Gator och vägar bomberas ofta – det innebär att vägen byggs med en svag lutning från mitten och ut mot kanterna. Vägbanans mitt är på så sätt den högsta punkten. Detta gäller för raksträckor. Bombering är en äldre term från franska bomber – ’göra något konvext’. Nuförtiden talar man mer om dubbelsidigt tvärfall.
Man gör bomberingen för att regn- och smältvatten ska rinna undan till dikena eller dagvattenbrunnarna. Det handlar om trafiksäkerhet och komfort för trafikanterna. Särskilt denna årstid då vatten som inte kommer bort från vägbanan kan frysa. Men också att undvika vattenplaning. Det handlar också om vägkonstruktionens hållbarhet – det är aldrig bra med stående vatten.
Cykelbanor och gång- och cykelbanor bomberas ytterst sällan. De byggs nästan alltid med så kallat enkelsidigt tvärfall. Det vill säga att hela vägkroppen lutar åt ena eller andra hållet.
Att projektera och bygga gång- och cykelbanor med dubbelsidigt tvärfall (bombering) kan vara svårt att få till på ett bra sätt då de många gånger planeras och byggs smala. Vidare är det som så att när gång- och cykelbanorna går utmed gator lutas de nästan alltid ut mot gatan. Detta för att vattnet på gång- och cykelbanan ska rinna över kantsten och ner i dagvattenbrunnarna som är placerad i gatan utmed kantstenen.
Nackdelen med enkelsidigt tvärfall blir särskilt tydligt denna årstid. I och med att temperaturen växlar mellan plus- och minusgrader och snövallarna – på var sida om gång- och cykelbanan – smälter så innebär det att det ständigt rinner vatten över gång- och cykelbanan från ena till andra sidan. Vatten som sedan riskerar att frysa. Något som sällan skulle ske om gång- och cykelbanan byggts med dubbelsidigt tvärfall (bombering). Då hade vattnet stannat på kanterna och stora delar av banan varit torr.
Vidare är det som så att många gånger stängs vattnet inne av snövallarna. Snövallar som hindrar vattnet från gång- och cykelbanan att rinna till diken, marken vid sidan om eller dagvattenbrunnarna – brunnar som ju ligger i gatan. Vid hastig snösmältning bildas det ibland stora vattensamlingar på gång- och cykelbanans ena sida – där lågpunkten är.
Ett sätt att minimera dessa problem är att snöröja hela gång- och cykelbanans bredd, och helst lite till. Då när snön börjar smälta har vattnet lättare att ta en annan väg än över gång- och cykelbanan. Ett annat sätt att minimera problemen skulle var att lägga snövallen på bara en sida – sidan med lågpunkten. Men nu är vi inne på snöröjning 5.0 – i en tid när vi inte ens får ordning på ordinarie snöröjning.
Ett annat problem som uppstår med enkelsidigt tvärfall är att kurvorna många gånger blir feldoserade – de lutar ifrån dig istället för mot dig. På vägar brukar man lösa det genom så kallad skevning av vägen i kurvor. Detta för att kompensera fordonens sidkrafter vid kurvtagning. Feldoserade kurvor har visats vara trafikfarliga. Tyvärr så arbetar vi inte på samma sätt med skevning och rätt doserade kurvor för cykeltrafiken. Här ett skräckexempel från Stockholm, en närmast ökänd kurva utmed Nynäsvägen i höjd med Globen:
Vägen och gång- och cykelbanan byggdes om i samband med att Globen och Södra Länken byggdes. Gång- och cykelbanan har ett enkelsidigt tvärfall på upp mot 4 – 5 procent. Tvärfallet bör ligga mellan 1 – 2 procent. För att göra saken ännu värre så rinner det vatten från berget i bilden och sedan ut över gång- och cykelbanan – som självklart fryser när det är minusgrader. Från början fanns det inget räcke mellan gång- och cykelbanan och körbanan utan de som slog omkull på isen gled ut i körbanan.
För ett antal år sedan kom en liten varningsskylt upp innan den feldoserade kurvan:
Observera hur vägen – avfarten – är rätt doserad. Inga konstigheter där inte utan säker vägutformning. Medans gång- och cykelbanan lutar åt andra hållet – rejält åt fel håll. Varför blev det så här då? Ja det var ju billigast och enklast så, inblandade ansåg det inte så viktigt att bygga säkert och bra för cykeltrafiken. Ungefär som gång- och cykeltunneln vid Mikrofonvägen.
Ett annat alternativ hade ju varit att fortsätta med stödmuren som ni ser mellan vägen och gång- och cykelbanan. Låta muren fortsätta genom hela kurvan – för att på så sätt höja gång- och cykelbanan och dosera kurvan åt andra hållet. Det hade varit den säkra och funktionella lösningen för trafikanterna. Nu blev det istället en varningskylt och räcke.
Så som så många gånger förr alltså. Det är inte så viktigt att bygga funktionell och säker cykelinfrastruktur. Och vi ser konsekvenserna av detta i bland annat VTI:s studier – bristfällig utformning av cykelinfrastruktur ligger bakom massor av cykelolyckor.
Men det finns ett undantag – velodromen. Där har man tagit skevning och dosering till det extrema!
Relaterade inlägg:
