Det här är en bild från södra delen av Stockholm. På var sidan om gatan finns det en smal cykelbana och en smal gångbana. Så smala är dessa banor att det inte går att gå i bredd utan att gå i cykelbanan. Inte heller går det att cykla om en cyklist utan att någon av dem cyklar i gångbanan. Vidare så placeras stolpar till trafiksignaler och belysningsstolpar, elskåp, väderskydd för bussresenärer i de redan smala gång- resp. cykelbanorna.
Tanken är att vid väderskyddet ska gående och cyklister skifta plats så att cyklister cyklar bakom väderskyddet och gående går framför väderskyddet. Det fungerar inte. Vad som heller inte fungerar är snöröjningen, det är för smalt bakom väderskyddet för att någon snöröjningsmaskin ska kunna passera så där blir aldrig snöröjt och framför väderskyddet blir det dåligt röjt då snöröjningsfordonet kör med ena hjulparet nere i gatan.
Om ni sedan tittar ut på gatan – på körbanan – så ser ni att körfältet är mycket brett. Avsevärt bredare än de bilar som kör där. Det är även två vägrenar, utanför de vita spärrlinjerna, på var sida om körfältet. Det ser likadant ut på andra sidan av gatan. Vidare så finns det en mycket bred mittrefug på sträckan för träd och plantering.
Varför ser det ut så här? Varför så smala ytor för gående och cyklister? Varför så breda körfält och vägrenar?
Svaret är mycket enkelt. Anledningen till att körfälten är så här breda är i fall en bil skulle få haveri och bli stående. Då ska andra bilar kunna passera. Så inte bara ska biltrafiken ha yta för att köra, inte bara yta för att parkera, biltrafik ska även ha yta för havererade fordon. Och det sker då på bekostnad av ytan för gående och cyklister.
Ett annat alternativ hade varit att göra mittrefugen smalare för att på så sätt kunna göra ytan bredare för gående och cyklister. Men här var även grönytan viktigare än funktion och framkomlighet för gående och cyklister.
Detta är trafikmaktordningen samlad på en enda bild.
13 kommentarer
Det värsta är att fler dåliga lösningar kommer. När man som projektör föreslår lösningar som körs över av arkitekter och inte hörsammas av beställare blir man lätt uppgiven… Har nyligen färdigställt en handling där cykelbanan till sist blivit så smal att man egentligen inte vill ha sitt namn på ritningen. Många gånger verkar det inte spela någon roll att man mer eller mindre nästan skriker ut hur det borde vara när gamla invanda mönster istället får råda. Att våga bygga mot det samhälle vi vill ha borde vara en självklarhet (med fullt stöd från de handböcker som finns, uppställda klimatmål etc etc) men istället verkar det alltid byggas i relation till den prognosticerade personbilstrafikökningen…
Haningecyklisten, Ja de produceras dåliga lösningar på löpande band. Det tycks alltid finnas en eller flera anledningar till att frångå grundläggande riktlinjer och standard för cykeltrafik. Det är dock mycket sällsynt att det anses finnas anledning att följa dessa grundläggande riktlinjer. Och resultatet ser vi runt om oss, fullt av konfliktdesign där cyklister och gående erbjuds urusla förhållanden. Här pga att havererade fordon ska ha plats, så absurt det kan bli…
Hur kommer det sig att vi med skattemedel bygger lösningar som inte går att använda? Finns knappast en ursäkt. Den lösningen som du visar går emot alla intentioner i alla möjliga planer såsom översiktsplaner, cykelplaner/strategier, framkomlighetsstrategier osv. Lösningen borde även ifrågasättas utifrån nollvisionen. Trots detta finns liknande lösningar på många platser och ännu värre de byggs fortfarande. Kan någon förklara för mig varför?
Just i detta fall finns det goda möjligheter att göra rätt; ytrummet finns, det handlar om prioritering. Att i detta läge skapa något som stämmer överens med intentionerna i alla planer som politikerna har ställt sig bakom borde vara enkelt, ett barn skulle kunna rita det. Det enda som skulle behövas är att göra avkall på bilisternas framkomlighet och då endast i fall en bil skulle haverera. Är detta så svårt?!
Cornelis, jag kallar det för STRUKTURELL DISKRIMINERING.
Det finns flera liknande utformningar på Exempelbanken. Det säger en hel del tycker.
Olof E, under fliken DÅLIGA exempel menar du då! 😉 Nä skämt å sido, det dräller av detta runt om i landet och en slutsats jag drar är att cykeltrafik har en mycket låg status hos en stor del av dem som på ett eller annat sätt arbetar inom området. Det går uppenbarligen att leka lite hur som helst med dessa trafikanter och den infrastruktur de är tänkta att använda.
Andra exempel på samma trafikmaktordning är att man gärna bygger (bil)vägar så raka som möjligt och utan stora höjdskillnader (antagligen lättare för stora vägläggningsmaskiner också ioförsig). Cykel eller GC-vägar som löper parallellt bara några meter från samma väg får däremot behålla den extrema ursprungliga naturliga höjdvariationen och snirkla sig runt det man inte kunde bemöda sig spränga bort eller platta till för bara en c/gc-vägs skull – med mjöksyra och dubbel längd som resultat – och en preferens för att strunta i c/gc-vägen och ta bilvägen istället.
E, exakt. Billigt ska det vara, trots att i VGU och GCM-handboken påtalas hur viktigt det är med gena och höjdmässigt fördelaktiga cykelvägar, så när vi kommer till verkligheten blir det något annat. Det blir ofta lågbudgetvarianten.
Efter att ha läst ”Trafikslag på undantag” har jag letat foton på hur den cykelinfra som byggdes förr såg ut och det som skiljer sig tydligt är att cyklister betraktades som trafik under 30, 40 och 50-talet. De cykelbanor som byggdes då gick verkligen att cykla på. Visserligen var cyklister hänvisade till blandtrafik mer än idag men det fanns ingen tvekan om var cyklisten skulle cykla. Mycket finns ju kvar men har vissa brister efter övergången till högertrafik. Påfarter har blivit avfarter och uppförsbackar nerförsbackar vilket inte alltid blivit så lyckat. Det är också tydligt på sträckan Liljeholmen-Västertorp att den gamla infra som tagits bort har ersatts av längre, backigare, smalare och mer konfliktfyllda cykelbanor.
Olof E, ja så är det, se hur det blev vid Västberga trafikplats och tunneln under Mikrofonvägen, nyligen ombyggt men ett stort fiasko och underkänt. Jämför profilen med E4/E20, det går upp o ner hela tiden, vägen är platt som en pannkaka. Linjeföringen är usel, cykelvägen svänger hit o dit hela tiden, vägen är rak eller har mycket generösa radier. Sist men inte minst så ska denna usla ytan delas med gående…
Dragningen av cykelbanan vid midsommarkransen gick ursprungligen närmare södertäljevägen förbi midsommarkransen, på andra sidan bensinmacken vid nioörtsvägen. Troligtvis försvann den när Essingeleden byggdes och vägen breddades. Jag kan skicka dig fotona om du vill, men det är inte helt lätt att se var de är tagna. Det har varit väldigt svårt att hitta info om dessa cykelvägar, var de gick och hur utformningen såg ut. Gamla spårvagnslinjer finns det hur mycket som helst av. Cyklisterna och cyklarna finns överallt på bilderna men det är sällan de som fotografen vill dokumentera. De försvann nästan spårlöst.
Dragningen av cykelbanan vid midsommarkransen gick ursprungligen närmare södertäljevägen förbi midsommarkransen, på andra sidan bensinmacken vid nioörtsvägen. Troligtvis försvann den när Essingeleden byggdes och vägen breddades. Jag kan skicka dig fotona om du vill, men det är inte helt lätt att se var de är tagna. Det har varit väldigt svårt att hitta info om dessa cykelvägar, var de gick och hur utformningen såg ut. Gamla spårvagnslinjer finns det hur mycket som helst av. Cyklisterna och cyklarna finns överallt på bilderna men det är sällan de som fotografen vill dokumentera. De försvann nästan spårlöst.
Olof E, tar gärna mot bilder!