Den 13 september invigdes delar av Supercykelväg C21 i Skåne, mellan Lomma och Lund. En supercykelväg beskrivs så här på Lunds kommuns hemsida:
”Vad kännetecknar en supercykelväg?
Supercykelvägarna ska vara cykelvägar av hög kvalitet, med breda cykelbanor där det finns goda förutsättningar att cykla i valfritt tempo, utan att hindras av andra trafikanter.”
Region Skåne beskriver supercykelvägen så här:
”En supercykelväg är:
- Lätt att hitta och följa med vägvisningsskyltar i gult och ett unikt C-nummer
- Lättframkomlig, välskött och jämn som gör att man kan cykla utan avbrott
- Trygg och trafiksäker genom att vara separerad från biltrafik och upplyst
- Ansluten till kollektivtrafik ”
Så här säger Trafikverket om supercykelvägar och deras standard och utformningsprinciper:
Cykelfrämjandet i Malmö-Lund ville stoppa invigningen supercykelvägen:
Cykelfrämjandet menar att det är långt kvar innan det är något super över denna sträcka – den är precis som cykelvägar brukar vara i landet: en salig blandning av lite allt möjligt. Högt som lågt, bra som dåligt. Och långt ifrån är det enbart cykelväg. Det är ofta en gemensam gång– och cykelväg. Eller inte ens det, utan det är sträckor där cykling sker i blandtrafik på enskild väg. Som sagt, en salig blandning, kanske är det en superblandning…
Så vi kan väl ta en tur på supercykelvägen C21, med hjälp av ett litet axplock med bilder från stråket. Så kan ni själva se hur supercykelvägen är och om de fina orden som beskriver ”supercykelvägar” uppfylls, eller ens kommer i närheten.
Först en kartbild över det 10 kilometer långa stråket mellan Lomma och Lund:
Nedan är starten på supercykelvägen C21 i Lund. Vad är det då vi ser på bilden? För det första är det en smal cykelbana, mycket smal. För det andra och kanske värre är passagen vid in-/utfarten. Redan 2001 gav Svenska Kommunförbundet ut publikationen ”Formspråk i gång- & cykelpassager”. Den talar tydligt om att för att det ska räknas som en genomgående cykelbana ska beläggningen vara obruten och i samma material som cykelbanan i övrigt – detta för att väjningsreglerna ska gälla. Detta har sedan Åklagarmyndigheten bekräftat genom sin tolkning i publikationen ”Cyklar – Rättslig vägledning 2023”. Flera sådana här passager finns på sträckan.
Sen ändrar supercykelvägen karaktär. Vi kommer ut på något som mer kan liknas landsbygd. Ansvaret övergår från kommun till Trafikverket. Eller, så är det inte alltid. Delar av sträckan går på enskild väg – vilket kanske inte alltid är så super – för brukarna.
Belysning av supercykelvägen saknas på stora delar av sträckan på landsbygden. Detta trots Regionens beskrivning att supercykelvägarna ska vara upplysta, trygga och säkra. Trafikverket har lagt frågan om belysning ”på is”:
”Dels bedömde våra miljöexperter att det är olämpligt att sätta belysning på den sträckan som är klassad som allé (i stort sätt hela biten från trafikplatsen till cirkulationen med 108an) och dels är det ett par sträckor av cykelvägen som går på enskild väg där vi inte har någon rådighet.”
Så bra att man drar en supercykelväg på enskild väg, då slipper Trafikverket ta ansvar för att den ska bli super. Det var ju bekvämt, och kostar ingenting i investering för Trafikverket. Jag undrar om Trafikverket hanterar motordriven regional trafik på samma sätt?
Sen är det intressant detta med miljöexperternas syn på saken – olämpligt med belysning. Sträckan är klassad som allé. Då går detta före att skapa grundläggande trygghet och säkerhet för cykeltrafiken – på en supercykelväg. Trädallé är viktigare än människor, ja när de sitter på en cykel i varje fall. Brukarperspektivet är som bortblåst, likaså trygghet och säkerhet. Trädallé trumfar Nollvisionen, trumfar alla fina målsättningar om ökad och säker cykling. Alla som frekvent cyklar på sådana här sträckor där man har mötande biltrafik vet hur bländad man blir och hur viktig belysning av cykelvägen är. Men det gör kanske inte Trafikverket.
Vi kan konstatera att kommunens ”miljöexperter” ser annorlunda på saken, för längs deras ”allé” finns det belysning:
En intressant detalj som Trafikverket gjort vid cykelöverfarterna de byggt är att även montera upp vägmärket för cykelöverfart riktat mot cykeltrafiken:
En studie från Väg- och transportforskningsinstitutet pekar på vikten av att även upplysa cyklande om gällande reglering:
”Det är tydligt att det är i rollen som cyklist som det kan vara svårt att förstå att man kommer till en cykelöverfart, eftersom ledtrådar i form av vägmärken och annat ofta saknas på cykelvägen. Ur ett bilistperspektiv är däremot informationen tydligare med vägmärken, vägmarkeringar och hastighetsdämpande åtgärder riktade mot föraren. För en cyklist kan det därför upplevas svårare att veta vilka regler som gäller och hur de ska tillämpas i olika situationer vid cykelöverfarter.
Om det är meningen att cyklister ska känna till och tillämpa regler vid cykelöverfarter bör utformningen av cykelöverfarter ses över så att det är tydligt att det är en sådan som passeras, även för dem som färdas på cykelvägen.”
Kommunerna har dock valt att inte sätta upp ett vägmärket riktat mot cykeltrafiken. Så man får mer eller mindre gissa sig till om det är en cykelöverfart eller inte. Så inte ens på ett och samma stråk – supercykelvägen – har man utfört en konsekvent och tydlig utformning av cykelöverfarter:
Jag har mycket svårt att identifiera vad som är super med allt detta. Det ser ju mer eller mindre ut som vanligt när det gäller cykel här i landet. En salig röra av lite allt möjligt. En hel del håller låg, för att inte säga usel standard. Region Skåne menar i en intervju i Sydsvenskan att ”supercykelväg” används för att provocera, annars får de inte tummen ur röven:
”Håkan Samuelsson, enhetschef på Region Skåne, skriver i ett ett mejl att han välkomnar Cykelfrämjandets engagemang.
”Genom höga förväntningar på våra viktigaste pendlingsvägar bygger vi upp den press som krävs för kontinuerliga förbättringar. Namnet ”supercykelväg” är provocerande med flit – vi vill skapa de förväntningar som följer med namnet, även om vi inte når dit dag ett. Hade vi kallat det ”bra pendlingsvägar” hade vi kanske nöjt oss där”, skriver han.
Enligt Håkan Samuelsson är standarden på många cykelvägar eftersatt och det krävs mycket tid och pengar för att rusta upp dem.
”Vi kan inte åtgärda allt på en gång, men förbättringsarbetet pågår och det fortsätter även efter invigningen”, skriver han.”
Jag skrev ju om dessa supercykelvägar i Skåne redan 2023. Hur begreppet ”supercykelväg” fullständigt urholkas. Vad som helst, oavsett standard och kvalitet, kan kallas ”super”. För det lovas ju en ljus och bättre framtid – ni vet den där framtiden som aldrig kommer när det gäller cykel. Tydligt bekräftat av Riksrevisionen.
Att marknadsföra något som inte ens uppfyller grundläggande standard, att försöka ge sken av att något är bättre än vad det faktiskt är, det är mycket riskfyllt – risken för bakslag är påtaglig. Rent juridiskt utgör det en form av vilseledande marknadsföring, förbjudet enligt marknadsföringslagen.
Jag tycker Cykelfrämjandet agerade bra och riktigt – detta är på intet sätt en ”supercykelväg” – inte ens i närheten. Det är enbart en kraftig devalvering av begreppet ”supercykelväg” och ett hån mot cykeltrafiken. Ni kan ju fundera en sekund över hur Motormännen skulle agerat om Trafikverket hade invigt en motorväg – en motorväg innehållande all möjlig standard och en saligt blandad utformning.
Relaterade inlägg:
