Om vi ska kunna öka cyklandet måste vi veta potentialen. Vet vi potentialen och framförallt var den finns kan vi enklare sätta in rätt åtgärd på rätt plats. Om man inte har koll på detta är det enkelt att avfärda cykelsatsningar som verkningslösa, man kan till och med hävda att det inte finns något underlag för ökad cykling. Då kan man argumentera för att det enbart är väg- och kollektivtrafiksatsningar som ska lösa transportsystemet i Stockholm.

Och nu det bästa av allt, vi vet hur stor och var potentialen finns!

I arbetet med Stockholms cykelplan 2012 och den regionala cykelplanen 2014 tog jag initiativet till två studier. Studierna, genomförda av Krister Spolander, hade till uppgift att ta fram data om den förvärvsarbetande befolkningens arbetspendling – var människor bor och var de arbetar i Stockholms län. Data har sedan analyserats i syfte att förstå pendlingspotentialen för cykel samt för att få fram ett geografiskt underlag för rätt lokaliseringen av cykelstråken – helt enkelt var man ska bygga och förbättra cykelinfrastrukturen för att så många som möjligt ska få det enkelt att välja cykel.

Arbetsplatserna i Stockholms län är främst koncentrerade till ett område bestående av Stockholms stad och Solna. Där finns drygt 60 procent av arbetsplatserna för länets 940 000 förvärvsarbetande (år 2009). Inom en cirkel med 10 kilometers radie från Sergels torg bor 459 000 människor med förvärvsarbete varav de allra flesta, 392 000, också har sitt arbetsställe där. Till arbetsplatser i Stockholms innerstad pendlar 210 000 personer som inte bor i innerstaden.

För de flesta är avståndet till arbetsplatsen förhållandevis kort. De flesta arbetspendlare i länet, 68 procent, har mindre än 11 kilometer till arbetsplatsen fågelvägen. Översatt till verklig väg handlar det om max 14 kilometer, en sträcka man kan cykla på 40 minuter. Över 600 000 människor i länet har alltså max 14 kilometer till sitt arbete. Så pass många som 270 400 arbetar i den egna kommunen, vilket ju i många fall innebär korta cykelavstånd. Det är bara en tiondel av förvärvsarbetande i länet som har längre fågelväg än två mil.

Medelresan, enkel väg, för en cykelpendlar i Stockholmsområdet är cirka 9 kilometer visar studier från Trafikkontoret och Trafikverket. Var tredje person som cykelpendlar cyklar längre än 10 kilometer till arbetet.

Vi vet också att i rusningstid är cykeln konkurrenskraftig mot både bil och kollektivtrafik på resor upp till ca 15-20 km. Vi vet även att investeringar i cykelinfrastruktur är samhällsekonomiskt mycket lönsamma. Avsevärt mer lönsamma än investeringar i väginfrastruktur.

Förutsättningarna att öka cykelpendlingen i länet är alltså mycket goda sett till detta underlag. Vi ser också en växande elcykelandel i cykelflottan vilket sannolikt kommer att innebära att cyklade distanser ökar. Vi vet också i vilka relationer de riktigt stora potentialerna finns. En av dessa relationer med stor potential är den där Trafikverket nu skrotat snabbcykelvägen.

Relaterade inlägg:

Share.

3 kommentarer

  1. Anders Andersson on

    Fast det är ju inte arbetspendlingen som är problemet.
    Det är lika många som cyklar som tar bil till jobbet, och av dem som tar bil så använder en stor del av dem bilen i jobbet (och de sista bilkramarna tror jag inte går att övertyga hur mycket man än bygger ut infrastrukturen). Fler arbetscyklister betyder nog bara färre bussresenärer – som sen kräver en buss när det regnar eller blåser…
    Istället handlar det nog om att bygga blandat med grönytor, idrottsanläggningar, handel och bostäder – så att man inte tar bilen till shoppingen eller till gymmet, löprundan eller ridhuset. Men det skulle ju ge en trevlig grön stad med nära till allt och inte en fejkad New York-kopia, så det lär väl knappast bli verklighet…

  2. Erik Johansson on

    Jag håller med dig Anders om att man gärna kan satsa mycket mer på cykling annat än jobbpendling, men det betyder ju att man måste satsa på något, vad föreslår du? Kollar man på kollektivtrafiken så är den väldigt väl utnyttjad, och folk i just det där gröna området kommer behöva gå över till något annat färdmedel annars kommer de antagligen få vänta medans tre-fyra fulla t-banetåg åker förbi innan de kan ta sig intill stan.
    Det du beskriver en ganska stor del av Stockholms förorter, även om den idén är attackerad av köpcentrum längs med motorvägarna.

  3. Anders Andersson on

    Jobbpendlingen är redan löst – de flesta åker kollektivt, några cyklar, de som behöver bil under dagen tar bil, några få tar bilen ändå – men de lär aldrig ändra sig, några går, några jobbar hemifrån en dag i veckan…
    Det är fritidsresorna som är problemet. Man ska inte behöva ta sig 1,5 mil för att komma till en hockeyrink eller ett ridhus eller optimistseglingen. Det är feltänkt om man tror att folk ska släppa ut sina 10-åringar i mörkret på en cykel med hela hockeybagen och cykla en mil i vinterkyla, träna sig helt slut och sen cykla en mil tillbaks. Se till att folk kan jobba, handla, umgås, idrotta etc där de bor och inte behöver åka kors och tvärs genom stan.

Leave A Reply