Jag har vinterpendlat på cykel sedan början av 90-talet. Jag har under den tiden aldrig upplevt en vinter som denna. Så mild och så fri från snö. Långa perioder har jag sluppit cykla med dubbdäck, sommardäcken har fungerat utmärkt på de snö- och isfria vägbanorna.
Visst har detta tillstånd underlättat mitt vintercyklande, samtidigt kan jag inte låta bli att vara oroad över utveckling – vad är det som händer?
Annat var det på 90-talet och en period in på 2000-talet. Då fick man vara glad om snön som föll på cykelvägarna överhuvudtaget röjdes bort. Det kunde ta dagar innan föraren av traktorn med plogen hittade cykelvägen. Och de som cyklade fick många gånger själva cykla upp spår i snön för att hjälpligt ta sig fram.
Inte var det bättre förr! Då fick de som cyklade själva göra spår i snön för att komma fram
Jo, någonstans under snötäcket ska det finnas en cykelbana…
Cykelbanorna i Stockholms innerstad sågs som lämpliga platser att dumpa snö på
Sådan här förhållanden är inte så vanliga längre när det väl snöar, nu är det en helt annan standard och kvalitet på snöröjning. Nu blir det nästan barmarksförhållanden på gång- och cykelvägarna när sopsaltarna far fram efter snöfallen.
Sopsaltaren – som gjort vintercyklingen säkrare och framkomligare. Foto: Jon Jogensjö
Relaterade inlägg:
- Från sopsalt till blankis
- Bra Trafikverket
- Från elände till dröm – signerat Trafikverket
- Sopsaltaren sveper fram över landets cykelvägar
- Sopsaltning, aldrig i livet!
- Facit finns nu – sopsaltade cykelvägar är bättre
- Hyllning till sopsaltaren
- Cykelvägen – aldrig så ren som nu
- Sopsaltaren – hur går det?
- Sopsaltning i Köpenhamn
- Sopsaltning i Linköping
- 30 60 % längre restid på vintern pga. dålig snöröjning
- Inget mer grus på cykelvägarna
- Trafikverkets dubbla budskap – snöröjningen duger
- Sopsaltaren – hundens vän eller fiende?
1 kommentar
Nu har ju jag inte vintercyklat lika länge som du har, men oj vad jag känner igen mig i dina bilder. Många år var det helt oförutsägbart när cykelvägarna snöröjdes. Det kunde gå dagar innan snör röjdes bort, och ibland var det plusgraderna som fick sköta snöröjning. Sen var det också helt olika förhållanden på sträckorna – det saknades uppenbart samordning mellan de olika gränserna/utförarna. Som du skriver, nu upplever vi inte detta lika ofta. Det har blivit avsevärt bättre. Tack till dig och alla andra som kämpat och fortsätter att kämpa.