Runt om på landets cykelbanor och cykelvägar är detta en mycket vanlig syn:
En stenbumling mitt i cykelbanan. Grå som asfalten, inte lätt att urskilja ens under dagtid. Ingen belysning i närheten. Men en varningsskylt för flera kurvor och brant backe…
En betonggris mitt i cykelbanan. Inte så lätt att se och upptäcka alla tider på dygnet, året runt…
Här har vi ju i varje fall en belysningsstolpe i närheten…
I början av tunneln står två betonggrisar, svåra att se när man cyklar mot tunneln pga tvär kurva/växtlighet, mycket svåra att se när man kommer i tunneln. Hur tänkte ni här?
Ska du passera här så cykla upp på gräset, asfalten är till för betonggrisen…
Det dräller av betong och sten på cykelvägarna. Dessa anordningar finns där främst av en anledning: Motormän kan inte låta bli att köra sina fordon på sträckor där de absolut inte får framföra sina fordon. Det är som att ser de en bit asfalt så måste de bara pröva den med sitt fordon. Det far alltså omkring en massa män som uppenbarligen inte har nog med gator och vägar att köra sina fordon på utan de måste också köra på gång- och cykelbanor. Jag sticker ut hakan och skriver män för det är min erfarenhet att majoriteten är män, har ingen forskning som backar upp det utan sprider här mina fördomar vind för våg.
Här har vi en motorman som kört och parkerat på cykelbanan. En hantverkare som innanför buskarna bygger en liten altan och då anser att cykelbanan är hans att nyttja som han anser bäst.
Så för att hindra dessa motormän från att göra dessa regelöverträdelser runt om i landet placerar väghållarna ut dessa hinder. Uppenbarligen utan någon större omtanke, kunskap eller insikt om konsekvenserna för cykeltrafiken (även gång- och mopedtrafik drabbas). VTI har studerat cyklisters singelolyckor och konstaterar att dessa anordningar i högsta grad orsakar olyckor, skador samt även dödsfall. Det är ju närmast en självklarhet, se på bilderna. Inte helt lätt att upptäcka dessa hinder ens under dagtid. Tänk då gryning, skymning, natt, motljus, regn, dimma eller bara en stunds ouppmärksamhet. Detta är standardlösningar som väghållare använder i stor omfattning för att hindra motormännen runt om i landet. Det visar Cykelfrämjandets cykelvägsanalyser, VTI:s studier, inventeringsarbeten i samband med cykelplaner osv. En annan vanlig, men knappast mycket bättre lösning är denna:
Här är det ju inte så enkelt att passera med cykeln, cykelkärran, lastcykeln, barnvagnen, tvillingvagnen, rullatorn, permobilen. Äsch det är ju bara att passera på utsidan av hindret, se hur gräset är upptrampat till grus och lera…
Väghållaren skulle inte ställa ut motsvarande anordning på körbanor utan att se till att skyltar, reflexer och liknande placerades ut. Se bara detta exempel, tom en trafiksignal för att hjälpa och informera motormännen så de inte skadar sina bilar (samt väghållarens anläggning, det kostar ju pengar):
Massor av varningsskyltar, såväl innan samt vid hindret. Utöver det även en trafiksignal! Jösses vilken investering och kostnad…
Men där leksakstrafikanter färdas kan vilket skit som helst placeras ut. Man får väl se sig för, kan ju inte fara fram som en cykeldåre. Eller varför inte införa en lag där cyklister tvingas utrusta sig med skyddsdräkt modell Folksam så löser det ju sig. Eller kanske lite mjuk asfalt runt stenen så man inte slår så hårt i backen efter man cyklat in i den nästan osynliga stenen. Då kan ju väghållarna fortsätta använda dessa hinder – de är ju så billiga och enkla att använda. Bara gå ut i skogen och hämta lite stenbumlingar eller köra ut i förrådet och hämta en gammal betonggris som står och skräpar.
Det är ju inte bara ett säkerhetsproblem utan det är ju i allra högsta grad också ett framkomlighetsproblem för cykeltrafik. Många gånger krävs inbromsningar, tvära och ibland svåra svängar och tom att du måste kliva av din cykel och leda den förbi hindret. Kommer du med cykelkärra eller lådcykel kan det tom vara omöjligt att passera. Här ser vi då att motormännens regelöverträdelser och väghållarnas åtgärder gör att cyklisterna får avsevärt sämre trafiksituationer.
Nu finns det ju några som kommit lite längre i sin mognad, kunskap och insikt vad gäller cykeltrafik. Som behandlar cykeltrafik professionellt och med stor yrkesskicklighet. Några som faktiskt är i världsklass och inte bara pratar om det. Så låt oss titta hur dem hanterar denna fråga. För det är inget unikt detta med motormän som gärna kör där de inte får köra. I cykellandet Holland återfinns också problemet, kanske man inte tror men en motorman är uppenbarligen en motorman var han än befinner sig och en del måste bara fram till varje pris och därmed utsätta sina medmänniskor för fara. För oss nördar som nu snöat in på cykelinfrastruktur så finns det två – biblar – på området, den första kom 1993 och heter Sign up for the bike, den reviderades och kom ut i ny upplaga 2007, nu under namnet Design manual for bicycle traffic. Bägge framtagna och utgivna av CROW i Holland. De ursprungliga rekommendationerna för avspärrningar för biltrafik på cykelbanor såg ut så här:
Bilhinder i Amsterdam. Röd/vita pollare och vägmarkeringar. Placerade i anslutning till gatubelsyning. Flera öppningar för att underlätta passage och möjliggöra möten. Tillräckligt avstånd även för lastcykel och cykelkärra
Rekommendationerna går i korthet ut på att:
- Undvika åtgärd. Det ska vara väl dokumenterat att åtgärden verkligen behövs, exvis genom observationer, räkningar, studier etc. Inte bara samtal från allmänheten.
- Hindren måste innebära ett minimum av framkomlighetsproblem för cyklister och olika cykelmodeller.
- Säkerhet. Genom färgen samt reflexer på pollarna och vägmarkeringar ska hindren tydliggöras för cyklisterna så olycksrisker minimeras. Placeringen ska om möjligt alltid vara i anslutning till gatubelysning alt. ska belysning monteras upp om det är möjligt.
Nu händer ju olyckor ändå och i detta land, där man hanterar cykeltrafiken seriöst, så sätter man igång forskning för att försöka komma till rätta med samt minimera problemen. Då inte genom att fokusera på offret genom hjälm och skyddsdräkt, utan på åtgärderna – på infrastrukturen. Att försöka se till att olyckan överhuvudtaget inte sker. Först genom studier som denna: What do cyclists need to see to avoid single-bicycle crashes? Sedan när man konstaterat att tidigare rekommendationer och lösningar inte är tillräckliga sätter man igång fullskaliga försök för att förbättra förhållandena. Detta pågår nu i ett antal kommuner runt om i Holland och här är ett exempel som nu testas och studeras under en 6 månaders period. Försöken finansieras av Holländska Trafikverket. Några bilder från en av testplatserna:
Det ursprungliga bilhindret på cykelbanan, en röd/vit pollare på cykelbanan enl. tidigare rekommendationer. Vägmarkeringen utsliten/dåligt underhållen. Ingen belysning.
Cykelvägen breddades lokalt för att underlätta passage av hindren och tre röd/vita pollare placerades ut. Vägmarkeringarna börjar en bit innan hindren, såväl mot kanterna som i mitten. Vägmarkeringarna är även utförda med små räfflor för att ge utslag när man cyklar på dem
Pollarna är eftergivliga för att absorbera energin och på så sätt mildra krockvåldet vid en ev. påcykling. De är dock inte så pass eftergivliga att en bil enkelt kan passera
LED-belysning i toppen på pollaren och även i asfalten för att lysa upp pollaren och dess reflexer:
I mörker ser det ut så här
Enkelt för två cyklister att passera hindren samtidigt
För att ytterligare komma till rätta med de problem dessa åtgärder innebär för cyklister har ett antal kommuner i Holland inrättat särskilda hotlines för just bilhinder/pollare där allmänheten kan rapportera in dåliga/farliga pollare. Avsikten är sedan att åtgärda dem. I Amersfoort åtgärdades på kort tid över 90 pollare.
Det är verkligen två helt skilda världar. Här i Sverige skulle vi antagligen bli nöjda, tycka att vi gör omfattande förbättringar, om sten och betong byttes ut mot de ursprungliga bilhindren/pollarna i Holland. I Holland är man på långa vägar inte nöjda. Utan de går vidare, forskar, testar och utvecklar – man hanterar cykeltrafik med samma omsorg som vi gör med biltrafiken.
Så SKL och Trafikverket, slå ihop era kloka huvuden, avsätt en sudd pengar så studerar vi detta och tar fram några svenska typlösningar. Sedan lägger vi in dem i GCM-handboken och VGU, sprider på cykelkonferenser och nyhetsblad. Lägger upp rutiner för årliga inspektioner och följer upp olycksstatistiken. I sanningen ett arbete i nollvisionens anda. Är det för lite stålar i kistan kör vi copy-paste från Holland. Fast det går ju inte, de kan ju inte detta, de har inte nollvisionen och de svenska förhållandena är ju så unika, så speciella. Vi har ju alltid snö och driftsrutiner som gör att man aldrig kan kliva ur driftsfordonet för att flytta på något. Då blir det för dyrt…
Ett annat sätt att uttrycka det på är att vi mycket sällan prioriterar cykeltrafiken.
Relaterade länkar:
Källa och bilder: Fietsberaad
Toppbild: David Sandgrind
43 kommentarer
Man vill flytta till Holland när man läser detta… Heja dig, fortsätt belysa trafiken och problemen för oss cyklister på det eminenta sätt du gör!
Riktigt bra och ngnting som faktiskt inte är ”buhubuhu – ohhhh vad synd om cyklisterna”-propaganda. Människor dör och skadas bårde allvarligt och får mindre blessyrer regelmässigt av detta tilltag.
Vilma, tack så mycket, ska försöka fortsätta!
Har ju cyklat en hel del i Holland och det är verkligen en helt annan värld. Då inte bara antalet cyklister utan mer vilken roll och ställning cykeln har som transportslag och vilka prioriteringar man gör. Hur konsekvent man är när man utformar cykelinfrastruktur och hur man hela tiden försöker ta hand om cyklisterna. Så som vi gör med biltrafiken…
Alltid glad och upprymd när jag kommer hem från Holland, det övergår dessvärre fort i ilska och frustration över cykelns roll och hur den behandlas i Sverige. Samtidigt är ilska och frustration en stark drivkraft för mig…
Andreas, tack! Precis, det här är hardcore-fakta. Skiten finns överallt, i stor omfattning och i stort sett inte en jävel bryr sig… Det här är en del av Nollvisions-Sverige, skillnad på trafikant och trafikant minnsann. Förlåtande vägmiljöer är bara reserverat för biltrafiken, en exklusiv vara som de har ensamrätt på. Dvs allt är som vanligt i trafiken…
Bra inlägg, men bild 4 är fullständigt irrelevant eftersom utsnittet gör att motivet är taget helt ur sitt sammanhang.
Vy med sammanhang: http://goo.gl/maps/StNMP
Vy från andra hållet: http://goo.gl/maps/4fB9e
Det mesta från Holland, och för all del även från Danmark, kan vi helt enkelt tillämpa i Sverige; copy-paste är att rekommendera för att få resultat snabbt. Det viktigaste är dock att vi fixar till ett regelverk och organisation så att frågorna tas seriöst. Så in med mera pengar och folk som vill och kan jobba med detta. Som du har påpekat flera gånger så måste cyklingen tas seriöst och prioriteras på det sätt som anges i alla fina policydokument; det bör vara slut med endast fina ord och ingen verkstad. Cyklingen är en del av lösningen för de problem som finns inom trafiksystemet. Och allra viktigast ett viktigt bidrag till att minska de miljöproblemen som finns och som hänger ihop med bilsystemet.
När man får se såhär fina exempel på bra infrastrukturlösningar som de från Holland i din artikel så är det som ett uppvaknande och en aha-upplevelse.
Jag upplever att vi cyklister här i Sverige är så vana med den breda floran av farliga hinder i vår vardag att man blir luttrad och förblindad och knappt tänker på hur många hinder som man måste se upp och väja för när man försöker ta sig fram på cykel.
Tack Krister för att du återigen påvisar att det går att göra bra lösningar för cyklister bara lite politisk vilja och initiativförmåga finns!
Hahaha…!
Blir glad av att läsa detta.
(Utslag av sjuk humor?).
Ser en punkt även bland de hyllade arbetssätten där jag upplever behov av skärpning.
Visst ska väghållare ha hotline mm sätt att lyhört fånga upp synpunkter.
Men det kan också trubba av egna organisationens skärpa.
Därför bör externa synpunkter som leder till åtgärd belönas, medan belöningen dras från nån form av proaktivitetsbonus som egna personalen annars får dela på.
Allmänheten ska ju inte behöva göra väghållarens jobb.
Däremot belönas för att de lyckas hitta de sista promillena av förbättringsbehov. Dit är det förstås lååååångt kvar.
Anders, tack för info, byter bild genast. Det är ju lätt gjort då jag har så MÅNGA bilder på detta ”fenomen”…
Underbar läsning. Perfekt med lite onsdagscynism som är välriktad 🙂
Hittade dock ett typo: ”I Holland är man på långa vägar nöjda.” verkar sakna ett ”inte”.
Tack Krister!
Cornelis, JA, JA, JA och åter JA! Men hur?
Krister: Det finns förvisso en risk att någon skulle cykla in i betongsuggorna på (den ursprungliga) bild 4, men de flesta cyklister ser nog att den där 5-meters-stumpen cykelbana bara är en förberedelse för en framtida förlängning. Suggorna kunde för tydlighets skull ha stått lite närmare korsningen.
Mattias, tack! Visst är det så att man vänjer sig, faller in i en rutin, man orkar inte ta striden var eviga dag, ska ju inte behövas heller kan man tycka. Tänk vilket jävla liv det skulle vara om det såg ut så här på landets gator och vägar (skulle ju iofs aldrig hända), men tänk tanken…
Johan G, tycker inte alls att det är sjuk humor. Många gånger hanterar vi ju allvarliga och svåra saker med just humor, annars står vi ju inte ut… Det här är i allra högsta grad allvarligt, människor dör och skadas. Och det är uppenbart svårt för landets väghållare att komma till rätta med…
Ditt förslag till ”proaktivitetsbonus” är nog lika långt borta som att få bort skiten från cykelbanorna…
Daniel, tack själv, Fixat!
Hur hjälper vi till enklast för att få till en sådan ändring?
Ett rop brukar normalt inte hjälpa till att det händer något praktiskt.
Andreas Mattisson, på kort sikt: mailbomba bilder på detta till trafik-/gatukontoren, ansvariga politiker OCH lokalpressens redaktioner. Hänvisa till detta inlägg, till VTI-forskning om olyckorna, de Holländska studierna mm.
Se denna artikel: http://www.sydsvenskan.se/lund/cykelturen-slutade-med-brutet-kindben/
INGEN gatuchef el ansvarig politiker vill behöva stå i media och säga att vi har hål i huvudet. Eller som i detta fall: vi ville inte lägga ut en krona på att flytta belysningsstolparna, vi låter dem stå kvar när vi bygger om – det beslutet kostade nu ett kindben. Och detta är ändå i en av Sveriges bättre cykelstäder…
Vad var poängen i sammanhanget att göra kopplingen till kön ?
Det är inte så att det i själva verket är vita skåpbilar som är den grundläggande nämnaren ? Eller fyrhjulia fordon, eller vad annat som helst …
Eller, hemska tanke, kvinnor med barnvagn och iPhone på cykelbana ? I alla fall, en vinglande kvinna på en cykelbana riskerar att medföra farligare skada än ett parkerat manligt fordon, eventuellt.
Som sagt, jag förstår inte den politiskt korrekta pinningen av just faktorn man.
I övrigt, mkt bra tankar och illustrationer.
@AndersN & Krister:
Rätt vy från andra håller är väl snarare http://goo.gl/maps/HZxcZ. Dvs på två år (!) har man inte lyckats bygga klart den nya GC-vägen utan låter den vara avbruten av bilparkering i 100-talet meter. Ett annat problem kanske, men visar återigen hur olika trafikslag prioriteras.
Några exempel från mina gamla hemtrakter (samtliga suggor stod kvar i somras):
http://goo.gl/maps/9YmMa
http://goo.gl/maps/3r9kP
http://goo.gl/maps/PoEVR
(Vad bommar beträffar så vore det enklare att peka ut de platser där bommar _saknas_…)
Fredrik,
1, jag anser mig ha rätten att sprida mina fördomar som jag vill
2, om det nu är så att majoriteten är män som kör på cykelbanor
3, och det i huvudsak är män som är gatuingenjörer o som placerar ut dessa farliga hinder
Då, kanske då, bör dessa män stoppas. Läxas upp, läras upp, läras om, sköta sitt jobb som det anstår en yrkesMAN.
Och sen handlade ju inte inlägget om vinglande fotgängare, men det kan du hitta här: http://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/cykelinfrastruktur-i-varldsklass-del-6.htm
Nils o Anders, man kan säga att eländet finns överallt och i olika former!
Nils: Visst, men en tydligt avspärrad cykelbana som uppenbart inte leder någonstans kan ju inte sägas vara ett hinder för cykling. Utan avspärringen skulle man ju ha dammat in i sidan av en bil…
(Lilla Varvsgatans östligaste del ska vara tillfart till bygget när kvarteret norr om Kockumshuset bebyggs, därför anlägger man inte någon provisorisk cykelväg, särskilt som den inte utgör en länk i övergripande cykelnät . Alternativet hade varit att Östra Varvsgatan hade använts för byggtrafiken, men då hade det inte blivit någon cykelbana där och busstrafiken där hade drabbats av stora störningar under byggtiden.)
Du menar att dessa PERSONER skall stoppas, för inte vill du väl dra män över en kam (vad nu poängen med det vore, och hur man nu skulle föra samhället framåt med en sådan logik).
Om du är benägen att ta till dig ett tips, så förminskar du dina i övrigt vettiga åsikter genom den typen av flörtande.
Gnällspik!
ME, jag tycker inte Krister är en gnällspik. Och även om hindren kan betraktas som petitesser så är det inte direkt raketvetenskap att åtgärda dem. Tänk så mycket energi som går till klottersanering eller konstnärlig utsmyckning i offentliga miljöer. Med sina stora maskiner och fina titlar tycker jag trafikkontoren borde kunna hitta på något bättre än att lägga stora stenbumlingar på cykelbanorna.
Har själv i min ungdom stiftat bekantskap med en betongsugga som påpassligt placerats efter en skarp kurva, skymd av en buske, från en dag till en annan. Mötet slutade med mig i en trädgård och cykeln uppe i ett träd, och så här i efterhand så borde jag kanske inte hållit så hög fart, men jag får skylla på ungdomligt oförstånd. Förutom en lite tilltufsad cykel så gick allt bra, men sen dess litar jag inte riktigt på folks förmåga att förutse vad hindren de placerar ut kan åstadkomma.
ME, Gnällspik?
Ja det får du väl kalla mig om du vill. Tror kanske vi har lite olika syn och erfarenheter på detta område. Mina består bl a av att ha träffat och pratat med en man som cyklat in i en betonggris en kväll, en betonggris som placerats ut på cykelbanan samma dag. Han sitter numera i rullstol, förlamad från midjan och ner.
En annan erfarenhet som jag har är ett telefonsamtal med en man vars hustru cyklade in i en betonggris som stod på cykelbanan. Hon föll och slog i huvudet så illa att hon senare avled.
Så visst, kalla mig gärna gnällspik. Själv ser jag det som omtanke, hänsyn och respekt för mina medmänniskor. Ett försök att undvika död, livslånga handikapp och lidande.
Markus, tack för din berättelse. Beskriver bra hur det kan gå till. Även hur slumpen är inblandad när det gäller utgången av din olycka. Det kunde lika gärna gått illa och att du skadat dig. Och det handlar inte om ungdomligt oförstånd, det handlar om att det ska framgå klart och tydligt om det finns hinder på cykelbanan. Hinder som många gånger väghållaren placerat ut, samma väghållare som har ansvar för att cykelbanan är säker att färdas på…
Skippa könstjafset, det blir bara fånigt, ska vi göra en till blogg med kvinnliga förare som kör över hinder och allt konstigt man kan hitta på tex Youtube ? Det finns ingen poäng och det för inte fram någon diskussion att börja på det viset utan visar snarare på tillkortakommande hos den som skriver det.
Veldig bra blogginnlegg. Her i Trondheim, Norge så har vi fra Syklistenes Landsforening jobbet i mange år for å få kommune & stat til å lage bedre løsninger. Et prøveprosjekt er blitt finansiert, og snart prøver de kanskje ut disse Nederlanske løsningene? Vi lever i håpet!
Richard, tack! Har varit ett antal gånger i Trondheim, senast för ett år sedan när jag höll föredrag på den nationella cykelkonferensen. Passade då på att cykla runt lite i byn och såg då en del ”hinder” på min cykeltur. Du får gärna återkomma med en länk/resultat från provprojektet när det finns. Hoppas får vi verkligen göra att det blir bättre i framtiden!
– Det är ett hårt trafikklimat i Göteborg, där bilister, cyklister och gångtrafikanter klagar på varandra. Vi behöver hjälp med att få folk att respektera varandra och visa hänsyn, säger Eva Eriksson på Trafikkontoret.
Är Krister ” sprider här mina fördomar vind för våg” ett bra exempel på hur man visar respekt för varandra?
jome, även jag behöver ventilera mig ibland, klarar inte alltid av att var skötsam och korrekt. Är på intet sätt felfri. Kanske balanseras av det övriga jag skriver?
Enklaste lösningen är att sätta hastighetsbegränsningar på cykelbanor. Vi ”motormän” tvingas anpassa oss till väghållarnas begränsningar för att vi anses inte kunna avgöra detta själva. (Vilket jag anser är korrekt)
Om alla cyklister hade en av Svensk Cykelprovning besiktigad cykel med godkända bromsar och hastighetsmätare, skulle ingen normal människa cykla in i en betonggris/sten av misstag om hastighetsbegränsningen kring betonggrisen var 2 km/h… Och om någon ändå gjorde det skulle skadorna vara minimala.
Bra rutet, med tydliga exempel på hur det kan se ut – både bra och mindre bra lösningar. Detta med händiga bilister som står på cykelbanan är ett ofog. Niklas förslag om hastighetsbegränsning på cykelbanor är ju helt OK förutsatt att samma hastighet gäller för cykelbana som för väg som ligger parallellt. Hundra kilometer i timmen eller vad det nu är uppåt eller nedåt i det aktuella fallet. Om hans förslag om 2km/t kan jag bara skriva: Dra mig baklänges.
Niklas, svårt att veta om du är allvarlig eller skämtar så jag utgår från att du menar vad du skriver. Här har vi då situationer som uppstått pga att motormän inte kan låta bli att köra sina fordon på gc-banor, vägållaren sätter då ut olämpliga hinder för att stoppa dem, dessa hinder gör att människor skadas tom dör. Och ditt förslag är att lösa/förbättra är att sätta ut hastighetsbegränsingar för cykeltrafiken. Inte bara det, du föreslår också att en organisation och administration ska byggas upp i form av Sv Cykelprovning, regelbundna besiktningar och ett lagkrav på hastighetsmätare på cykel. Din lösning kommer vara avsevärt dyrare än att gör bra utformade hinder.
Och allt detta för att motormän kör där de inte får köra. Ska vi fiansiera detta system du föreslår genom att ta medel från fordonsskatten då? För det är ju motormänen som är upphovet till allt detta. Utan deras lagöverträdelser vore dessa hinder ju inte nödvändiga.
Ditt förslag är inte bara korkat ur denna synvinkel utan även ur en annan. Du gör det felaktiga antagandet att låg hastighet är lösningen. Om du studerar dessa singelolyckor där cyklister skadas så kommer du att upptäcka att många av dem sker i låg hastighet, särskilt bland gruppen äldre. Och varför då? Cykeln är ett balansredskap och är svår för en del att framföra i låga hastigheter. Det är tom så att en del skadas när de kliver av/på cykeln för att leda den förbi dessa hinder.
Sven-Erik, tack! Det är inte bra med alla dessa motormän som anser sig ha rätten att köra och parkera på cykelbanorna. Ett beteende som utsätter gående och cyklister för fara samt tvingar dem till att ibland kliva/cykla ut i körbanan bredvid.
I st f (metaforisk) antibiotika får vi välja mellan pest och kolera: antingen livsfarliga bilar eller livsfarliga bilhinder. Och att nåt behövs är helt klart: idag på vägen hem fanns när jag lämnade Kista fem bilar parkerade på cykelbanan vid gallerian. Och på gc-vägarna mellan Tenta, Rinkeby och Spånga IP irrade en flock på sju åtta bilar runt (samtliga framförda av män). Pga av de hinder som finns hade problem att leta sig fr gc-vägarna (hur de nu hittat dit), och medan de for runt ställde de till det för både cyklister & fotgängare.
Så bra att du belyser detta. Skipa inte ”könstjafset” och du sprider inte fördomar. Enl Trafikverket: 80% av de som åker fast för fortkörning är män, siffran är ännu högre när det gäller att ha kört drog- eller alkoholpåverkad. 70% av yrkesförarna kör ständigt för fort, en yrkeskår med total mansdominans. Män kör också mer bil än kvinnor. Det är högst rimligt att anta att majoriteten av de som kör otillåtet på cykelbanor är män.
Mycket bra inlägg! I Sundsvall har vi tagit bort alla betonghinder från gång- och cykelvägarna. Där vi bedömer att vi absolut måste stävja biltrafik har vi i stället vikgrindar, som är betydligt mindre farliga att cykla på. Kanske inte heller helt optimalt, men ett steg åt rätt håll.
Vi försöker också inrikta P-övervakningen på att lappa bilar på gång- och cykelbanor. Men vi har för litet P-övervakning för att det ska göra någon stor skillnad.
Tipsen från Holland ska vi titta på. Vi skäms inte för att stjäla bra idéer!
Björn, tack! Och mycket bra att höra hur ni arbetar med frågan, fler behöver ta efter. Vikgrindar är ju bättre än betonghindren, särskilt om de är väl placerade så det är enkelt att cyklar förbi, att de är av gummi/plast och väl utmärkta med reflexer. Tyvärr är många grindar dåligt placerade vilket leder till stora besvär för cyklister, funktionshindrade mfl: http://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/titta-en-cykelbana-vad-kan-vi-5.htm
Men dessa lösningar fr Holland är ju ännu bättre och det är dit vi ska sträva tycker jag. Så stjäl på! 😉
Jag har själv cyklat på en vägbom en tidig januarimorgon.
Fullständigt osynlig, samma färg som asfalten och utan minsta reflex som lyser kunnat visa