Det byggs en ny Skurubro i Stockholm. Den gamla Skurubron som blir kvar ska då rustas upp. Den regionala cykelvägen som går på den gamla bron ska bli bättre. Och mitt uppe på bron vill arkitekterna skapa en  ”social infrastruktur” – ”ett vardagsrum för Nackaborna” – på cykelvägen.

Det cyklar uppenbarligen inga andra än Nackabor på bron enligt Trafikverket. Fast det gör det ju men detta visar med all tydlighet hur Trafikverket ser på cykling – det är en lokal företeelse, där det är helt ok att ha inslag av lekstuga. Restid, framkomlighet, trygghet, förutsägbarhet, säkerhet och ett bekvämt resande är underordnat då – man lullar ju bara omkring på sin korta lilla cykeltur.

I det sammanhanget kan det ju vara värt att påminna om att detta är en regional cykelväg, utpekad i den regionala cykelplanen. Alltså inte vilken liten förbindelse och bro som helst, utan det är den enda vägen till/från Stockholm för de som bor på den östra sidan, det vill säga Nacka, Värmdö, Gustavsberg, Ingarö. Eller för dem som kommer västerifrån och vill ut till skärgårdskommunerna. Det är alltså inte någon liten flanörcykelväg vi talar om.

När detta vardagsrum ska skapas så händer det något med cykelvägen – det blir svängfest. Och inte bara en svängfest, cykelvägens bred halveras på sträckan med ”social infrastruktur” – från 4,2 meter till cirka halva den bredden – fyra fält för cykling blir helt plötsligt två. På ett prioriterat regionalt cykelstråk. På krönet av bron. Där hastighetskillnaderna mellan cyklisterna är som störst och så även behovet av att kunna cykla om varandra på ett säkert och tryggt sätt. Men där blir det nu i stället ett ”vardagsrum”.


Oj! Ett ”vardagsrum” ska skapas – fyra körfält för cykel blir helt plötsligt två, med svängfest som följd.


Fyra fält för cykel blir helt plötsligt två på krönet av bron – där vardagsrummet skapas på bekostnad av cykelvägen. Ett vardagsrum med cykelparkering. En parkering som du når från det enda kvarvarande cykelfältet – så de bakom dig får snällt vänta in:

Någon ”social infrastruktur” har inte genomförts på körbanorna. Där är det rakt, tryggt, framkomligt, säkert, funktionellt och förutsägbart – ingen svängfest eller kraftiga avsmalningar i sikte. Så att det ska vara bekvämt, enkelt, tryggt och attraktivt – att köra bil. Det är fascinerande detta – körbanorna är heliga, dessa får arkitekterna inte röra. Vi ser ju inte exempel på motsvarande lösningar för biltrafiken vid Trafikverkets rastplatser – att fyra körfält helt plötsligt bara blir två eller att två körfält kraftigt smalnas av. Tvärtom så är det ju som så att det vanligtvis blir fler körfält vid dessa platser – detta i form av av- och påfarter till rastplatserna. Allt för att inte störa den genomgående trafiken – det ska flyta på, det ska vara god framkomlighet, tryggt och säkert. Men inte här, här ska du i stället stanna i det enda kvarvarande fältet och därifrån ta dig till cykelparkeringen.

När det gäller cykelvägar så är det mer eller mindre fritt fram för arkitekterna att ha lekstuga – det ska ju skapas ”social infrastruktur”. Ett ”vardagsrum” – mitt på en vindpinad bro och i allra högsta grad en kraftigt bullerstörd miljö. Och det fanns uppenbarligen inget annat för sätt för inblandade att åstadkomma detta ”vardagsrum” på – annat än att förstöra cykelvägen. Denna avsmalning av cykelvägen blir ännu märkligare när vi läser Trafikverkets egna ord från Gestaltningsprogrammet:

”Den breda cykelvägen ger säkrare trafikmiljö för gång- och cykeltrafikanter vilket behövs på grund av den branta backen och det ökande antalet cyklar.”

Säker trafikmiljö och plats för ökat antal cyklande får alltså stå tillbaka för ”social infrastruktur”. Trots att verket självt säger att bredden på cykelvägen behövs.

Är jag då motståndare till ”social infrastruktur”? Nej självklart inte. Jag anser dock att den kan utföras med bättre fingertoppskänsla vad gäller konsekvenserna för cykeltrafiken. Men för att åstadkomma detta krävs ju att man bemannar projekten med rätt kompetens. Och respekterar trafikslaget cykel och dess roll i trafiksystemet.

Avslutningsvis så får vi hoppas att man klarar av att vinterväghålla gång- och cykelvägen på den nyupprustade bron. Det brukar nämligen vara lite si o så med den saken. Vanligtvis läggas snö från körbanorna på gång- och cykelvägen – och sen blir snömassorna liggande där i massor av dagar. Samordning är nämligen en mycket svår sak för en del väghållare. Om man sen klarar av att snöröja det framtida vardagsrummet, dess sittplatser och cykelparkeringen är ju också en intressant fråga. Kanske kommer man bara besöka platsen på sommarhalvåret…


Skurubrons snödepå. Varje vinter samma sak – snömassorna från körbanorna vräks upp på gång- och cykelbanan. Och blir sen liggande där. Undra hur det blir med ”vardagsrummet”?

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Share.

1 kommentar

  1. Harald Carlson on

    Trafikverket gillar inte cyklar Finnes flera exempel.Väg 1900,gamla E20 Bälinge Vårgårda,var först tängt som cykelväg.Har istället blivit ”en säker bilväg.sedan vägrenerna schacktas bort”.Troligtvis för många Byrokrater som inte är ute i verkligheten!

Leave A Reply