Dörrning – sedan decennier ett väldokumenterat trafiksäkerhetsproblem för de som cyklar. Och sedan decennier finns en lösning på många platser för detta trafiksäkerhetsproblem – skyddsremsan. En remsa mellan parkerade fordon och cykelbana – till skydd för de som cyklar.

Finns i många handböcker och skrifter som rör cykelinfrastruktur och trafiksäkerhet – det är så att säga en basic kunskap som många i branschen förväntas ha, eller enkelt ska kunna tillgodogöra sig.


Redan för 15 år sedan redovisades skyddsremsan i stadens dåvarande utformningshandbok Cykeln i staden 2005

Enligt trafiksäkerhetsforskaren Irene Isaksson-Hellman på IF är det också vanligare att de som cyklar i Stockholm och Malmö råkar ut för dörrning än vad det är i Göteborg.

Så låt oss studera hur det blev med skyddsremsan i ett område där exploatering skett och nya hus färdigställdes för några år sedan i södra Stockholm. Hur blev cykelbanan och skyddsremsan?

Hus skulle byggas där det tidigare låg en friliggande gång- och cykelbana. Den nya dubbelriktade cykelbanan är cirka 1,70 meter bred. Alltså klart under minimåttet på 2,5 meter för en dubbelriktad cykelbana:

Någon skyddsremsa mellan parkerade bilar och cykelbanan finns inte. I stället ligger cykelbanan dikt an parkeringsraden med bilar. Och detta en redan för smal cykelbana. Så om man säkert ska kunna mötas på denna cykelbana, utan att riskera att dörras eller krocka med mötande, måste en cykla på gångbanan. Det kanske inte är så bra – både en för smal cykelbana och ingen skyddsremsa – om man säger sig arbeta för säker cykling…

Självklart hade detta kunnat lösas på ett annat sätt. Om man vill ha en säker och funktionell cykelbana. Istället för en usel cykelbana med inbyggda säkerhetsbrister.

Några alternativa lösningar:

1, Smalnat av körbanan för att skapa yta för skyddsremsan.

Här fanns yta att ta av för att göra en skyddsremsa

2, Förgårdsmark – se på ytan mellan husen och gångbanan. En dåligt växande gräsyta. Fyller ingen egentlig funktion, och den har dåliga förutsättningar för sin existens och kräver underhåll. Om den tagits bort hade ytan kunnat användas som skyddsremsa.

Något som ska föreställa gräs. Eller kanske mer av ett impediment…

3, Bilparkering – en rundvandring kring dessa nybyggda hus avslöjar var prioritet var i detta projekt när det gäller trafik. Det är parkeringsplatser – överallt. Innan och efter husen. Mellan husen. Bakom husen. Och framför husen på gatan. Med en annan inställning och parkeringsnorm hade det varit möjligt att frigöra lite yta. Yta för att göra en vettig och säker cykelbana – med skyddsremsa.

Massor av parkeringsplatser innan, efter, mellan, bakom och framför husen. Kanske kunde lite av denna yta använts till en skyddsremsa?

4, Flytta gatuparkeringen. Om man nu inte har viljan eller förmågan att skapa en skyddsremsa och bygga bort faran med dörrning för de som cyklar – så kan man ju reglera bort den. Det hade ju varit hur enkelt som helst att flytta gatuparkeringen – till andra sidan gatan – och därmed avsevärt minskat risken för dörrning.

Ytterligare en positiv sak som kommer av att flytta de parkerade bilarna till andra sidan är att sikten förbättras – avsevärt.  Både för de som cyklar och för de fordonsförare som svänger in till området. I dag döljs ju de som cyklar, särskilt barn, bakom de parkerade bilarna. Och ni vet, dyker upp så där plötsligt – från ingenstans – för de fordonsförare som svänger in till området.

Varför inte växla plats och ha gatuparkeringen på andra sidan gatan där det inte är någon cykelbana? 

Jag undrar: är inte säkerhet och framkomlighet viktig för de som cyklar när staden växer och bygger nytt?  I en stad som säger sig prioritera ökad och säker cykling…

Relaterade inlägg:

Share.
Leave A Reply