För lite mer än ett år sedan skrev jag ett inlägg om de farliga och besvärliga förhållanden som råder på mina barns skola. Det har blivit en följetong hur illa skolledningen och fastighetsbolaget SISAB har valt att hanterar barnens cykelparkering och barnens möjlighet att tryggt och säkert kunna röra sig på skolans område.
Nu kommer här en uppdatering. Efter att i ett års tid uppvaktat skolledningen och SISAB tröttnade jag på deras oförmåga att skapa säkra och trygga förhållanden för barnen som cyklar och går till skolan.
Cykelparkering, varutransporter, sopbilar, personbilar – allt i en salig och farlig röra på skolans område
Jag kontaktade då skolborgarrådet och media. Och helt plötsligt, som från det blå, blev det en väldigt fart på skolledningen och SISAB. Cykelparkeringen försvann över en natt.
Här monteras skolans cykelparkering ner. Bara några dagar efter jag kontaktat skolborgarrådet och media.
Så nu fanns det ingen cykelparkering alls på skolans område. Men inte slutar barn och vuxna cykla för det. Och som så många andra gånger faller det på dem som cyklar att lösa detta och de flesta började låsa fast cyklarna i staketet framför skolan.
När ingen cykelparkering finns får barn och vuxna lösa det själva – staketet blir då cykelparkering.
De som väljer att ta bilen till skolan hade helt plötslig fått mycket bättre förhållanden genom mer än en fördubbling av antal parkeringsplatser då cykelparkeringen togs bort i direkt anslutning till skolentrén – det ska vara enkelt att välja bilen.
Cykelparkering bort blir mer bilparkering och lättare att välja bilen…
Så här var det ett antal veckor. Tills en ny cykelparkering dök upp. Skolan och SISAB hade nu hittat en säker och lämplig plats för barnen att parkera sina cyklar på. Man hade hittat en yta som var ledig – som så att säga blev över efter att allt annat fått sitt. Den ligger i ena änden av skolan. Mer än 200 meter från där de flesta eleverna har sin skolverksamhet. Och för att komma till och från cykelparkeringen måste barnen ändå gå via framsidan på skolan där varutransporterna och personbilar fortfarande trafikerar ytan. De kan också gå via en ödslig gång- och cykelväg med en brant backe och på så sätt ta sig bakvägen till skolan – det lockar inte så många…
Den nya cykelparkering. Längst bort i bilden går den väg som leder till skolentrén och skolverksamheten. Och där varutransporter kör, backar och vänder – och där barnen går och cyklar. Den nya cykelparkeringen löste ingenting.
Nu fungerar ju många människor så att de accepterar inte att ta skit och usla lösningar. Så många väljer att fortsätta låsa fast sina cyklar i staketet framför skolan det är fler cyklar parkerade där än i den nya och säkra cykelparkeringen. Den nya parkeringen innebär ju en omväg – en senväg – den är inte logiskt placerad utifrån människor behov och rörelsemönster.
Tecknet på att skolan inte löst någonting vad gäller en trafiksäker skolmiljö.
Skolledningen säger sig ha fler planer på gång. En bom för att hindra privatbilar från att komma in på skolområdet och en eventuell cykelparkering i andra änden av skolan. Vi får väl se hur det blir med det, jag får säkert anledning att återkomma i frågan. Men fortfarande kommer det alltså vara varutransporter som kör, backar och vänder på samma yta där skolbarnen går och cyklar. Så i grunden har inte särskilt många steg tagits mot en säkrare och tryggare skolmiljö.
Relaterade inlägg:
5 kommentarer
Men vad har man åstadkommit genom att göra så här? Ingenting ju!
Sen måste jag fråga mig: hur kunde det bli så här från början?
Är inte skolan nyrenoverad? Då kan ju inte cykelparkeringen och barnens möjlighet och behov att tryggt och säkert kunna röra sig på skolans område stått högt upp på en renoveringens dagordning. Den verkar ju överhuvudtaget inte varit med på dagordningen. Märks ju tydligt att den första cykelparkeringen var en nödlösning, något man kom på i sista stund:
”ja just, vi måste kanske ha en cykelparkering också”.
”Vi tar några p-platser för bilarna så ställer vi ut cykelställen där”.
Och så fortsätter det, skolan letar ytor utan att tänka efter om ytan och vägen till/från ytan överhuvudtaget är lämplig för en cykelparkering. Häpnadsväckande minst sagt.
Mia, jo du har rätt att skolan är nyrenoverad. Och inte har cykelparkeringen varit uppe på dagordningen i den renoveringen, det kan vi ju tydligt se. Men det blir kanske bra till slut, när mina barn slutat i skolan…
Precis som för många andra exempel du tar upp Christer (inte minst Slussen) så undrar jag hur de som har planerat och beslutat dessa ”lösningar” resonerar. Tänk om de bara hade ställt sig framför skolan och ställt sig frågan ”Om jag skulle ha cyklat hit, var skulle jag då vilja ställa min cykel?”.
Joel, den situationen kan ju uppstå att de som skulle ställa sig den frågan cyklade för 20-30 år sedan. De har få minnen av cykling, de har liten kunskap, de har uppfattningar, de tycker, de har fördomar, de förringar. Och de prioriterar annat mycket högre. Resultatet är det du ser. Det skulle krävas öppna sinnen och insiktsutbildningar för att låsa upp alla dessa knutar. Kanske kommer vi dit så småningom…
Det verkar som om de inte heller har tänkt på att ungarna ska få mat eller att det blir sopor efter mänsklig verksamhet. Att bygga så att lastbilar tvingas backa långa sträckor på samma område som barn leker är riktigt dåligt.
Det är nog tyvärr så att de som ritar skolor inte behöver tänka ett dugg på hur skolan ska interagera med omgivningen. De lever i sin isolerade bubbla – som alltfler nuförtiden.