Viljan fanns att bygga en gång- och cykelbana. Det fanns utmaningar i ett avsnitt, en smal sektion med berg och fastigheter på var sida om vägen. Lösningen blev som så många gånger förr – en lokal avsmalning. Gång- och cykelbanan är på ett längre avsnitt endast 1,5 meter bred – och det är en dubbelriktad gång- och cykelbana.
GCM-handboken, utgiven av Trafikverket och Sveriges kommuner och regioner, anger ett minimimått på 3 meter för en dubbelriktad gång- och cykelbana. Detta innebär att denna gång- och cykelbana inte uppfyller något så grundläggande som förutsättningar för säkra möten mellan trafikanterna eller möjlighet att säkert kunna passera en gående. Men kanske är det som så att de som går och cyklar här är väldigt smala…
Foto: Mathias Westin
Är det bra att utforma och bygga gång- och cykelbanor på detta sätt?
Gång- och cykelbanan ligger i en lång backe. Där är utformningshandböckerna tydliga: i backar ska cykelbanor göras bredare – det vill säga bredare än minimimåttet. För att hastigheten ökar utför och då behövs större marginaler. Och hastigheten uppför sjunker vilket innebär att vingelutrymmet måste bli större. Hastighetsspridningen bland de som cyklar blir också större, det vill säga behovet att kunna cykla om ökar. På denna sträcka blev det precis raka motsatsen.
Att bygga så här smalt leder också till andra problem. Det blir mer utmanande att utföra en vettig och funktionell sommar- och vinterväghållning. För sannolikt köper inte kommunen eller entreprenören in små och ändamålsenliga fordon just för denna smala gång- och cykelbana. Vidare vräks snömassorna från vägen upp på gång- och cykelbanan. Så det blir till att gå och cykla i snömodden…
Foto: Mathias Westin
Om ni studerar första bilden ovan lite mer noggrant så ser ni att bergsskärningen och stödmurarna i stort sett ligger dikt an gång- och cykelbanan. Ingen ordentlig skyddsremsa finns. Och vad värre är, man har inte gjort åtgärder för att ta hand om det vatten som rinner nerför berget:
Foto: Mathias Westin
Så vintertid bildas det issjöar över hela gång- och cykelbanan. Innan gång- och cykelbana byggdes såg det annorlunda ut. När det bara var väg. Då hade man gjort åtgärder för att ta hand om vattnet som rinner nerför berget – man hade gjort ett dike mellan berg och väg:
Foto: Google
På så sätt blev det inga issjöar över vägen. För det är ju inte bra om det blir issjöar över vägen. Det är till och med väldigt farligt om så sker. Kanske anser väghållaren att det är inga större problem eller faror med issjöar där människor går och cyklar?
Åter till VTIs studier om cykelolyckor. Vad var det nu VTI kom fram till? Ja just det: en stor andel av landets cykelolyckor beror på stora brister i utformningen av cykelinfrastrukturen samt drift och underhåll av densamma. För att citera VTI:
”Den olycksorsak relaterad till drift och underhåll som oftast förekommer är ishalka”
Ni som undrar om gång- och cykelbanan hade kunnat utformats och byggts efter riktlinjerna – självklart. Men det kostar lite mer. Vissa anser då att det är viktigare att skapa meter av så kallad gång- och cykelbana än vilken standard och kvalitet den har. Det blir helt underordnat om gång- och cykelbanan är funktionell och säkert kan trafikeras. Och vi ser tydligt i olycksstatistiken samt resultaten från forskning och studier vad denna inställning leder till.
Så undrar en del varför vissa väljer att cykla på vägen istället för på den ”fina” och nya cykelbanan intill. De gör det för att de tar ansvar för sin egen säkerhet och framkomlighet – när andra, de som är ansvariga för detta, inte klarar av och prioriterar det.
Relaterade inlägg:
1 kommentar
Kanske borde man börja mäta yta cykelbana, istället för sträcka?
Blir så ledsen, för du har så rätt….