”Vänj dig vid de långa cykelköerna”

Det kunde vi höra Trafikkontorets enhetschef nyligen säga i ett inslag i Sveriges Radio angående utvecklingen av cyklandet i Stockholm. Cyklandet har ökat kraftigt i Stockholm de senaste 20 åren och beskedet nu från Trafikkontoret är att de många och långa köer av cyklister är här för att stanna.

Det är ett märkligt uttalande från Trafikkontoret, och ett mycket defensivt uttalande i mina öron som trafikplanerare. Inte det man väntar sig när det är ett trafikslag staden säger sig prioritera. Varför ska vi vänja oss vid långa köer? Innan staden testat de välkända och effektiva metoder som faktiskt finns för att motverka långa cykelköer. För fördelen med cykelköer är ju att de många gånger går att korta av eller till och med går att lösa.

Att hantera bilköer och cykelköer är två helt olika saker. Tre personer i varsin bil blir 15 meter bilkö. Tre personer på varsin cykel blir en då de ställer sig bredvid varandra. Bilar tar så otroligt mycket mer plats, plats som sällan finns i en stad. Cykeltrafik och cykelköer är något helt annat. Cykeln tar avsevärt mindre plats, är flexibel och kan därmed hanteras mer effektivt. Jämför en bilkö med tjugo bilar med en cykelkö på 20 stycken cyklar. Bilkön kan mycket väl hamna i radions trafikmeddelande om trafikstockning. Cykelkön på 20 personer är inget som någon ens märker. Och vi har verktyg för att enkelt och till låg kostnad minska cykelköerna – så att fler kommer fram och får kortare restid.

Rimligen borde ju staden angripa frågan om cykelköer på ett helt annat sätt. Till exempel så som staden tar sig an stombusslinjerna – framkomligheten ska förbättras, restiderna ska kortas, fler ska komma fram.

Det är ju nu som staden aktivt måste arbeta för att korta cykelköerna – inte vänja sig vid dem, det vore ju som att staden gett upp. Att vi nått vägs ände. Vilket vi ju självklart långt ifrån gjort. Det finns massor av åtgärder staden kan göra för att motverka cykelköer, till exempel::

• Göra bredare cykelbanor
• Göra bättre utformade och större magasin vid trafiksignalerna så man får över fler cyklande vid varje signalomlopp
• Justera hur trafiksignalerna styrs, de ska programmeras om för att slussa igenom mer cykeltrafik. Som till exempel grön våg.
• Trafiksignalerna kan också programmeras om så att de har olika styrning olika tider på året – sommarhalvåret med mer prioritet till cykeltrafiken för att vintertid styras på ett annat sätt när cyklandet minskar.

Så här arbetar man i bland annat i Köpenhamn och de större cykelstäderna i Nederländerna. Man vänjer sig inte vid långa cykelköerna utan man arbetar för att korta köerna. Där har man till och med trafiksignaler som prioriterar cykeltrafiken när det regnar!

Så att vi ska vänja oss vid de långa cykelköerna är verkligen inte rätt väg att gå. Detta uttalande blir ännu märkligare när vi lyssnar på vad trafikborgarrådet sa i en radiointervju förra året:

Det var ord och inga visor från trafikborgarrådet: Stockholm ska bli Europas främsta cykelstad!

Då kan man ju inte vara passiv, rulla tummarna och vänja sig vid de långa cykelköerna. Tvärtom, då gäller det att bygga mer för cykeltrafiken och anpassa transportinfrastrukturen ännu mer efter cykeltrafiken – det är nu viktigare än någonsin.

Toppbild: Jonas Pannagel