I Trafikverkets remissversion av Vägar och gators utformning 2024 (VGU) kan vi se exempel på hur en cykelgata bör utformas enligt Trafikverket. Vi ser en gata med två smala körbanor. Dessa körbanor är illustrerade med en jämn beläggning, till exempel asfalt. Vid sidan av dessa körbanor samt mellan körbanorna är det illustrerat en yta som är stensatt. Vi ser vidare att cyklande har placerats mitt i den jämna körbanan och bilar placerats mer åt sidan, till viss del i den stensatta mer ojämna ytan. Bilar och andra större motorfordon får så att säga inte riktigt plats på den jämna ytan.

Illustration av cykelgata i remissversion av VGU 2024

Utformas en gata så här är det högst sannolikt att cyklande placerar sig just på detta sätt. Majoriteten som cyklar undviker ojämnheter och obehag om det går. Och så här bör det vara på en cykelgata – en gata för cyklande. En gata där cykeltrafiken är prioriterad och rimligen bör sätta villkoren för annan trafik. Så långt är allt frid och fröjd.

Sen blir det lite mer problematiskt. Det är en påtaglig fördel om föreskrifter och regler lirar med förslag till utformning. Så är det inte i detta fall. Trafikförordningen säger i 3:e kapitlet 7 § att cyklande skall cykla så nära som möjligt den högra kanten – det vill säga som bilarna är placerade i illustrationen ovan.

Och ja, denna regel var cyklande ska placera sig gäller även för cykelgata – på cyklisternas gata. Det kan ju tyckas en aning märkligt att på ”cyklisternas” gata ska samma regel gälla som på vilken annan gata och väg som helst. Finns regeln om placering så långt till höger som möjligt kvar för cyklande på cykelgatan så kan inte cykelgatan fungera fullt ut – det blir mer ett spel för galleriet, det blir en skylt men inte mer. Själva grundtanken med cykelgatan – som nu Trafikverket så väl illustrerar i remissversionen av VGU – är att uppmuntra till en placering närmare mitten av gatan. Det är rimligen cykeltrafiken som sätter takten och dikterar villkoren – på cykelgatan. Annars är det ingen cykelgata – då är det vilken gata som helst.

”Cykelgator” i Nederländerna – cykling i bredd, cykling i mitten av körbanan. En gata där ”bilen är gäst”

Det slutar tyvärr inte här vad gäller tokigheter och regler på cykelgator. För på cykelgator gäller också samma regel som på andra gator och vägar angående cykling i bredd. Trafikförordningen säger att cyklande ska färdas efter varandra, man får dock färdas i bredd om det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken – vad nu detta innebär (6 kap. 1 §)

Man kan här då hävda att eftersom övrig motorfordonstrafik ska anpassa hastigheten efter cyklande på en cykelgata så behöver denna regel inte ändras. Men detta lämnar minst sagt en hel del utrymme för olika tolkningar. Varför ska det vara så? Varför behöver regeln om cykling i bredd och cyklandes placering vara kvar på en cykelgata är kanske en rimligare fråga. Varför inte helt enkelt inte ta bort dessa regler på en cykelgata – de cyklandes gata.

Att vara bredvid varandra, att vara nära, att kunna kommunicera – djupt rotad mänsklig egenskap

Cykling i bredd handlar om såväl det sociala som om säkerhet. Det är också en höjning av upplevelsen när man cyklar tillsammans. Att vilja prata med varandra under färd är en djupt rotad mänsklig egenskap, se bara hur bilar är utformade, eller bussar och tåg – man sitter bredvid varandra. På samma sätt är kommunikation ett socialt behov även för cyklister. Sen har vi den aspekten att vid cykling med barn kan det vara nödvändigt och säkerhetshöjande att kunna cykla i bredd.

Cykling i bredd – på cykelgatan. Färden hem från skolan, samtalet om vad vi ska göra efter skolan

Jag tycker Trafikverket har tagit rätt väg i sitt förslag till utformning av cykelgata i VGU. Detta är också en tydlig signal att Transportstyrelsen inte gjort sin hemläxa särskilt väl, myndigheten som har till uppgift att på sakliga och väl underbyggda grunder bereda och ta fram trafikregler. Det är som att Transportstyrelsen av en eller annan anledning inte klarar av att löpa linan ut.

Det måste till en regeländring i linje med cyklisters önskemål och förutsättningar – både vad gäller cyklandes placering på gator och vägar samt cykling i bredd – och detta kan inte stanna vid cykelgator. Det måste till regeländringar även för ”vanliga” gator och vägar. Här hoppas jag att våra experter på Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) och Cykelcentrum kan hjälpa Transportstyrelsen och vägleda dem rätt.

Toppbild: HIB Projektering, Göteborg

Share.

4 kommentarer

  1. Det här med trafikregler för cykel som kolliderar med andra trafikregler är intressant. Cyklar man på en G/C cykelbana ska man alltid lämna företräde till andra fordon. Men cyklar man på gatan två meter till vänster gäller högerregeln då måste de andra fordonen lämna företräde till cykeltrafiken. Hur tydligt är det för alla inblandade?

    Det faktum att cykeln ska framföra så långt till höger kan sätta myror i huvudet på de ”konstaplar” som ska upprätthålla ordningen i trafiken. Jag blev stoppad och fick i skarpa ordalag tillsägelse om detta av en polis. Jag frågade då ”- varifrån på fordonets hela bredd räknar du då? Du avgör ju inte en bils placering i körbanan enbart på två centimeter i centrum av fordonet.”
    Sagda polis blev mig svaret skyldig och jag lämnade honom där med sina funderingar.

    • Kan bara instämma i vad som skrivs. Att det ska behöva vara så svårt att få det HELT rätt. Misstänker att det till stor del faktiskt ytterst kan bero på den statliga tystnadskulturen.

      För självfallet FINNS en samlad kunskap och klokskap representerad hos Trafikverket (och Transportstyrelsen) som SKULLE KUNNA borga för att det skulle bli perfekt (den perfekta sammanvägda lösningen, kompromissen). I varje sammanhang, även i andra än det just här aktuella.

      Tyvärr vågar/orkar dock oftast inte – är jag övertygad om – den/de som har erforderliga kunskaper och insikter se till att kunskap/klokskap/insikt får styra över vanan och – över (bil)kulturen. Jag vet av egen erfarenhet att den som verkligen försöker måste vara beredd på att lida, och det rejält.

      Den är knepig att förklara, tystnadskulturen hos (åtminstone vissa av) de statliga myndigheterna – men, jodå, den finns absolut där. Och den kostar långtifrån bara skattepengar.

      Och flaggar man öppet upp problemet, med mycket konkreta exempel (på konsekvenser) hos berörda styrelser – och de granskande (statliga myndigheterna…) Riksrevisionen, Arbetsmiljöverket, Justitieombudsmannen och (eventuellt även) Justitiekanslern, ja då blir det mest bara – tyst. Skrev helt nyligen om fenomenet i Facebookgruppen ”Visselblåsning – nödvändigt, men långtifrån riskfritt…”, så tankarna på, och känslorna kring, det skadliga gisslet ligger väl fortfarande och pyr en smula.

      En alldeles för långtgående kommentar i just detta sammanhang, kan man så klart tycka – men eftersom detta bara var ett av väldigt många exempel på när infrastrukturlösningar för oskyddade trafikanter, och då i synnerhet cyklande, (åtminstone) inte blir så bra som de skulle kunna bli, anser jag ändå att den är värd att sätta på pränt (även här).

      Har för övrigt hela tiden varit helt öppen kring (min bedömning av) denna problematik, men hittills nästan enbart mötts av – tystnad.

  2. Pingback: Önskelista julen 2023 - Cykelmagasinet

Leave A Reply