”Så tyvärr tycker jag att man skapar en konfliktmiljö på 276:an.”

För någon vecka sedan skrev jag ett inlägg om att Trafikverket ska göra om delar av väg 276 och införa ett busskörfält. Tanken är då att cyklande ska dela detta körfält med bussar. Körfältet blir 3,2 meter brett och hastighetsbegränsningen blir 90 km/t.

Jag blev nyfiken på hur bussförare kommer att uppleva detta och vad de tycker om en sådan utformning – det är ju i allra högsta grad en arbetsmiljöfråga för dem. Så jag frågade Kjell Andersson som varit bussförare i Stockholmsområdet i 20 år. Kjell cyklar också en hel del så han har erfarenhet, kunskap och insikter från bägge trafikslagen.

Här är Kjells tankar om lösningen med buss och cykel i samma körfält på väg 276:

”Läste om detta förslag och jag blir kluven. Som cyklist skulle jag nog inte våga cykla där under dessa förutsättningar. De bredaste bussarna är ju 255 cm och de flesta är 250 cm breda. Med en meters bredd på mitt utrymme och med bussar som passerar utanför mig i 90 Km/h är det stor risk.”

”Som bussförare så tror jag att jag själv skulle kunna hantera en omkörning eftersom jag själv är cyklist och vet förutsättningarna. Men alltför många av mina kollegor tar ingen som helst hänsyn till cyklister och dessa skulle säkert skapa en hel del olyckssituationer. Jag har till och med en hel del kollegor som inte ens vet att cykeltrafik är påbjudet i kollektivkörfält då fältet ligger längst till höger. Jag fick kriga lokalt om detta i och testet på Flemminggatan.”

”Så tyvärr tycker jag att man skapar en konfliktsmiljö på 276:an.”

Kjells farhågor bekräftas av ett antal studier om gemensamma körfält för buss och cykel.

En studie[1] har gjorts i Belgien av två buss- och cykelkörfält. I studien observerades ett smalare buss- och cykelkörfält (3,1 m) och ett bredare (4,2 m). Syftet med studien var att identifiera vilka typer av interaktioner som uppstår och vilken effekt ett gemensamt körfält för cykel och buss kan få med hänsyn till trafiksäkerheten.

Resultatet visar att cyklister utsätts för potentiell fara oavsett utformning. Observationerna avslöjade att bussförarna körde om cyklister med litet avstånd i sidled i båda fallen. Även i båda typerna av körfältsbredder placerade sig bussförarna nära bakom cyklisten.

Studien visar däremot att ett smalt körfält ger upphov till fler farliga omkörningar än vid fallet med det bredare körfältet till följd av att det finns mindre utrymme att passera cyklisterna på.

Fleminggatan i Stockholm. Hastighetsbegränsningen 40 km/t. Ett busskörfält som är extra brett – 4,5 meter – för att om möjligt skapa säker interaktion mellan buss- och cykeltrafik. Busskörfältet på väg 276 blir 3,2 meter och hastighetsbegränsningen blir 90 km/t. Studierna från Belgien och Norge: ett smalt körfält ger upphov till fler farliga omkörningar och om det däremot förekommer höga hastigheter rekommenderas däremot en cykelbana/fält. Foto: Jon Jogensjö

Under observationerna identifierades också att cyklister som ska bli omkörda förflyttar sig i sidled och söker sig närmare kantsten. Cyklisterna tar i de fallen mindre utrymme än vad som är dimensionerat för (1 meter). Ytterligare en observation som gjordes var att cyklister som är medvetna om att en buss befinner sig bakom känner sig stressade och ökar hastigheten.

I Norge har en annan studie[2] gjorts där fokus varit att utreda om buss- och cykelkörfält kan vara en användbar lösning. Studien resulterar i att ett kombinerat buss- och cykelkörfält vid hastighetsbegränsningar om maximalt 50 km/t kan vara lämpligt. Om det däremot förekommer högre hastigheter rekommenderas däremot en cykelbana/fält.

Fick en mycket träffande kommentar på det förra inlägget om denna åtgärd:

”Trafikverkets grundinställning i dessa fall brukar vara att all cykling på vägar med hastighetsgräns över 80 km/h är absolut olämplig så därför är det inte någon försämring att vägrenen tas bort.

Det är möjligt att dela körfält med busstrafiken i 90 km/h. Men helt olämpligt.
Det var möjligt att använda vägrenen bredvid motortrafiken i 90 km/h. Men helt olämpligt.

Inget har försämrats. Alla möjligheter finns kvar. Om än olämpliga då och olämpliga nu.”

Sen hände en lite märklig sak efter första blogginlägget. Österåkers kommun tog bort rubriken och beskrivningen ”Möjlighet för cyklister” samt ”Även cyklister kommer att ha nytta av kollektivtrafikkörfältet.” från sin hemsida. Det är ju också ett sätt att hantera kritik när man försämrar för cykeltrafiken – sticka huvudet i sanden och låtsas som att det regnar.

Innan mitt inlägg såg informationen ut så här på Österåkers kommuns hemsida: ”Även cyklister kommer att ha nytta av kollektivtrafikkörfältet.” ”Möjlighet för cyklister” – detta är nu borttaget. Ni kan se kommunens nya information här.

[1] De Ceunynck, T. Dorleman, B. Daniels, S. Laureshyn, A. Brijs, T. Hermans, E. Wets, G. 2015. Sharing is (s)caring? Interactions between buses and bicyclist on bus lanes shared with bicyclist.

[2] Sørensen, M.W.J. 2012. Sykling i kollektivfelt – en brukbar løsning? TøI rapport 1240/2012.

Toppbild: Jon Jogensjö

Share.
Leave A Reply