta skeva förhållande kan inte bero på att cykling på gångbana är ett större trafiksäkerhetsproblem än gående på cykelbana:
Vi alla kanske skulle ta och visa lite större förståelse och mer hänsyn där ute i trafiken.
Så om nu inte Polisen bryr sig om var du går kan du väl själv tänka på var du går…
Relaterade inlägg:
- Rättning i leden, eller ska vi kalla det strukturell diskriminering av cykeltrafik?
- ”Det finns ingen cykelkultur i Stockholm”
- HALLÅ, det är ju för fan inte min döda vinkel!
- Hatar att få rätt
- 99 procent är uselt
- Trafikmaktordningen på bild
- Stoppa rikspolisens häxjakt på cyklister
- Världskass – inte världsklass
- En pendlingscyklists vardag
- 1894 – Tillbaka till framtiden
23 kommentarer
Vissa cykelbanor som det ofta gås i kan jag i viss mån förstå även om det är idiotiskt – t ex Munkbron, Hornsgatspuckeln, Hamngatan förbi Berzelii, där det verkligen BARA är cykelväg och fotgängare förväntas ta en annan väg men kanske inte tänker på det. Men Lena Sundins exempel ovan, där gångvägen är tom och fotgängare tränger ihop sig i cykelbanan, är tyvärr alldeles för vanligt.
Den enda förklaring jag kan komma på är att det finns en större marknad än någon har tänkt på för musik baserad på ringklockor. Uppenbarligen är det många som älskar ljudet.
… vilket återigen visar vilket hyckleri cyklisthatet är och hur utbrett det tycks vara inom polisen.
Tack!
Min tanke är att fotgängarna är lika stora offer för GC-tänket som cyklisterna.
GC-banan kom in i svensk trafikplanering någon gång på 1980-talet (1986) och sedan dess – de senaste 30 åren, alltså – så har man i stort sett bara byggt GC-bana. Uppskattningsvis 99 % av all utpekad cykelinfrastruktur i Sverige utgörs idag av GC-bana.
Från min kommunala horisont har jag observerat att det som i folkmun kallas cykelbana är GC-bana – ”riktig” cykelbana pratar man inte om. Det finns en utbredd uppfattning, både bland vanligt folk och tjänstemän, att det som kallas cykelbana ”egentligen” heter gång- och cykelbana och den sistnämnda termen använder man när man vill verka korrekt. Därför kan man höra folk säga att man vill ha en ”gång- och cykelbana” till en plats dit det redan leder gångbanor. I den allmänna uppfattningen tycks det finnas två typer av icke-bil-ytor: gångbanor samt gång- och cykelbanor.
Därför tror jag att de gående på bilderna är övertygade om att de inte gör något fel: de är uppfostrade i GC-tänket som säger att alla ”cykelbanor” egentligen är ”gång- och cykelbanor” och att det därför är OK att gå på alla ytor som kallas ”cykelbanor”.
I stort sett är det samma mekanism som får folk att cykla på trottoaren, fast tvärtom.
Det skulle ha varit ett frågetecken efter 1986 – 1986? – nedan. Jag har inte koll på alla förordningsändringar.
Ja och nej.
På ett sätt blir det lika dumt att kräva att alla fotgängare håller sig på gångbanan som att kräva att alla cyklister håller sig på cykelbanan.
För den finns inte. Eller tar slut i en trappa. Eller är ockuperad av tanter med trasselsuddar i snören.
Testa ett transportlöppass i en godtyckig svensk stad där du *bara* springer på gångbanor. Det är minst lika svårt om inte svårare än att cykla ’rätt’ och bara på cykelbanor.
Givetvis ska alla som befinner sig i trafiken undvika att ta mer plats än nödvändigt, men att som cyklist gorma på fotgängare som är i vägen är att cementera trafikmaktordningen ytterligare genom att hacka på den enda som finns ’under’.
Men visst är det en intressant observation i grunden – att det är ett himla tjat om var vi får vara och inte när vi cyklar men ingen bryr sig om var fotgängarna håller sig. Om de inte är ute och går på motorvägen då.
Jag tror det handlar om ryggmärgen. När man är litet barn får man nogsamt lära sig av sina föräldrar, dagispersonal och andra vuxna att man absolut inte får kliva ut i gatan. Lite senare får man lära sig ramsor och att itta till höger och vänster. Det är få saker som inpräntas lika strikt i små barn som just att man inte får kliva ned för en trottoarkant och ut i trafiken hursomhelst. Det innebär att man fortfarande, som vuxen, har en liten inbyggd skyddsmekanism som tvingar en att se sig om åt alla håll innan man kliver ut på ytor som trafikeras av bilar.
Någon sådan nogsamt ingnuggad skyddsreflex finns inte för vita streck på marken. Våra reptilhjärnor är helt inriktade på att skydda oss från bilar och att inte passera trottoarkanter.
Detta, i kombination med vetskapen om att om det sker en kollision mellan en cyklist och en fotgängare, så är det oftast inte fotgängaren som skadas värst, leder till att cykelbanor snabbt blir fotgängarterritorium. Enda sättet att slippa fotgängare i vägen är att cykla bland bilarna. Det är många som upplever som obehagligt, men det är förmodligen för att bilarna håller så hög fart. Det finns många anledningar till att sänka bilars hastighet till 30 km/h i tätort, att man kan blanda cyklar och bilar är ytterligare en.
En invändning är att barn inte gärna ska blandas med motorfordon, även om de bara kör i 30, och därför är det lämpligare att låta barn, och andra cyklister som färdas i gånghastighet, dela yta med fotgängarna. Man måste inse att cyklister är en extremt heterogen grupp som inte ska fösas in i samma lösning allihop.
Så bra påpekat.
Jag tycker att lagstiftningen är för luddig när det gäller gående. Det är mycket riktigt förbjudet att gå på cykelbana när det finns gångbana. Å andra sidan ska gående använda cykelbana när gångbana saknas. Ytterligare en aspekt på att varken lagstiftning eller infrastruktur är anpassat för cyklister.
Men hur många av cykelbanorna på bilderna är verkligen cykelbanor, och hur många är gång- och cykelvägar, där fotgängare går på det stycket som är markerat för cyklar? (Någon är snarare cykelfält)
För om jag förstått rätt är markeringarna på gång- och cykelvägar bara ”vägledande”, och man får egentligen gå hur man vill, dvs ingen risk för böter. Stämmer det?
Tomas S: Lagstiftningen är avsiktligt luddig. I gamla vägtrafikkungörelsen så fanns § 133 och 134 som bl.a. sade ”Gående som färdas på cykelbana får ej hindra cyklande eller mopedförare.” och ”Gående får ej hindra eller störa trafiken genom att onödigtvis uppehålla sig på körbana eller cykelbana.” Denna paragrafer togs bort 1986 (tror jag – se tidigare kommentar) men finns fortfarande kvar i danska Færdselsloven (10 § tredje stycket).
Vid samma tillfälle – tror jag – som man tog bort gåendes trafikregler på cykelbana infördes också vägmärket för GC-bana. I de danska trafikreglerna för GC-bana (fællessti) heter att ”Trafikanter på fællessti skal udvise gensidig hensynsfuldhed”. Jag vet inte om denna regel någonsin fanns i Sverige, men den finns i alla fall inte längre.
Således: Regeringen har
1) tagit bort de gåendes trafikregler på cykelbana
och
2) infört en shared space-vägtyp för cyklande och gående men utan att också införa den förtydligande trafikregeln.
Det är där vi befinner oss idag, i ett enda gosigt tillstånd av GC-trafik utan trafikregler.
Varje gång någon föreslår en åtgärd för cykeltrafiken ska ni fråga er om åtgärden verkligen leder till att cykeltrafiken får det bättre eller om avsikten – eller i alla fall resultatet – istället är att biltrafiken får det bättre.
Nils: Bilderna visar inte gång- och cykelvägar (GC-vägar). En cykelbana är ”en väg eller del av en väg som är avsedd för cykeltrafik” och en separering av ytan i en del avsedd för cykeltrafik (= cykelbana) och en annan del (i detta fall underförstått gångbana) är en separering, även om det finns effektivare metoder än en smal vit linje.
Men om jag får ta mig friheten att tolka dina funderingar – eller hur jag antagligen själv hade funderat om man backar ett antal år – så är du uppvuxen i GC-samhället och är ovan vid att gående och cyklister inte ska dela ytor. Drar man ett vitt streck och sätter ut symboler på var sida om strecket så kommer allmänheten att uppfatta det som att den ena sidan är en gångbana (där får man bara gå, inte cykla) och en gång- och cykelbana (där får man både gå och cykla). Som på det roliga vägmärket här: http://www.cyklistbloggen.se/2013/03/da-hander-det-olyckor-om-nagon-tar-ett-steg-ut-i-cykelbanan/
Tillägg: en stor del av cyklisterna kommer dessutom, av exakt samma anledningar, att uppfatta gångdelen som en gång- och cykelbana (där får man både gå och cykla).
Den ena parten kommer alltså att betrakta det som en gång- och gång- och cykelbana medan den andra parten betraktar det som en gång- och cykel- och gång- och cykelbana. Trafiken sker sedan under ömsesidig irritation.
Anders, ”ömsesidig irritation” – underbart!
Anders: Tack för svaret. Men jag är inte helt övertygad…
Nu vet jag inte hur cykelbanorna (låt oss kalla dem så) på bilderna är skyltade. Men det är inte ovanligt med en skylt för ”påbjuden gång- och cykelbana” (D6), och att det sedan finns diverse markeringar för att skilja gående och cyklister åt. Vad gäller där? Det är ju gång- och cykelbana, där får man gå varsomhelst.
Annars finns ju skylten som heter ”påbjuden cykelbana” (D4) eller ”påbjudna gång- och cykelbanor” (D7). Där lär det vara separering som gäller.
Men kanske är alla exemplen på bilderna skyltade just som ”exklusiva” cykelbanor?
Skyltarna och deras beteckningar kan ses här: https://www.transportstyrelsen.se/sv/vagtrafik/Vagmarken/Pabudsmarken/
Skyltar man D6 men målar separata ytor så har man ju gjort fel redan från början.
Tittar man på Danmark, där man är suveränt bra på ett tydligt och enhetligt formspråk för infrastruktur för cyklister och gående, så gäller (och här använder jag de svenska skyltbeteckningarna för enkelhets skull) att D4 (påbjuden cykelbana) används för cykelbana som är separerad från gångbana med nivåskillnad medan D7 (påbjudna gång- och cykelbanor) för cykelbana som är i nivå med gångbanan men separerad med skiljeremsa (som kan vara allt ifrån en målad linje till en gräsremsa med trädrad). Det innebär till exempel att D4 inte behöver vara nivåskild från körbanan utan kan vara skild endast med målad linje. Liksom i Sverige så behöver inte infrastrukturen skyltas om det inte behövs för att tydliggöra.
I Sverige finns det ingen praxis och inga rekommendationer för när D4 ska användas och när D7 ska användas. Båda betraktas som godtyckligt utbytbara (se t.ex. denna nybyggda cykelbana i Malmö: http://cyklaimalmo.blogspot.se/2015/10/cykelfalt-ny-cykelvag-for-malmo.html). Den praxis som finns är att nivåskillnad mellan cykelbana och gångbana ska undvikas av vinterväghållningsskäl, även om det vanligtvis brukar motiveras av trafiksäkerhetsskäl trots att det saknas studier om varför nivåskillnad anses trafikfarligt i Sverige men inte i Danmark eller Nederländerna (eller nästan alla andra länder i västvärlden).
Varför jag återkommer till Danmark hela tiden är inte enbart för att de är så mycket bättre på det här med cykelinfrastruktur utan för att det finns – eller åtminstone fanns en gång i tiden – ett långtgående samarbete mellan staterna i syfte att synkronisera lagar och regler för vägtrafiken. Gamla Vägtrafikkungörelsen var i stora delar likalydande, mening för mening, med motsvarande danska lagar och förordningar. Men när Sverige på 1980-talet införde nya vägmärken för cykeltrafik efter dansk modell så glömde man liksom bort tillämpningen av dem. Där Danmark valde att fortsätta att bygga ut cykelbanor och betrakta cykeln som ett fordon så valde Sverige att skylta om trottoarer och betrakta cykeln som ett specialfall av fotgängare.
Tolerans bröder!
Under 23 timmar av dygnet finns det plats för alla som vill på 99 % av GC-banorna, så det finns ingen anledning att vara alldeles för njugg med den platsen. På de flesta ställen kan man stå ut med att det går enstaka fotgängare, det går att samsas.
Man kan gärna påminna dem lite försynt, men vänligt, att det visserligen är cykelbana, men att det just nu finns plats för alla – och att vi förväntar oss samma generositet tillbaks om vi av någon anledning måste cykla en bit på en så gott som folktom trottoar.
@Anders Norén. Cykelbanor skyltade för både gång och cykel användes under hela min uppväxt på sena 60-talet och tidiga 70-talet (och samma skyltar sitter kvar än idag), så det har iaf funnits så länge.
AA: Hemmasnickrade skyltar har alltid funnits. Formellt fanns däremot inte GC-banan före 1986. (Dessa skyltar, på landstingets mark, har nog suttit där i minst 30 år: https://goo.gl/maps/LiqnbKx7Lxu .)
Det är helt vanliga D6.
De fanns på plats på samtliga cykelbanor i alla fall 1969 och sitter där än idag. Oavsett vad som var formellt riktigt så fungerade de och gör så än idag.
Enligt det jag hittat gäller båda trafikreglerna (högertrafik) och Trafikförordningen ( man ska underlätta passage för mötande och upphinnande trafik och får inte blockera + krav på att se sig för) även på GC bana. Detta styrks av polisen. Det stora problemet enligt min åsikt är att det inte finns någon klar sammanställning av vilka regler som gäller för cyklister och gående, det är ingen (tidningar, skolor mm) som upplyser om dessa regler och polisen bryr sig inte om att få folk att följa dem.
På valpkurser utbildas nya hundägare i att de är fullt ut ansvariga för alla skador deras hundar ställer till med genom att skrämmas, angripa eller springa ut framför/ spänna ut koppel framför andra.
Epilog: jag har åtminstone ett exempel på att ”gång- och cykelbana” anses vara den korrekta, formella benämningen på cykelbana. En kollega gör en dispositionsplan för ett nytt bostadsområde och vill ha en bra cykelbana rakt igenom. När jag tog upp utrymmeskrav och nämnde att enligt Boverkets råd om tillgänglighet på allmän plats så måste man i princip separera gående och cyklister så ritade kollegan en sektion där cykeldelen markerades GC och gångdelen G. En gång- och gång- och cykelbana alltså.
Jag funderar på om problemet med planerarna egentligen inte är cykeltrafiken utan gångtrafiken. Man är helt med på att ge cykeltrafiken eget utrymme och ofta väl tilltaget. MEN: eftersom den formella benämningen för cykelbanor och cykeltrafik är ”gång- och cykelbanor” resp. ”gång- och cykeltrafik” så tror man att man redan har gett gångtrafiken eget utrymme och har väldigt svårt att kognitivt förstå varför någon skulle vilja diskutera gångtrafikens utrymme. Vilken är poängen med att ge gångtrafiken två parallella ytor?
Hur kan det vara otillåtet för gångtrafikanter att gå på en cykelbana när det är tillåtet för cyklister att cykla på en väg trots att det finns en cykelväg bredvid vägen?
Dags att tänka om för er alla Lycra-klädda fartdårar på vägarna! Ni äger faktiskt inte utrymmet utan det krävs ett samspel av ALLA parter!
Peter: Det är en bedömningsfråga i båda fallen.
Dessutom: det du kallar ”en cykelväg bredvid vägen” är med 99 % sannolikhet inte en cykelväg utan en GC-väg, sällan utformad med cykeltrafikens förutsättningar och behov i åtanke. Cykelväg och GC-väg är inte samma sak.
Det finns inget i reglerna som säger att man riskerar att få en böter på 500 kronor om man går på cykelnbanan.
Jonas: Lite sent svar, men det kanske kan vara intressant ändå.
Som total lekman tolkar jag trafikförordningen på detta vis:
Kapitel 7, 1 § säger att:
”Gående på väg ska använda gångbanan eller vägrenen”. Man får alltså inte gå på cykelbanan.
Finns dock undantag i form av:
”Om det inte finns någon gångbana eller vägren ska gående använda cykelbanan eller körbanan.”
Sedan träder Kapitel 14 in med ansvarsbestämmelser. Där säger 9 § att:
”Gående som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 7 kap. 1 § första stycket eller 3 § döms till penningböter.”
Om jag inte missat något (fullt möjligt) så innebär det att om man bryter mot 7 kap . 1 § (går på annat än gångbana eller vägren) så riskerar man penningböter enligt 14 kap. 9 §
Om någon kunnig läser detta så vore det intressant med kommentarer på om jag missat/missförstått något väsentligt.