Uppdaterat 2017-02-17
Spåret är tillbaka! Nu redan i februari. Det stora antalet cyklister som färdas här blåser rent en smal strimma. En strimma som alla vill cykla i. För ingen vill ju cykla på grushavet. Ett grus som inte gör någon som helst nytta – tvärtom, gruset ökar bara olycksrisken.
Ett grus som kommer ligga här till i maj. Till maj!
2017-02-17
Ursprungligt inlägg 2016-04-06:
Det här älskar jag. Inte att det är tonvis med farligt grus på cykelbanorna, utan spåret. Spåret som visar att här färdas cyklister, massor av cyklister. För det krävs en hel del cyklister för att dessa spår ska uppstå. Spåren lös helt med sin frånvaro för 10 år sedan, då var antalet cyklister inte tillräckligt för att få till dessa spår. Men nu är vi så många att spåren bildas.
Och alla vill färdas i dessa spår, så det blir ju lite smalt…
Och detta finns på många sträckor, ett tydligt tecken på att cyklister inte gillar grus.
Relaterade inlägg:
9 kommentarer
Det är sååå tydligt vad cyklister tycker om grus.
Arne B, ja verkligen. Och här kommer det säkert ligga en månad till…
NEJ INTE DET FARLIGA GRUSET SOM ANFALLER!!!!
Den centrala fråga måste vara: Vem behöver gruset? Om en yta är isig så blir den hal. Lägger man ut grus så kan fäste skapas, men det förutsätter att det finns en kontinuitet av grus mellan den hala ytan och objektet som rör sig på ytan. Detta är lätt att uppfylla för en skosula eller för ett bildäck. Ett cykeldäck har dock så liten anläggningsyta att grusningen får en klart begränsad effekt på fästet. Ett dubbdäck för cykel är en ypperlig lösning för hantering av halkan. Med dubbar som sticker ut betydligt längre än de får göra på bildäck och med en hög dubbtäthet även hos de glesast dubbade däcken så finns allt grepp man kan önska.
Cyklisten behöver inget grus så låt bli att grusa ytor endast avsedda för cykel och var sparsam/selektiv på gemensamma ytor.
Magnus, du berör en sak som är så tydlig när man arbetar med cykel. Det bedrivs väldigt lite forskning och utveckling på området (till skillnad mot biltrafiken). Det skulle ju vara helt otänkbart att använda sig av en halkbekämpningsmetod för biltrafiken som är usel på uppgiften och som när halksäsongen är över blir en halkfara i månader! Men så är det för cykeltrafiken, och i nästa stund läggs ansvaret helt och hållet över på cyklisterna att hantera situationen. Undra hur det skulle låta om 20 procent av singelolyckorna för biltrafiken i april månad kunde härledas till väghållarens så kallade ”halkbekämpningsmetod”?
Spåret är intressant på flera sätt. Jag tror att cyklister spontant cyklar mitt i sin bana om den inte är väldigt bred. Just denna bana är dubbelriktad, och man kan undra varför det inte bildas två spår. Men spåret på enkelriktade banor bildas nog ännu oftare mitt i.
En sådan preferens i cyklandet försvårar omkörning.
Men jag tror samtidigt att man gärna cyklar där det är som slätast. Det kunde man testa genom att gå ut och handgripligen sopa så att spåret på en sträcka drar sig närmare ena kanten och sedan se om cyklisterna följer med då.
I så fall kunde man förbättra omkörningsmöjligheten genom att göra högra halvan av en enkelriktad cykelbana aningen slätare än vänstra. Troligen behövs väldigt lite skillnad, men de som behöver komma om får bättre plats.
Göteborgs cykelfartsgator har en asfaltsträng mitt i körbanan och slipade plattor på sidorna. Det är ett (dyrt) sätt att åstadkomma den omkörningsfil jag är ute efter.
Ytterst talande! Håller helt med Magnus och hoppas att bilderna delas med de som beslutar om grusning på vägförvaltning (eller vem som gör det).
Här i trakterna är mycket gc-vägar och antingen per design eller i praktiken gemensamma ytor (vita linjer syns inte under snön), så att inte sanda leder till fotgängare på akuten: inte bra. Å andra sidan, hur tycke nytta gör sand *under* snö och is, så varför inte vara snabbare med att sopa upp eländet? Och jag har sett fotgängare stå på örönen pga av lös sand i sluttning, så det är inte bara ett problem för cyklister.
Men alla stackars gångare som måste gå i cykelbanan då?