Idag skulle Trafiknämnden i Stockholm ha fattat beslut om att en cykelbana och en gång- och cykeltunnel i Rålambshovsparken skulle byggas om för bättre framkomlighet, trygghet och säkerhet.
Resultatet?
Trafiknämnden accepterade inte Trafikkontorets förslag till beslut.
Varför?
Trafikkontoret hade inte följt politiskt fattade beslut och direktiv i stadens styrdokument som rör trafik. Förslaget innehöll alltför stora brister och avvikelser på vad som är en säker, trygg och bra gång- och cykelinfrastruktur.
Låt oss backa lite och gå igenom vad som har hänt. Detta blir samtidigt en liten kurs i hur förvaltningar ibland arbetar och hur beslutsfattande kan gå till i kommunal verksamhet.
I april fattade Trafiknämnden beslut om utbyggnad av cykelstråket utmed delar av Norr Mälarstrand och Rålambshovsleden. Den idag smala och högtrafikerade cykelbanan skulle breddas och bli en 4,5 meter bred och fin cykelbana – kanske Stockholms bästa. Helt i linje med cykelplanen och stadens framkomlighetsstrategi.
Nämnden var vid detta tillfälle dock inte nöjd med hur gång- och cykeltunneln under Gjörwellsgatan skulle utformas och ville se ett annat förslag än det som presenterades i tjänsteutlåtandet. Därför lyftes denna del ut ur beslutet. Samtidigt fick Trafikkontoret i uppdrag att återkomma till nämnden med ett nytt förslag. Så här såg förslaget ut då:
Förslaget i tjänsteutlåtandet 2015-04-13 Gråfärgat är dubbelriktad cykelbana. Vitfärgat är gångbanor.
Så här löd beslutet:
Sagt och gjort. Trafikkontoret fick återvända hem för att bearbeta tunnellösningen och det var detta – det omarbetade förslaget – som skulle upp till beslut idag.
Vad vi kan konstatera när vi jämför förslaget från april med dagens förslag är att de är exakt lika. Så Trafikkontorets hemläxa från april ledde till att göra – ingenting. Trafikkontoret väljer att presentera exakt samma förslag för nämnden då som nu.
Och nu ser förslaget ut så här – exakt likadant som i april:
Förslaget i tjänsteutlåtandet 2015-09-24
Låt oss gå igenom vad ett tjänsteutlåtande är, det vill säga det som Trafikkontoret presenterar för Trafiknämnden. Det är ett beslutsunderlag som ska redovisa analyser och konsekvenser av de beslut som fattas.
Jag uppfattar Trafikkontorets tjänsteutlåtande och bilagan i det här fallet mer som en partsinlaga. Det är enbart Stadsdelsförvaltningens beskrivning som gäller, och väldigt lite handlar om konsekvenserna för cykel- och gångtrafiken. Här har Trafikkontoret en viktig och avgörande roll, att analysera, balansera och redovisa detta – detta gör de inte. Det är enbart Stadsdelsförvaltningens ord som gäller – ett snävt och i högsta grad obalanserat perspektiv.
Det nämns inget om vad konsekvenserna blir för gående och cyklister vad gäller bredderna som föreslås på gång- respektive cykelbanan. Bredder som föreslås bli som dagens bredder.
- Vilka konsekvenser får det när en cykelbana är 4,5 meter bred, sedan blir den plötsligt 2,9 meter bred genom parken, för att 60 meter längre bort bli 4,5 meter bred igen?
- Vilka blir konsekvenserna för en fortsatt utbyggnad av cykelbanan mot Tranebergsbron av detta förslag?
- Vilka är avvikelserna från cykelplanen?
- Hur blir det med måluppfyllelsen vad gäller cykel- och promenadstaden?
Rimligen borde allt detta få konsekvenser. I tjänsteutlåtandet finns inget om detta nämnt – ingenting.
Trafikkontoret föreslår att gångbanan på den aktuella sträckan ska bli 2,3 meter bred – i en av Stockholms mest besökta parker. Räcker det för de flöden av gående som rör sig här? Konsekvenserna av detta redovisas inte. Och så här ser det många gånger ut på platsen idag:
Är ytan rätt dimensionerad efter de flöden av gående och cyklister som rör sig här? Är det tryggt, säkert och framkomligt?
Det står väldigt lite om de två gångpassagerna som enligt förslaget ska skapas över cykelbanan, dessa föreslås placeras i direkt anslutning till tunnelmynning. Där det råder mycket dålig sikt. Vad kommer detta innebära? Konsekvenser som borde redovisas är bland annat:
- Hur många förväntas gå där?
- Vilka är sikttrianglarna? Hur är siktförhållandena…?
- Hur lång tid har man på sig att upptäcka varandra, reagera och vidta åtgärd för en säker interaktion?
- Är passagerna i linje med hur gångpassager ska utformas enligt cykelplanen? I cykelplanen står det: ”Gångpassager ska utformas så att det finns förutsättningar för ett bra samspel mellan cyklister och fotgängare.”
Där cyklisten kommer fram föreslår Trafikkontoret att en gångpassage ska ligga. Likadant på andra sidan tunneln. Hur är sikten? Blir det en trygg och säker gångpassage?
Henrik Syk är en helt vanlig pendlingscyklist i Stockholm. Det här var hans spontana reaktion på förslaget när det dök upp på Facebook:
Vilket blev då beslutet som fattades på Trafiknämndens sammanträde:
”Trafiknämnden beslutar att cykelpendelstråket ska uppfylla bredden för cykelplanens standard för höga flöden.
Att uppnå en högre grad av trafikseparering enligt nedan;
Tunneln under Gjörwellsgatan ska utformas så att all cykeltrafik förläggs till en separat cykelbana i det mittersta tunnelröret och all gångtrafik ska förläggas till en separat gångbana i det södra tunnelröret. Cykelbanan ska tydliggöras och en gestaltningsmässig utformning i det norra tunnelröret ska säkerställa en visuell och funktionell symmetri för hela tunneln.”
Hur tydligt som helst. Cykelbanan ska vara 4,5 meter. Ingen gångtrafik i det norra tunnelröret och därmed inga farliga gångpassager över cykelbanan. Trafiknämnden stoppar förslaget. Ett förslag som annars var på väg att bli ytterligare ett idiotbygge som DN skrev om tidigare. Det nämnden samtidigt säger är: bygg som cykelplanen och framkomlighetsstrategin säger, bygg säkert, bygg bra – för gående och för cyklister. En otroligt viktig signal för framtiden.
Det känns bra att politiken griper in och agerar så att gående och cyklister slipper få fler konfliktfyllda och farliga lösningar i staden. Att det blir lösningar som leder mot och inte från skapandet av en promenad- och cykelstad.
Den allmänna debatten som kommer att följa av detta beslut kommer ju att framställa det som att Trafiknämnden kör över Stadsdelsförvaltningen, när det egentligen handlar om att Trafikkontoret inte gör sitt jobb.
Relaterade inlägg:
- Staden – en obotlig alkoholist
- Staden växer – cykeln får flytta på sig
- Cykeltrafiken får det som blir över
- Världskass – inte världsklass
12 kommentarer
Stadsdelsförvaltningen verkar ha en väldigt vördnadsfull inställning till parkmiljön. Nu är jag inte så påläst om just parkutformning, men mitt spontana intryck är att den här delen av parken inte skiljer sig nämnvärt från vilket grönområde som helst från efterkrigstiden, sedan må arkitekterna heta Holger Blom och Erik Glemme.
För övrigt så är Rålambshovsparkens gångbanor fotograferade av Google, så den som vill kan besöka platsen hemifrån: https://goo.gl/maps/h2NXXNrnaeR2
Anders, jag är inte heller påläst om parkutformning men stadsdelens yttrande är ju väldigt tydligt på ett annat och minst sagt häppnadsväckande sätt. De har uppenbarligen ingen skyldighet och intention att följa och förverkliga stadens cykelplan, trots att den är antagen i KF och därmed omfattar även stadsdelarna. De arbetar uppenbarligen efter en annan agenda…
Underbar läsning! Tack för att du gräver fram allt detta, och tack till trafiknämnden att ni inte accepterar usla lösningar för oss som går och cyklar. Jag cyklar här flera gånger i veckan, det är massor av människor, ofta trångt, det är dåligt sikt och jag är ofta nervös att något ska hända. Nu kanske vi kan ana ljus i tunneln! 😉
Mia, tack!
YAY!
Fast det kommer inte att bli någon allmän debatt utanför cyklist-forumen, för ingen annan bryr sig. Fotgängare debatterar inte sin promenadvägar, och bilister debatterar bara cykelinfra när den är i vägen för bilar.
Så då var det ju skönt att det blev rätt. Liksom
Tipsa någon av tidningarna? Det känns som någon borde vara intresserad av politiker som följer reglerna, nu när de hittats 😉
Det verkar handla om ett ledningsproblem på Trafikkontoret eftersom cykelfrågorna fortfarande hanteras lite hur som helst med vänsterhanden.
Trafiknämnden borde se till att cykelfrågorna får en kompetent bemanning med en chef som får fullt ansvar för planeringen – särskilt viktigt nu med de nya ambitionerna och den så kallade cykelmiljarden. En chef som lämnar skrivbordet och också kollar upp kvaliteten på det som genomförs. Och som får sparken om han/hon inte gör det.
Krister, klockrent! Exakt vad det handlar om, ett ledningsproblem.
Det finnns stora brister i kunskap hos de som ritar trafiklösningar för cykel i Sverige och så länge de inte går utanför vårt lands gränser och tar del av det kunnande som finns där jag tänker i först hand på Finland eftersom jag har möjligheten att beslöka det landet ett flertal gånger årligen.
så kommer vi få dras med medelmåttiga lösningar för gång och cykellösningar!
Skicka hela trafikkontoret till Uleåborg för att se och lära!
22% av alla transporter sker med cykel i den staden!
Och de bygger tio kilometer cykelväg årligen!
Jag har i sig inget problem med att man vill spara på parken, det är alltid ett problem när man tar lite här och lite där tills inget är kvar, jag vill inte ha olidliga stenstäder utan grönytor, men de har redan fått bakläxa och deras jobb var att ta fram en annan lösning och de har inte ens krut nog att säga att de vägrar. Det här ser bara ut som ett försök till ”går det så går det”, ”de har säkert glömt vad de klagade på …” – skäl för omorganisation etc.
Det allra kaxigaste hade såklart varit att ta lite vägbana om det skulle fungera, eller tänka lite till och faktiskt rita en annan lösning, även om det innebar att dra nya vägar genom parkområdet.
Ingrid, här tas ett körfält på Rålambshovsleden och ca 60 parkeringsplatser bort för att inte behöva ta yta av parken för att breda cykelbana på sträckan. Detta var den enda platsen ett intrång i parken skulle behöva ske, kompromissviljan för att skapa bra förutsättningar för gående och cyklister är ju lika med noll. Bara ha, inte ge. Som att parkens enda värde är att betraktas, inte att röra sig i.
Vad roligt! Här verkar det vara läge att ta av grönytorna, särskilt om man dessutom tar av annat på samma gång. Det borde vara lättare att återanvända det som redan är asfalt och flytta om, men det verkar ofta vara det som inte händer.
Problemet som jag ser det med att däremot ta av grönytor är att man aldrig brukar få tillbaka dem, där eller någon annanstans. Jag tycker det är bra om de har en stark företrädare – men det innebär inte att de automatiskt är det som ska väga tyngst.