Här i Stockholm säger ofta trafikborgarrådet Ulla Hamilton (M) att trafikanterna måste visa varandra större hänsyn. I debattartiklar, intervjuer, uttalanden med mera, upprepar borgarrådet sitt mantra som att det vore lösningen på cyklisternas – ja, alla trafikanters framkomlighet och säkerhet.
Jag kan till viss del hålla med om detta. Det vore mycket trevligare och säkert säkrare om vi visade varandra mer hänsyn och hade goda förutsättningar till samspel. Om vi ALLA gjorde det och inte bara vi trafikanter. För hur ska vi kunna samspela och visa varandra hänsyn när staden samtidigt gör så här:
Foto: Andreas D
Det är inte ens en cykellängd mellan kiosken och övergångsstället. En placering av kiosken som har godkänts av staden. En placering som har felanmälts i flera år av ett antal cyklister, men varje vår är kiosken tillbaka på samma plats.
Hur ska gående och cyklister kunna samspela och visa varandra hänsyn här? Det är ju till och med så att trafiklagstiftningen reglerar detta förhållande för fordonstrafiken, och pekar ut att det är förbjudet att ställa fordon på detta sätt.
Trafikförordningens 3 kap 53 §:
”Ett fordon får inte stannas eller parkeras
1. på eller inom ett avstånd av tio meter före ett övergångsställe eller en cykelöverfart,”
Men en kiosk som skymmer sikten avsevärt mer än en bil går uppenbarligen bra att placera ut mindre än två meter innan övergångsstället. Det visar på en närmast storslagen hänsyn! Eller som borgarrådet uttrycker det:
När cyklister sedan klagar och kräver att man ska följa regelverk, cykelhandböcker och cykelplanen om säker och funktionell cykelinfrastruktur, är borgarrådets svar:
”…att måtten inte ska ses som krav, och att de måste anpassas till förhållandena på varje plats.”
Här sänder borgarrådet ut en tydlig signal till stadens förvaltningar, arkitektkontor och konsultföretag, samt byggföretagen som sysslar med cykelinfrastruktur – nämligen att det är okej att göra avsteg från regelverk och handböcker. Det är okej att de gör som de vill, för det är ändå bara lite lösa riktlinjer.
Vad blir då konsekvensen av ett sådant förhållningssätt? Det leder till en verksamhet som gång på gång producerar farliga förhållanden för trafikanterna. Det går så långt, och blir så stora brister och faror, att kort efter öppnandet av cykelbanan på Hägerstensvägen tvingas man skrota cykelbanan! Det är ett resursslöseri av stora mått och en cynisk lek med människors trygghet och säkerhet. Och allt för att man väljer att inte följa regelverk och riktlinjer – dessutom med fullt stöd av den högsta politiska ledningen:
”…att måtten inte ska ses som krav, och att de måste anpassas till förhållandena på varje plats.”
Det är en politisk ledning som inte tar något ansvar och som inte heller tvekar att skuldbelägga cyklisterna när kritiken växer mot alla brister i cykelinfrastrukturen:
”Stockholm är en mycket hetsigare cykelstad än andra europeiska städer, säger hon.”
Det är en skuldbeläggning och inställning som har väldigt lite stöd i forskningsresultat om cykelolyckor. Olyckorna beror väldigt sällan på att cyklisterna bryter mot reglerna eller är hetsiga, visar forskning från VTI och studier från Folksam och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). De beror till största delen på stora brister i cykelinfrastrukturen samt drift och underhållet av den.
Under tiden fortsätter staden att producera farlig och totalt undermålig cykelinfrastuktur. Som här, en helt nybyggd plats i Farsta i södra Stockholm:
Inte en utan två stolpar placerade mitt i cykelbanan. Avvikelsen från stadens egen handbok är total. Handboken säger att minsta måttet på stolpe i anslutning till cykelbana är 0,4 meter FRÅN cykelbanan. Inte I cykelbanan!
All form av kvalitetssäkring av cykelinfrastrukturen är som bortblåst. Eller förresten, det kan ju inte förekomma någon kvalitetssäkring då det inte finns något att kvalitetssäkra mot. Regelverket och handböckerna behöver ju inte följas. ”Gör lite som ni vill” är ju beskedet från högsta ort.
Eller som här, när staden placerar ut stenar på cykelbanan utan vare sig varningsskyltar, reflexer eller nära någon belysning:
Foto: Mattias Bengtsson By
Inte en utan två stenar placerade på cykelbanan av Stockholms stad. Hur cyklister ska se dessa i mörker, dimma eller bara under en kort sekunds ouppmärksamhet är en gåta.
Så här säger stadens cykelhandbok om bilhinder på cykelbanor:
”Grundprincipen ska vara att inga fysiska hinder ska sättas upp i cykelbanan. Om cykelbanan är rätt skyltad ska polisen övervaka att gällande regler efterlevs.”
”Om en fysisk avstängning anses nödvändig bör den utföras med hjälp av så kallade ”mjuka” pollare. Pollare ska ha lämplig färg och reflexmaterial. Den yttre belysningen måste vara god. Även ”mjuka” pollare kan dock orsaka omkullkörningar som kan ge upphov till allvarliga skador.”
Stolpar och stenar i cykelbanor, till skillnad mot hetsiga cyklister, finns väl representerade i olycksstatistiken när det gäller cykelolyckor. Det är uppenbart att ALLA inte behöver hjälpas åt, visa hänsyn samt ömsesidig respekt och förståelse för att det ska bli framkomligt och trafiksäkert i Stockholm.
Borgarrådets uttalande i sin egen debattartikel är minst sagt enkelriktat och klingar väldigt tomt:
”Det är du och jag som gör Stockholm framkomligt och trafiksäkert.”
Staden och dess politiska ledning tillhandahåller oss medborgare vilka brister och faror som helst på och kring cykelbanorna. När cyklisterna sedan protesterar, och kritiken växer, är det cyklisternas eget fel.
Jag efterlyser en kommunrevision – ett organ som kan granska, varna, bötfälla och hjälpa till att komma tillrätta med alla dessa brister i cykelinfrastrukturen, brister som innebär att människor kommer till skada. För det är uppenbart att det är inget som dagens politiska ledning varken vill eller klarar av.
Moderat cykelpolitik är verkligen världsklass i att vara världskass.
Uppdaterad 2014-05-13:
Då jag var osäker på om kioskens placering reglerades via upplåtelse eller ett tillfälligt bygglov sände jag en fråga till Stockholms stads twitter konto:
Det är alltså via ett tillfälligt bygglov som placeringen av kiosken regleras. Det verkar också som om cyklisternas felanmälan av placeringen av kiosken haft effekt. Den är nämligen flyttad från i fjol. Det är alltså så att kiosken har varit placerad på ett ännu sämre sätt än den är idag! Och att det måste komma ett förslag på bättre placering för att den ska flyttas – NÄSTA SÄSONG! Det är också oklart från vem förslaget till bättre placering ska komma ifrån. Cyklisterna har ju i varje fall upprepade gånger sagt sitt om placeringen vilket uppenbarligen inte hjälper, de ska tydlingen även tala om var lämplig placering av kiosken är.
Jag ställer då en fråga till Anki Kaplan, som är bygglovschef i Stockholms stad, om vad hon tycker om placeringen av kiosken:
Något svar på vad hon tycker om placeringen utifrån bilderna eller vilka riktlinjer de arbetar efter har jag ännu inte fått…
Uppdaterad 2014-05-14:
På morgonen den 13 maj började det dyka upp information om att stolparna på cykelbanan i Farsta skulle vara nedplockade. Jag fick sedan besked från Ulla Hamiltons borgarrådesekr. Josefine Malmqvist att stolparna ska vara borta till kvällen:
En liten stund senare får jag också via twitter besked från Stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö som engagerat sig hårt i frågan att stolparna är på väg bort:
Snabbt agerat och självklart blev jag mycket nyfiken på hur det kommer ser ut på platsen. Så upp på hojen efter arbetet och ut till Farsta för att inspektera resultatet. När jag närmar mig platsen ser jag mycket riktigt att stolparna är bortplockad, hurra!
Men vänta, vad är nu detta? Kvar mitt i cykelbanan och mycket svåra att upptäcka, särskilt om det är skymning/mörker är stolpfundamenten!
Foto: Niklas Instedt
Här sticker stolpfundamenten upp, ca 3 – 5 centimeter mitt i cykelbanan. Min bedömning är att förhållandena har nu blivit sämre, inte bättre, sedan stolparna plockats bort. Dessa fundament är mycket svåra att upptäcka och en påcykling innebär en stor risk att cykla omkull. Fundamenten innebär även en snubbelrisk för gående.
Dominerande olyckor bland cyklister är singelolyckor, de flesta av dessa kan härledas till stora brister i cykelinfrastrukturen. Här är en plats där jag som cyklist ska ha koll på gående, andra cyklister, bilar i cirkulationen, bilar till/från cirkulationen, ta mig över gatan OCH ovanpå alla dessa moment ska jag även ha stenkoll på två små stolpfundament som sticker upp mitt i cykelbanan!
Nu finns det forskning (självklart fr Holland) vad cyklister behöver kunna se i gatumiljön för att undvika singelolyckor, vi kan då med stöd av den forskningen konstatera att detta i Farsta lätt kvalar in på topplistan hur det inte ska se ut…
Relaterade inlägg:
- Moderat cykelpolitik
- 99 procent är uselt
- En pendlingscyklists vardag
- Nybyggd cykelbana skrotas
- Regionala cykelstråk, jag tror det när jag ser det
- Vi vill men det blir ju hela tiden så fel
- Många skadas på dåliga cykelbanor
33 kommentarer
Frågan är vad man kan göra åt myndigheters diskriminering av cyklister?
Det är ytterst få som driver cykelfrågor i de politiska partierna tyvärr.
Och när man tar till antingen gångbanan eller vägbanan för att undvika stolparna mitt i cykelbanan får man skäll för att man inte följer lagar och regler.
Om man är politiker kan man väl inte låte futtigheter som fakta och regler påverka ens beslutsfattande?
Kommer det att bli bättre? I Göteborg samarbetar myndigheterna med Volvo kring autonoma bilar och talar om att anpassa trafikmiljön till dessa, och om det är något autonoma bilar har svårt för är det människor typ fotgängare och cyklister. Och om man (som det sades i ett radioprogram) med autonoma bilar kan knöka in tre bilfiler där det nu finns två, kan man ju gissa om det kommer att finns plats kvar för en cykelfil/-bana.
Jag tycker du pekar på precis det som är det stora problemet, nämligen att tjänstemän och förvaltningar, de som faktiskt utför jobbet, inte behöver bry sig ett skvatt om hur det faktiskt blir. Jag har aldrig sett att det skulle bli några konsekvenser, hur illa eller konstig cykelmiljön än har blivit, pga tillfälliga eller permanenta stolleprov.
Cyklist66, fortsätta ställa krav, visa på det horrribla, utkräva ansvar. Det kommer vända…
Jocke, som jag ser det är det ytterst en ledningsfråga. Både på förvaltningsnivå och på politisk nivå. Nu är bägge uppenbarligen tillfreds med dessa förhållanden – fulla av fel, brister och faror. Det finns inget ledingssystem eller kvalitetssäkring vad det är man håller på med, det blir som det blir. Och det är ytterst ledningens ansvar.
Går det inte att få en mer konstruktiv dialog med berörda politiker? Fler stockholmare har börjat cykla. Och du, cyklistbloggen m.fl. har väl lyckats få många att börja se problemen i nya perspektiv? Borde det då inte ligga i politikernas intresse att försöka undvika de mest pinsamma misstagen? Att stämma i bäcken alltså.
Trafikistan, Ja jag tycker det. Här i Sthlm finns ju ett självutnämnt ”Cykelborgarråd” och Stadsmiljöborgarråd, Per Ankersjö, som är mycket öppen för dialog, lösningar, förbättringar osv. Problemet är att han har inte det politiska mandatet eller makten/medlen att ändra på särskilt mycket. Det har däremot Trafikborgarrådet där cykelfrågor ju sorterar under. Och där är inställningen till konstruktiv dialog och lösningar annorlunda…
Farsta exemplet är absurd. En projektör har ritat det, förmodligen en konsult. Kvalitetsansvarig hos konsulten har godkänt detta. Beställaren, förmodligen en tjänsteman hos kommunen har granskat och godkänt det. En projektledare för bygget hos kommunen har skickat ut det i förfrågningsunderlaget till en entreprenör som inte har reagerat. En entreprenör har tagit emot det och inte heller påtalat. Inom entreprenören någon beställt det och sedan i slutändan har någon fysiskt ställd ut stolparna. Och ingen har ifrågasatt det absurda med placeringen! Hur är detta möjligt! Är det så svart att göra rätt i den visade situationen, jag tycker inte det. Blir det dyrare av att göra rätt direkt från början; absolut inte. Det är det fullständigt obegripligt att detta byggs även om man är helt nollställd när det gäller kunskap om cykeltrafik så borde det finnas någon typ av grundläggande kunskap om trafik. Och det brister på flera punkter. Elskåpet längre bort står säkert alldeles för nära ledstråket. Och hur kan man placera en viktig skylt som signalera övergångstället bakom andra skyltar så att den knappt syns. Allt detta har nog inte så mycket med politiska beslut att göra, här handlar det mycket om fackmanskap och intresse som uppenbarligen inte har funnits hos många i många led.
Börja med att sätta press i alla led. Vem var den projekterande konsulten? Upphandlaren? Entreprenören? Etc. De flesta vet nog inte ens om hur dåligt de blev och kan behöva få lite återkoppling.
Jag har förstått nu och jag vet vad hon vill (borgarrådet): cyklister skall lämna företräde till stolpar och så skall dom cirkulera. Fram skall dom i varje fall inte.
På Hornsbergs Strand placerades en radda stolpar mitt i cykelbanan vid varje övergångsställe för 2-3 år sedan då banan byggdes i samband med omgörning av hela området. I höstas fick jag, efter ett antal felanmälningar från både mig och andra, bekräftat från TK att det inte var någon bra lösning och att de tänkte göra om hela sträckan under våren 2014 (de har inte börjat ännu). Då frågar man sig ju när man ser bilden från Farsta – lär de sig inte av sina misstag!? Hur kan man göra om samma fel om och om och om igen? Är det inte dags att använda inblandades lönepengar till korrigeringarna istället för skattepengar?
Thomas, se detta inlägg om stolparna på Hornsbergs strand: http://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/moderat-cykelpolitik-del-3.htm
Den lärande organisationen lyser med sin frånvaro och ledningen är uppenbarligen ointresserad eller ovillig att styra upp verksamheten.
Nu får man ju hoppas att politikerna inte vill att det skall se ut så här på våra cykelbanor. Men det är ju det här klassiska att toppen sitter och bestämmer och inte har en aning om vad botten gör. Botten i detta fall är anläggningsarbetarna, dom är bilåkare och skiter fullständigt i cyklisterna. Om man nu får vara fördomsfull.
För motorcyklister finns ju SMC (Sveriges Motorcyklister) som är en intresseorganisation som ser efter motorcyklisternas behov. Tex om entreprenörer skyltat dåligt vid vägbeläggningsarbete, driver frågor ang vajerräcken som är en säkerhetsrisk etc.
Det är kanske så att det skulle behövas en liknande organisation för cyklister?
Vi är inte ensam här i sverige: http://homepage.ntlworld.com/pete.meg/wcc/facility-of-the-month/index.htm
Det borde rimligen gå att polisanmäla kommunen? för ett antal punkter – framkallande av fara för allmänheten, ekonomisk oaktsamhet, etc. Det är ju själva fan att man kan slösa på skattemedel på detta sätt. En polisanmälan bör väl åtminstone få till följd att någon ansvarig får äta upp det hela.
Jag tänker främst på rondellen som dels är nybyggd och dels en uppenbar katastrof. Vad blir merkostnaden när det ska byggas om? Vem tar ansvar för den kostnaden?
Alternativt kanske någon driftig person kan flytta ut en av stolparna till vägbanan någon mörk natt och se vad som händer.
Man kan ju klaga till Europadomstolen i politiska frågor.
Kunde det inte finnas en EU-cykeldomstol dit man kan klaga och denna kan kräva svenska staten (eller andra europeiska länder) att åtgärda problemet?
Dessutom så får ju i detta fall Sverige att framstå i dålig dager i övriga världen. Sverige lägger mycket kraft och pengar på att marknadsföra vårt land. Om nu vårt cykelnät uppmålas som ett skämt kanske det sätter press på politikerna.
Personligen trivs jag bättre bland bilarna än på den där livsfarliga trottoaren. De flesta bilisterna uppför sig bra och själv så har jag i bakhuvudet att en del kan göra konstiga manövrar och är förberedd på det.
Men fotgängare, det kan gå otäckt snabbt…
Rågsvedsexemplet med stenarna är för att bilar annars tar den vägen. Det buskörs såklart och det är en förskola alldeles nedanför. Klart att de kanske finns andra sätt att hindra bilar och tillåta cyklar.
Johan, ja det finns andra sätt att stoppa motormän på. Sätt som är säkra för cyklister, se här: http://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/stoppa-motormannen.
Detta sätt på bilden är rent dårskap och utfört av någon som uppenbarligen saknar både kompetens och insikt.
Borgarrådet är naturligtvis ytterst ansvarig för eländet. Men att lägga allt i dennes knä är att missa målet. Det finns närmare politiker att ge skulden för haveriet.
Enligt mycket säkra källor i Farsta plockades stolparna ner igårkväll.
Bilden och bloggen delades ivrigt i sociala medier under hela gårdagen, och effekten lät alltså inte vänta på sig.
Åsa, då får vi se hur lång tid det tar innan kiosk och sten försvinner. Och staden blir lite säkrare för gående och cyklister. Med hopp om en bättre cykelframtid!
Dessa stenar dök upp på Älvsjöspåret i höstas:
http://youtu.be/lO_QZYajVaU
Efter flera felanmälningar flyttades stenen närmast bommen någon halvmeter åt sidan. Fortfarande är hela utformningen helt värdelös då risken att fastna i sten eller bom vid passage är rätt stor.
Calle, ta en titt på vägmärkesförordningen och ”vägverkets föreskrifter om vägmärken och andra anordningar” VVFS 2007:305 så kan du nog hitta en hel del stöd för en eventuell anmälan.
Ytterst är detta utförandefel och ingenting annat. I Sverige har vi en maktmodell där folkvalda politiker ansvarar för det visionära arbetet medan teknisk kompetens och utförande ligger på så kallade experter inordnade i förvaltningar. Visst är det konstiga signaler som Hamilton ger, men hon har inget som helst operativt ansvar och får inte gå in och styra förvaltningens arbete direkt. Det skulle vara en form av ministerstyre. Ansvaret för detta ligger alltså på den förvaltande organisationen och ytterst den tjänsteman som godkände detta. Det är där ansvar måste utkrävas. Trafikingenjörerna har tyvärr en lång tradition av att skita i politiska direktiv. Det är uppenbart att det måste införas någon form av tjänstemannaansvar som kan utkrävas. Nuvarande situation är ingenting annat än ett demokratiproblem.
Tack för att du fortsätter blogga allt detta Krister. Jag tror det är många som inte tänker så mycket på kiosker och stenar förrän du påpekar det. Så är det i alla fall för mig. Din blogg är en ögonöppnare! Hur dåligt det är, och hur enkelt skulle kunna bli så mycket bättre.
Roligt att du lyfter kommunrevision och ansvarsfrågan. Jag håller med om att det borde gå att ställa någon till svars för de mer uppenbara felen som stolpar, svängfester och annat. När politikerna enligt egen utsago lägger en hel miljard på cykling, och det ändå bara blir skräp, så borde fler än cykelkramare bli upprörda. Om entreprenörerna, trafikkontoret och trafiknämnden inte har vett att skämmas så behövs det nog någon form av påföljd.
Försök vara lite objektiva, cyklister. Man kör inte i diket, in i en sten eller stolpe, om man tittar frammåt och kan stanna på sträckan framför sig.
Fast Henrik, det brukar inte krävas några blogginlägg för att få bort stolpar eller stenbumlingar från vägar med biltrafik. De hamnar inte där från första början.
Solig sommardag, typisk tvär 90-gradare in i mörk tunnel, och i andra ändan på tunneln två mötande cyklister i bredd: hinnor du se betongsuggan mitt i vägen innan du cyklar på den? Om det är en väg du cyklat ofta, utan att råka ut för hinder?
En eftermiddag i april, solen står lågt och du har den mer eller mindre i ögonen, och du kommer runt en skymd kurva (stort buskage): ser du den omålade metallbommen som i motljuset har precis samma nyans som vägbanan (som inte fanns där sist du cyklade den vägen)? Om du dessutom måste hålla utkik efter tjälskott tillräckligt stora för att ställa till det om du omedvetet prickar ett? [Jag hann upptäcka bommen: annars en bra grusväg man lätt kan hålla 30+ km/h på.]
Du ska runt en rondell, rätt mycket trafik, och du försöker hålla koll på trafiken så att ingen klipper dig snett bakifrån eller kör ut mitt framför dig från höger och på mobilzombin till höger: ser du stolpen mitt i cykelbanan?
Tragikomiskt för oss som inte cyklar där!
Ofattbart att man gång på gång kan misslyckas så kapitalt när man gör arbeten på cykelbanor. Speciellt när man ska rätta till tidigare misstag.
De flesta cyklister har säkert någon gång varit med om att nästan få styret slaget ur händerna när ett oväntat gupp eller potthål dykt upp samtidigt som man varit tvungen att hålla koll på alla andra faror runt om en. För att inte tala om de gånger cyklister faktiskt har gått i backen av liknande situationer.
Det här blir ett typexempel där ett sådant scenario kan inträffa. Man väntar sig inte skador på den nyanlagda cykelbanan och det är massor att hålla koll på kring övergångsstället, kurvan och rondellen.
Måttligt roligt att köra på något av de där fundamenten och ramla ut i vägbanan framför en bil…
Förutom det helt vansinniga i att göra ett någorlunda tydligt hinder osynligt så är skyltarna fortfarande felplacerade. Herr Gåman ska placeras INNAN övergångsstället.
Låt oss summera detta elände:
1. Stolparna grävs ner mitt i cykelbanan
2. Skyltarna är placerade i fel ordning
3. Stolparna sågas ner som träd med stubbarna” kvar
4. Skyltarna placeras i betongsuggor men i fortfarande fel ordning
Den stora frågan är nu om det blir ett femte fel idag onsdag. Jag väntar med spänning och sorg på fortsättningen.
Jättebra att du kämpar på & tydliggör dessa brister, på rätt sätt dessutom. Själv skulle jag inte klara av att hålla huvudet kallt (även fast jag förstår att det grundar sig i okunskap), vilket givetvis krävs för att få genomslag/förändring.