Så var det då dags för ännu en gästbloggare, Björn Stenberg, nummer fyra i ordningen.
Björn Stenberg bor i Täby Kyrkby och cykelpendlar med elcykel året runt till arbetet i Stockholms innerstad. Han slits mellan hopp på grund av Täbys fina cykelplan och förtvivlan på grund av kommunens ointresse för att genomföra den. Björn nås på twitter under namnet @bjornstenberg
Täbys hinderbanor
Täby kommun har i dagarna skickat ut en glättig broschyr till alla hushåll, ”Miljöstaden Täby”, där man slår sig för bröstet om hur miljövänlig kommunen är och hur man satsar på en massa kloka saker. En de saker man stoltserar med är Täbys ambitiösa cykelplan, som bland annat säger att man vill att andelen cykelresor ska dubbleras mellan 2014 och 2024. Då Täby enligt artikeln idag har en cykelandel på 12% betyder det alltså att kommunens uttalade mål är att inte mindre än var fjärde resa i Täby skall ske med cykel år 2024.
Täby har dock ett enormt problem med laglösa bilister. Eller i alla fall skulle man kunna tro det, att döma av det stora antal bilspärrar som sätts upp på kommunens gång- och cykelvägar.
Syftet med en bilspärr är att hindra bilister från att köra på vägar där de inte får köra, samtidigt som den ska släppa igenom de gående och cyklister som vägarna är avsedda för. Det finns många fantasifulla sätt att försöka stoppa bilister, med varierande grad av intresse för att lösa den sekundära uppgiften att släppa igenom gående och cyklande. Täby använder sig av en rik flora av spärrar. Här är ett axplock:
Fasta stålgrindar:
Bild: Björn Stenberg
Gråsuggor:
Bild: Björn Stenberg
Lösa stenblock:
Foto: @AndersMemil
Stållabyrinter (denna stilfullt placerad på ett regionalt huvudcykelstråk):
Bild: Google Streetview
Fjädrande grindar:
Bild: Björn Stenberg
Låt oss stanna vid den sista varianten, de fjädrande stålgrindarna. De är en favorit på kommunkontoret. Det dyker ständigt upp nya på cykelvägarna, trots att Täbys egen cykelplan säger:
Trafikverket slår fast samma sak i sin GCM-handbok:
Och forskningsinstitutet VTI har konstaterat att hinder som dessa i hög grad ger upphov till olyckor bland cyklister och därför är direkt olämpliga.
Men tvärtemot sina egna beslut sätter alltså Täby kommun upp nya spärrar, fler och fler. Lokaltidningen Täby Nyheter frågade den högste ansvarige, Johan Algernon, ordförande i stadsbyggnadsnämnden, varför:
Han förutsätter alltså att det finns bra skäl att rutinmässigt ignorera både kommunens egen cykelplan och Trafikverkets instruktioner. Varför skulle kommunen följa sina beslut, liksom?
”Men spärrarna är ju till för att hindra att bilister kör på cykelvägarna!”
Är de? Om vi tittar på fotot ovan på de fjädrande grindarna kan vi se ett antal detaljer:
Det första uppenbara är att grindarna sluter tätt ihop. Det närmaste paret har satt sig lite och har därför ett par centimeters glipa, men paret på andra sidan vägen överlappar. Ingen kan köra sin bil rakt igenom denna spärr, men ingen kan heller gå rakt igenom den, än mindre cykla, köra barnvagn eller rullstol. Har man lastcykel eller cykelkärra är det knappt man alls kommer förbi.
Måste det se ut såhär? Hade det kunnat räcka med ena grinden, så att bilister hindras men gående och cyklande kan passera utan så mycket besvär? Så som syftet med en bilspärr är. Så som spärrtillverkaren själv rekommenderar:
En annan detalj är att grindarna står väldigt tätt även i längsled, avsevärt tätare än en cykel är lång. Det gör att man inte kan cykla igenom dem som en chikan, med långa mjuka svängar, utan man måste passera sakta med tvära svängar, balanserandes under stor koncentration. Detta omöjliggör naturligtvis alla former av möten eller passager, för både gående såväl som cyklister.
En tredje detalj är att det är stora stenbumlingar och stålstaket placerade utanför grindstolparna. Dessa försvårar för gående och cyklister att passera bredvid bilspärren, men tillför ingenting för funktionen att hindra bilister. Det förefaller alltså vara väldigt viktigt att gående och cyklister ska passera igenom bilspärren och inte gå bredvid den. Varför är det viktigt?
En fjärde detalj är var dessa svårforcerade grindar företrädesvis placeras: Nämligen där cykelbanor korsar större bilvägar. Samma cykelbanors anslutning till mindre vägar saknar ofta bilspärr. Är det så att laglösa bilister oftare kör in på cykelvägar ifrån bilvägar med mycket trafik, än ifrån mindre villagator med mindre trafik?
När man lägger samman alla pusselbitarna träder en tydlig bild fram. Bilden av att dessa bilhinder inte alls är uppsatta för att hindra bilister. De sitter där för att hindra cyklister.
Om man verkligen bara ville hindra bilister, finns det såklart bättre sätt att göra det. Sätt som Täby kommun mycket väl känner till, då deras egen cykelplan föreskriver att bilhinder skall byggas med eftergivliga pollare istället för hårda stålkonstruktioner. Cykelåtgärdsplanen beräknar priset för varje sådan installation till ca 2000 kr. I kontrast kostar de dubbla stålgrindarna över 15000 kronor bara för materialet, sedan tillkommer flera timmars extra arbete med att såga upp asfalt och gräva ner betongfundament. Lösningen med grindar är alltså minst åtta gånger dyrare än den beslutade cykelvänliga lösningen.
”Tänk på barnen!”
Varför i hela friden vill då kommunen hindra cyklister? Kommunalrådet vet inte, som sagt. Han antar bara att det finns bra skäl. En förklaring jag hört antydas är att man vill blockera cykelvägar för att förhindra att ”barn cyklar rätt ut i vägen”.
Ett sådant påstående ger upphov till ett antal frågor:
1: Är detta ett problem som faktiskt existerar?
Var är skadestatistiken som visar att dessa olyckor är så vanliga att hela vägnätet behöver anpassas efter dem? Om det inte sker skador, hur många incidenter utan skador sker? Finns det någon data alls bakom dessa beslut, eller grundas det bara på abstrakta rädslor som ”tänk om ett barn cyklade rakt ut i vägen”?
2: Blir det säkrare med en svårare korsning?
Om barn nu skulle ha svårt att se sig för när de närmar sig en korsning, på vilket sätt blir det bättre av att de nu måste navigera komplexa hinder samtidigt som de ska se sig för i korsningen? Var det inte svårt nog innan?
3: Var är spärrarna på bilvägarna?
Hur kommer det sig att det här bara ett problem på cykelvägar och inte på ”bilvägar”? Eftersom cykelvägar bara finns på korta sträckor i kommunen, måste barnen den mesta tiden cykla på bilvägar. Men märkligt nog har inga bilvägar några vägspärrar, trots att precis likadana korsningar återfinns i ett oändligt mycket större antal på bilvägarna än på cykelvägarna.
4: Ges trafikanterna möjlighet till samspel?
Titta till höger i exempelbilden. Ett två meter högt plank är byggt, ända ut i hörnet av korsningen. Det är omöjligt för en bilist från höger och en cyklist från kamerans håll att se varandra förrän cyklisten står med framhjulet nästan ute i vägen. Tro sjutton att vissa bilister tycker att cyklister ”dyker upp från ingenstans”! När man närmar sig denna korsning som cyklist vill man alltså bromsa in och sakta rulla framåt tills man ser ifall vägen är fri eller inte. Men nu kan man inte det, för någon har byggt en hinderbana man måste navigera först! När man väl balanserat sig igenom hindret är det plötsligt väldigt bråttom att hinna se sig sig om efter trafik, och om man då snabbt måste stanna ställs stora krav på ens balans. Jag har sett många cyklister, både barn och vuxna, tappa kontrollen över sin cykel just efter att ha passerat ett komplext hinder och sedan tvingas stanna.
Så här skymmande bebyggelse eller växtlighet är, naturligtvis, inte tillåten. Kommunens regler säger att häckar och plank får vara max 80cm höga inom tio meter från korsningen (och ja, detta gäller även gång- och cykelvägar):
Bild: Klipp häcken! Täby kommun
Men hey, den skymda sikten drabbar ju inte bilisterna så hur viktigt kan det vara? Låt gubben ha sitt plank! (Och grannen över gatan sin häck.)
5: Är detta bästa lösningen?
Om nu finns ett problem i samspelet mellan bilister och cyklister i dessa korsningar, är blockering av cyklister verkligen den bästa möjliga lösningen? Är det den lösning som ger bäst trafiksäkerhet? Är det den lösning som bäst lockar till ökad cykling, när man nu vill dubblera cyklingen? Har kanske kommunen till och med redan funderat på de här frågorna när man upprättade sin cykelplan? Jamen titta, det har man!
Kommunens redan diskuterade och beslutade lösning på problemet med korsningar mellan bilväg och cykelväg är alltså att prioritera cyklisterna och hastighetssäkra biltrafiken till max 30km/t. Har man då gjort det? Såklart inte. Vägen som cykelbanan korsar har hastighetsgräns 50 km/t och att cyklisters framkomlighet prioriterats långt under fordonstrafikens är extremt tydligt.
Täby kommun väljer regelmässigt att ignorera sin cykelplan och istället konsekvent prioritera bilisters bekvämlighet framför cyklisters säkerhet och framkomlighet.
Den här texten fokuserar mycket på korsningen vid Jarlabankes väg, men precis samma situation återfinns på många ställen. Överallt där cyklister vill korsa en bilväg sätts dessa hinder upp för att bilisterna, ”de riktiga trafikanterna”, inte ska behöva sakta ner, vara uppmärksamma och visa hänsyn.
Dessa cykelhinder finns naturligtvis inte med i Täby cykelplans åtgärdsplan. Åtgärdsplanen är fylld av kloka projekt för ökad och mer attraktiv cykling, såsom anläggande av nya cykelvägar, hastighetssäkring av korsningar, förbättrad belysning och cykelanpassning av bilhinder. Projekten har alla det gemensamt att inte ett enda av dem har genomförts. Istället för att verkställa den beslutade åtgärdsplanen för ökad cykling investerar kommunen alltså hundratusentals kronor på att ytterligare hindra cyklisters framkomlighet.
Välkommen till miljöstaden Täby!
Andra gästbloggare:
25 kommentarer
Täby kommun har jag aldrig sett som en miljökommun. De har flera stora köpcentrum, varav ett är sveriges största. Täby består till största del (personlig erfarenhet) av enskilda villor. Hela kommunen är uppbyggd kring tänket att alla familjer skall ha en eller två bilar som de använder var gång de skall ta sig till butiken eller jobbet. Busskommunikationerna är också rätt kassa för att inte tala om cykelinfrastrukturen.
Lite strögnäll sol bubblade upp bara, efter att ha löst att Täby kallar sig miljökommun.
Som*
Läst*
Bra och tack Björn! Cyklar en hel del med barnen i cykelkärra. Det är ett rent helvete när man kommer till dessa hinder. Inte ovanligt att jag får lyfta ur barnen ur kärran för att sedan kunna lyfta kärran förbi hindret. Det brukar barnen uppskatta när de sover eller när det regnar – INTE! Förstår inte hur dessa sk yrkesmän tänker när de beslutar och sätter upp dessa hinder, inte har de grundläggande kunskaper om cykeltrafik i varje fall. Mer som du skriver, de verkar vilja jävlas men förklätt i någon slags omsorg för cyklister.
Simon: Ja, Täbys miljöfacit är inte alldeles imponerande. De har länge suttit fast i gamla betongtänket att ”bil är frihet, mer bilar är mer frihet”.
Men alla kan bättra sig och Täbys cykelplan är ett enormt steg framåt. På papperet.
Tack Björn för en strålande artikel. Pendlar själv från Täby och har kanske inte lika avancerad hinderbana som du på väg till jobbet men jag känner igen mig. Var själv väldigt förvånad när jag läste Täbykommuns cykelplan eftersom jag tyckte den var så ambitiös. Men jag antar att den just kommer förbli en ambitiös plan.
Mia: Tack själv! Jag har också kört barn i kärra i många år (och kör numera mat i kärra) och dessa hinder är som du säger en plåga.
Det som verkligen strör salt i såren är den avgrund som råder mellan kommunens kloka ord och deras illvilliga handlingar.
Måns: Tack! Jag har också haft känslan att cykelplanen upprättades som någon slags obligatoriskt alibidokument som de kan säga att de har, men i övrigt låta mögla på hyllan.
Men när de nu själva gång på gång lyfter fram det, pekar på det och skryter om det i sin marknadsföring blir schizofrenin alltför plågsam. Man kan inte tänja avståndet mellan ord och handling hur långt som helst utan att något går sönder.
12% cyklar i Täby? Vilken oberoende granskning kom fram till denna höga siffra? Det är ungefär hälften av Uppsala och Lund i en kommun som består av utspridda villor med gigantiska köpcentrum utan cykelparkering.
Mycket bra och systematisk genomgång. Som vanligt är det långt mellan ord och handling. Beror det månne på kultur i tjänstemannaleden? Återigen bevisas hur värdelöst en cykelplan eller liknande dokument är, utan vidhängande konkreta direktiv och, framförallt, uppföljning.
En annan erfarenhet jag har från Täby är den usla skyltningen. Skulle cykla till Täby C och irrade runt på olika cykelvägar, genom radhusområden och liknande, innan jag, med telefonens hjälp, hittade fram.
André L: Jag håller med om att siffrorna känns högre än mina subjektiva observationer. Vad jag förstår ska de komma ifrån rapporten ”Svenska folkets cykelvanor 2013”, men jag lyckas just nu inte hitta någon nedladdningsbar version av den.
Men oavsett källa betyder det är att målet dubblerad cykling (till 24%) är oerhört amibitiöst och kräver drastiska och omedelbara krafttag för att nås. Det är dags för politikerna att ställas till svars för om de menar allvar med sina beslut och påståenden eller ifall de med berått mod ljuger medborgarna rätt upp i ansiktet.
Jocke von Scheele: Tack! Jag har tyvärr frustrerande dålig insikt i vad det är som gör att man agerar på detta förvirrade vis. Jag kan bara som du spekulera om tjänstemannavälde och bristande direktiv.
Hej!
Cykelpendlar över sommaren mellan Hägernäs och Byle Gård, har också reagerat på korsningen över Jarla Bankes väg. Även korsningen över Prästgårdsvägen har trånga hinder. Båda de här korsningarna ligger ju som bekant i anslutning till järnvägsspåret där det inte är orimligt att bilister saktar ner även om det finns bommar. När bommarna är nere har det hänt att jag fått kryssa först mellan bilar vars förare knappt lämnar plats mellan sig och nästa bil och sen genom bilhindret. Snabbt går det inte.
Personligen tycker jag att det känns motiverat med stållabyrinter när Roslagsbanan skall korsas som vid Ensta station på bilden ovan.
Johan: Menar du att föräldrar med barnkärra får nöja sig med den halva av kommunen som ligger på ena sidan järnvägen?
På vilket sätt blir någon säkrare av att det tar extra mycket tid och möda för denne att korsa spåret? Och om det nu vore säkrare, varför byggs aldrig hinderbanor över spåren för biltrafiken?
Labyrinter vid järnvägsövergång är nog fortfarande vanligast men vid tex Viggbyholms station har ju även gående och cyklande fått bommar, känns mycket säkrare även om man fortfarande tittar såklart.
Häng inte upp er på siffran 12 %. Färdmedelsfördelning är notoriskt svårt att mäta och det finns många olika sätt att redovisa siffrorna vilket gör att två olika siffror inte nödvändigtvis går att jämföra. Nöj er med kärnfrågan: Täby kommun har som mål att fördubbla cyklingen men ägnar ändå stor möda åt att försvåra för cyklisterna.
Bara lugn gott folk. Snart kommer Cykelstradan och då blir allt som himmelriket. Eller så blir det precis som vanligt, så som det alltid blir. Omvägar, dålig framkomlighet och ett mer eller mindre elände att färdas med cykel i Täby. Varför skulle Cykelstradan bli bra då allt annat kommunen rör vid när det gäller cykel blir skit? För att Trafikverket är inblandad i Cykelstradan? Ja det var ju en en kvalitetshöjare som heter duga! Täby och Trafikverket hand i hand, låter minst sagt oroväckande om man som jag valt cykeln.
Det blir nog bra när kommunens trafikplanerare upptäcker vilka väl genomtänkta utformningsprinciper de har fått in i sin bokhylla. Kanske kan det kännas lite ovant i början för dem att byta från sitt gamla paradigm, men om man vill så går det. De kan ju sätta en ära i att själva byta från bil till cykel i sitt dagliga resande. Då kan de se verkligheten ur det nya perspektiv som kommunen har som mål. Vad man gör ger alltid mycket större intryck än vad man säger.
Det ska nog till trolöshet mot huvudman för att de hinderbanor du beskriver ska finnas kvar om fem år.
Förutom allt annat, jo, det är nog från mindre vägar man oftast kör iväg på gc-väg (”bra” sätt att komma till baksidan av tomten, eller till kolonilotten).
Men det finns nog dessvärre ett bra skäl till stenbumlingar och staket vid sidan av cykelfällorna, vilket tydligt visas av en grind i Rissne: på gräset bredvid finns tydliga hjulspår från bil (och inte bara en). Dvs, verkningslös som bilhinder, men effektivt som hinder för fotgängare och cyklister. Å tredje sidan har man åtminstone på ett ställe på Järvafältet ställt en sten mer eller mindre mitt i grindöppningen … (och igår satt det reflexvästklädda individer och njöt av sommarvädret mitt i grindöppningar).
På tal om höga staket och häckar, så lägger man ju på sina håll cykelbanan på utsidan av bullerstaket: sikten vid korsningar blir rätt begränsad … Men med tanke på hur man drar gc-vägar i tunnlar verkar man ju inte anse att fri sikt är av vikt för cyklister.
Gruscyklist: I mitt exempelfoto har dock stenbumlingarna ingen funktion som bilhinder, eftersom en bil ändå inte får plats utanför grindarna. Stenarna är i detta fall enbart utplacerade som cykelhinder.
Det här förekommer ju inte bara i Täby utan i stort sett överallt. Om man nu mha. stenblock och liknande vill förhindra att bilister använder cykelvägen som smitväg, kan man ju sätta dem på så stort avstånd från varandra att en normalstor bil inte kan passera emellan. De här slalomvarianterna som visas på bilderna, lär ju innebära stora problem för lådcyklar och för dem som har cykelkärra.
Jo, ibland är stenbumlingarna där för att stoppa cyklister (och vad man tänker på när man placerar dem *i* grindöppningen …), men långt ifrån alla förekomster av grindar i det vilda ser ut precis som exempelbilden (här finns i de flesta fall utmärkta möjligheter att köra förbi — om man inte placerar ut hinder för detta). Har ett sådant ställe där man placerat ut fler och fler stenar allt eftersom cyklister använde gräset bredvid den eländigt utformade grinden. Underligt lär främsta anledningen till grinden vara att hålla ner farten på cyklister: vägen man kommer ut på passerar ett dagis (man har också placerat ut tre par asfaltlimpor dör gc-vägen passerar bakom ett dagis: de flesta/alla passerar på gräset; ingen vid sina sinnes fulla bruk cyklar över eländena). Å tredje sidan behövs ett bilhinder på platsen: tidigare populär genväg bland bilister och jag var en gång när att bli nedmejad av en taxi som håll så pass hög fart att underredet slog i vägbanan (”naturliga” gupp — innan de la dit asfaltlimpor).
Jag är av den uppfattningen att om man inte kan ordna ett vettigt bilhinder (t.ex. låga men väl synliga stolpar/pollare med i alla fall en meters fri passage mellan dem) så är det bättre att inte ha något hinder alls än att ha något krångligt.
Så j-vla bra skrivet! Framkomligheten och säkerheten för cyklister är synonym med dito för andra trafikanter – rullstolsburna inkluderade! Hoppas att fler människor vaknar när de läst detta.