Vi klipper gräset, inte grenar och sly som växer in i cykelbanorna

Detta fascinerar mig. Staden har upphandlat att gräset utmed gång- och cykelbanorna ska klippas. Klippningen görs regelbundet under hela sommarhalvåret. Staden har ingen motsvarande upphandling att regelbundet röja bland träd och buskar som växer in i gång- och cykelbanorna. Dessa grenar och sly utgör ju såväl en säkerhetsrisk som att det får till följd att gång- och cykelbanan – som redan är smal – blir smalare. Vilket innebär ytterligare försämringar för gående och cyklande – de får nu ännu mindre yta att dela och interagera på.

Gräset närmast gång- och cykelbanans kant är klippt – en smal remsa på cirka 2 decimeter. Föraren måste sen sluta klipp – för att det växer ut grenar och sly – i gång- och cykelbanan

Vill man som trafikant ha en tryggare och säkrare färd och bli av med grenar och sly på sin färdväg får man i stället felanmäla – och sedan hoppas på det bästa. Ibland röjs det, ibland inte – det blir som det blir – ett lotteri. Det är helt ad hoc och ingen systematik, och framför allt – inget säkerhetstänk överhuvudtaget.

Gräset närmast gång- och cykelbanan klippt. Buskarna växer fritt – i gång- och cykelbana

En märklig prioritering kan jag tycka. Studerar vi cykelolyckor så finns där tydligt registrerat att grenar och sly i cykelbanan är ett trafiksäkerhetsproblem – behöver ju inte vara Einstein för att förstå detta – är ju inte helt lätt att se alla dessa grenar och sly i mörker till exempel. Gräs däremot är svårt att hitta i olycksdatan – möjligtvis då det handlar om gräsklippsrester – på cykelbanan.

Jag kan förstå att det inte finns obegränsat med driftspengar. Men är driften genomtänkt och optimerad frågar jag mig – görs rätt saker, och på rätt sätt? Vad skulle hända om en eller två av dessa gräsklippningsomgångar utgick och i stället lades dessa pengar på en regelbunden gren- och slyröjning? Det är ju avsevärt kortare sträckor där det växer sly och grenar utmed cykelbanorna än det är grässträckor som ska klippas – så kanske pengarna skulle räcka och vi fick mer nytta för pengarna?

Gräset klipps regelbundet. Grenar och sly i gång- och cykelbanan får växa som de vill

Jag har lite svårt att förstå värdet för trafikanterna med denna frekventa gräsklippning, och samtidigt låta träd och buskar växa fritt in i gång- och cykelbanorna. Handlar det om estetik – att det ska se snyggt ut? Många av dessa stråk går genom områden som enligt detaljplanerna är parkmark – finns det då skötselplaner som säger att detta ska ske? Men det är en skötselplan som i så fall inte är utifrån ett trafiksäkerhets- och framkomlighetsperspektiv utan något annat. Gynnas inte den biologiska mångfalden om gräset får växa lite mer? Visst, om gräset blir för långt kommer det ju lägga sig ner på cykelbanan – inte bra – men genom att bara stå över en eller två klippomgångar kommer ju detta inte hinna ske.

Det är ju också som så att när kommuner, fastighetsbolag med flera genomför så kallade trygghetsvandringar eller motsvarande så är ett ständigt återkommande önskemål: buskröjning. Människor har ett behov av att se, att kunna förutse. Många av oss gillar inte att få obehagliga överraskningar helt enkelt.

Och gäller det enbart pengar så kan det ju inte vara helt gratis att ha det som det är idag – ett helt ad hoc system där grenar och sly tas bort baserat på felanmälningar från trafikanterna. Vad kostar inte det att sticka ut lite här och där, lite då och då, med röjsåg och sekatör i stället för en systematisk och regelbunden drift? Tänk att skrota detta ad hoc-system och införa ett systematiskt arbete istället. Kanske är ett sådant upplägg ett nollsummespel, eller till och med billigare än dagens system. Och en lösning och system som skulle vara mer för trafikanternas bästa i form av framkomlighet, trygghet och säkerhet.

Här höjer då en del handen och ropar – Cykeljouren! Ja den finns, ett antal cyklande ”tillsynsmän/-kvinnor” som cyklar runt på stadens cykelbanor och gör mindre insatser samt felanmäler saker som kräver större insatser. Förstå mig rätt, jag tycker de gör ett mycket bra arbete men de har inte kapaciteten och möjligheten att utföra regelbunden slyröjning utmed stadens cykelbanor. För detta krävs helt andra resurser än vad cykeljouren förfogar över. Vidare är det så att jouren främst cyklar och inspekterar de större cykelvägarna. De mindre cykelvägarna, de som ligger under stadsdelarnas ansvar, får ingen eller mycket begränsad tillsyn – och där är det störst problem är min erfarenhet.

Cykeljouren – gör en strålande insats. Men är inte avsedd för att utföra regelbunden sly- och grenröjning längs stadens cykelvägar

Tänk om gräsklippningen skulle baseras på felanmälningar från allmänheten. Och förarna körde kors och tvärs, lite här och där, när som helst och klippte lite hur som helst – utifrån felanmälningar – jag tror inte det…

Det här är lite av baksidan med en förvaltning – en förvaltande organisation – det är inte alltid det är inbyggt i den att den ska utveckla och förbättra för trafikanterna. Det är ibland mer en tradition att förvalta det som görs än att fundera över om man gör rätt saker, på rätt sätt. Sen har vi utmaningen med ett entreprenadsystem. Ett system som inte stimulerar och ger särskilt goda förutsättningar för initiativ, nytänk och förbättringar – det ingår så att säga inte i upphandlingen. Vad som ytterligare förvärrar situationen är att väghållarskapet för stadens cykelvägar är uppdelat på 14 olika organisationer – Trafikkontoret och 13 stadsdelar. Alla med lite olika uppfattningar och förutsättningar hur saker och ting ska göras. Försök att förbättra och utveckla verksamheten med dessa förutsättningar!

Då blir det viktigare att gräset är klippt än att farliga grenar och sly i cykelbanan röjs bort. En märklig prioritering tycker jag.

Relaterade inlägg:

• Cyklister beväpna er!
• Grön är skönt
• Malmö bygger för småväxta cyklister!

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Toppbild: Hans Lindberg