Man flyttar och byter jobb. Det innebär en ny väg mellan hem och arbete. Då upptäcker man för- och nackdelar med den färdvägen. På en del av sträckan jag nu cyklar var det mörkt, mycket mörkt. Gång- och cykelbanan saknade belysning. Tanken var en gång i tiden att belysningen i mitten av Örbyleden skulle räcka till och lysa upp även gång- och cykelvägen. Ett avstånd på cirka 25 meter. Med träd emellan som blockerar ljusflödet.


Väl upplysta körbanor. En mörk gång- och cykelbana.

Ingen bra standard på ett av staden utpekat och prioriterat pendlingsstråk tyckte jag. Så jag kontaktade belysningsansvarig på Trafikkontoret. Han sände ut personal som mätte upp ljusförhållandet på gång- och cykelbanan. Och mycket riktigt, det var inte så bra. Bäst var en sträcka utmed Gubbängens idrottsplats där ströljus från idrottsplatsen och dess reklamtavla ”läckte” ut på gång- och cykelbanan.

Så nu, några år senare, är det nytt ljus i mitt liv. Gång- och cykelbanan har under vintern försetts med belysning. En ny och ljus värld har öppnats upp för mig och andra som färdas denna sträcka.


Se så fin rad med belysningsstolpar!

Stort tack MB och Trafikkontoret för lyhördhet och snabbt agerande – en säkrare, bekvämare och tryggare gång- och cykelväg finns nu i söderort!

Share.

3 kommentarer

  1. Anders Andersson on

    Trist!
    Det är brist på områden som inte är drabbade av ljusinfarkt, och en cykelväg som inte är tillåten för biltrafik kan gott få vara en fristad där man slipper ljusföroreningar. Cykellyset räcker gott.

  2. Bra Krister och Trafikkontoret! Cyklar där lite då o då och det blev stor skillnad. Särskilt när man cyklar mot biltrafiken på Örbyleden. Tidvis blev man väldigt bländad av mötande fordon och kontrasten mot den mörka cykelvägen blev stor. Detta minskade avsevärt sedan cykelvägen fick egen belysning. Och vill man minska på ljusinfarkten är det väl bara att släcka ner Örbyledens belysning.

Leave A Reply