Varför bryter en del som cyklar mot trafikregler? Del 2

Studien angående cyklandes regelbrott som jag nämnde i mitt tidigare inlägg lyfter fram fyra huvudorsaker till att cyklande bryter mot trafikregler. De bryter inte främst mot regler för att de är “vårdslösa” eller okunniga. En stor del av regelbrotten verkar i stället hänga ihop med situationen de befinner sig i: dålig eller otydlig infrastruktur, upplevd fara, blockerade cykelbanor eller trafikregler som upplevs som orimliga i just den miljön.

Samtidigt finns även en del regelbrott som verkar bero på bekvämlighet, vana, slarv eller hänsynslöshet men dessa verkar inte vara huvudorsakerna eller dominera.

Varför bryter då en del som cyklar mot trafikregler? Jo, forskningsrapporten lyfter framförallt fram fyra faktorer:

1. De upplever att de inte har något rimligt alternativ

Det här är en av studiens viktigaste förklaringar. Cyklister kan bryta mot regler eftersom infrastrukturen eller andra trafikanter gör det svårt eller till och med omöjligt att följa reglerna. Exempel: En cykelbana är blockerad av en parkerad bil. Cyklisten måste då välja mellan att cykla ut i bilfilen eller upp på trottoaren. Båda alternativen kan vara regelbrott eller skapa konflikt, men cyklisten upplever att hen måste välja något av dem. Typisk tolkning: Det är inte nödvändigtvis “jag struntar i reglerna”, utan “systemet gav mig inget bra alternativ”.

2. De upplever att det är farligare att följa regeln än att bryta den

I vissa fall menar studien att cyklister bryter mot regler av självskydd. De kanske vet vad regeln säger, men upplever att det är osäkert att följa den. Exempel: En cyklist ska egentligen cykla på körbanan, men där kör bilar snabbt och nära. Cyklisten väljer därför att cykla på trottoaren, trots att det inte är tillåtet. Typisk tolkning: Regelbrottet blir en strategi för att känna sig tryggare, även om det kan skapa problem för fotgängare.

3. Trafikregler eller skyltning är otydliga, motsägelsefulla eller saknas

Studien lyfter också att regelbrott kan bero på att trafikmiljön är svår att förstå. Det kan handla om oklara skyltar, saknade markeringar eller infrastruktur som inte tydligt visar var cyklister ska vara och agera. Exempel: En cykelbana slutar abrupt utan tydlig fortsättning. Cyklisten fortsätter kanske på trottoaren, mot färdriktningen eller på en annan yta eftersom det inte är tydligt vad som är tänkt. Typisk tolkning: Cyklisten bryter inte nödvändigtvis medvetet mot reglerna, utan försöker tolka en otydlig miljö.

4. Regler upplevs som orimliga eller dåligt anpassade för cykling

Vissa regelbrott beskrivs som “rutinmässiga” eftersom cyklisten känner att regeln är dåligt utformad, onödigt begränsande eller anpassad mer för biltrafik än cykeltrafik. Exempel: En cyklist kör mot rött vid en tom korsning eftersom trafikljuset upplevs vara byggt för bilflöden och innebär lång väntan trots att ingen annan trafik påverkas. Typisk tolkning: Det handlar inte alltid om ren bekvämlighet, utan ibland om att cyklisten uppfattar regeln som meningslös i situationen.

Vi kan fördjupa problematiken och öka vår förståelse vad gäller cyklandes beteenden. Det är stor skillnad på att framföra en bil jämfört med cykel i vårt nuvarande transportsystem. Stora delar av transportsystemet och dess tillhörande regelverk är väl anpassat för biltrafiken. Så är det inte för cykeltrafiken – långt ifrån. Där bilförare får stöd och vägledning får cyklande lösa det själva.

Trafikmiljön är mer utformad utefter bilisternas än cyklisternas behov, vilket medför att det är enklare att uppfylla kraven när man färdas i bil än när man cyklar. Detta är en förklaring till att cyklister oftare upplevs som ”regelbrytare”.

Detta visar bland annat några studier från Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI). Så här säger Katja Kircher, forskningsledare på VTI:

”- Kraven på cyklisterna är högre, på så sätt att det ofta är fler saker samtidigt som man behöver beakta. Man behöver söka över ett större område omkring sig. Som cyklist behöver man ha fler saker i huvudet för att kunna göra en bedömning om det går att fortsätta eller inte. Så man kan säga att det är mer anpassat för bil, det är sällan man som bilister har så många krav på sig samtidigt som en cyklist.”

Vad händer då när transportsystemet anpassas mer efter cykeltrafikens villkor? Cyklistbloggen gjorde 2020 en recension av Ulvsundavägens nya cykelväg:

Från Cyklistbloggens inlägg:

Är du trafikplanerarare och ska anlägga en cykelväg i stadsmiljö, titta på den här. Som vanligt när något är bra blir recensionen kort och tråkig: Stolparna står inte i cykelbanan, ej heller för nära, för det mesta. Korsningarna är tydliga, det framgår vem som ska stanna för vem och bredden känns fullt tillräcklig. Avståndet mellan väg och hus är tillräckligt. Jättebra. Slut på recensionen.

Men, när vi cyklade där slogs vi av en annan sak som vi inte är så vana vid. Hur det här påverkar oss som cyklister, just där och då.

Axlarna åker ner, vi slappnar av, fokuserar. Vi får flyt på cyklingen, vi känner inte instinktivt att vi måste hålla koll på varje stolpe vi passerar i det fall någon av dem står för nära. Vi behöver inte ha plåtkoll på varje annan cyklist eftersom avstånden känns rimliga. I korsningarna behöver vi inte ägna värdefull tankekraft åt att försöka förstå vad som gäller, eller försöka hitta var vägen fortsätter på andra sidan, om den ens fortsätter. Sikten är bra så vi ser långt fram och kan överblicka i god tid. Vi kan trampa på lite mer.

Vi får tid över att koncentrera oss på det väsentliga: cyklingen. Det blir lättare att uppfatta de naturliga hinder och risker som finns, eventuella barn som kan springa ut, övrig trafik, vi får lite tid över att planera körningen även bortom det rent ”akuta” några tiotal meter framför cykeln. Vi behöver inte lägga fokus på att fundera var vägen tar vägen.

Så vi tackar för den här sträckan. Känslan av bra kontroll och avslappnad cykling är faktiskt, underbar.

Infrastrukturen har betydelse, stor betydelse, för hur vi agerar. Dålig och bristande cykelinfrastruktur med tillhörande brister i regelverket leder till dåligt beteende. Tar inte systemet hand om trafikanten på ett funktionellt och säkert sätt kommer många lösa det på egen hand – vilket inte alltid är så bra för kollektivet, men kan vara rimligt och förståeligt sett ur den enskildes perspektiv.

En smal dubbelriktad cykelbana som slutar i en stolpe. Väljer man att cykla på gångbanan är man en ”regelbrytare”

Relaterade inlägg: