Här följer en berättelse om vad du kan få uppleva på din färdväg som cyklist – en berättelse som jag tror kommer få en fortsättning – kanske a never ending story. Vi kan kalla det att ansvariga för gång- och cykelvägen har lekstuga med cykelvägen och dess trafikanter – en farlig lekstuga. På en kort liten sträcka av cykelvägen har cyklister under några år fått uppleva förvaltningens kreativitet och lekstuga vad gäller bilhinder på gång- och cykelvägen. Det började med att en ny gång- och cykelförbindelse skulle byggas i södra Stockholm. En ny bro över järnvägsspåren som skulle innebära en avsevärd genväg och förbättring. Dagarna efter att förbindelsen öppnats såg det ut så här vid brons södra landfäste:
Ett bilisthinder. Inte så ofta vi möter en grå och mörk betonggris mitt i vägen, på cykelvägar är det en standardlösning…
Sedan följde några, hur ska jag säga, upprörda samtal till förvaltningen. Betonggrisen plockades till slut bort. Den ersattes med detta:
Två bommar tvärs över hela gång- och cykelvägen. Placerade på sådant sätt att det var helt omöjligt att passera dem cyklandes – du var tvungen att kliva av cykeln och tråckla den genom öppningen. Kom du med lastcykel eller cykelkärra var det bara att försöka ta vägen förbi i diket eller vända om. Så hinder för bilister blev ett farligt elände för cyklande.
Till slut, efter ytterligare samtal till förvaltningen, plockades en av bommarna bort:
Se så bra bom och betong syns i skymningen! Ett under av trafiksäkerhet…
Sedan gick det inte lång tid innan nästa hinder på cykelvägen dök upp. Denna gång en stor sten mitt på cykelvägen vid brons norra landfäste:
Foto: Mattias Bengtsson Byström
Och kort därefter två stora stenar på cykelvägen i nära anslutning till platsen där bommarna placerats ut:
Den som placerade ut dessa stenar hade inte ens det goda omdömet att placera dem under belysningen – det ska uppenbarligen vara en utmaning och så svårt som möjligt att upptäcka dem. Foto: Mattias Bengtsson Byström
Och här kanske vi tror att denna historia slutar. Icke sa Nicke. Dags för ytterligare lite hinder på vägen. Denna gång i norra änden av cykelvägen. En kombination av stenar och bommar – denna gång färgglada för att hålla humöret uppe!
Självklart gick det inte att cykla förbi dessa hinder. Eller vänta, det gör det ju visst. Titta till höger i bilden nedan, en liten in-/utfart för biltrafiken bredvid cykelvägen. Där bommen oftast stod öppen. Tänkte inte på det! Och det kan jag säga er – det gjorde inte förvaltningen heller!
Och då kan vi ju lätt räkna ut att sagan inte tar slut här heller. De färgglada stenarna plockas bort och ersätts av några rejäla betongblock:
Foto: Mattias Bengtsson Byström
Men sagan fortsätter, den verkar inte ha något slut – a never ending story.
Betongblocken plockas bort och upp åker två nya grindar:
Foto: Mattias Bengtsson Byström
Foto: Mattias Bengtsson Byström
Här en kartbild över cykelvägen (rött streck) och alla platser som det placerats ut hinder på (gröna pilar):
När det gäller lekplatser är förvaltningarna mycket noga med att följa regelverket när dessa byggs. Allt för att det ska vara säkert och ingen skall komma till skada på grund av brister och faror i anläggningen. När det gäller ”regelverket” för cykelvägar skiter samma förvaltningar högaktningsfullt i sitt eget regelverk för cykelvägar. Så här säger stadens egen handbok Cykeln i staden om bilhinder på cykelvägar (s. 29):
Glasklart kan tyckas
Vad blir då resultatet av denna oförmåga och ovilja att följa regelverket? Människor kommer till skada visar studier från Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI). Framkomligheten för cyklister försvåras avsevärt och för vissa typer av cyklar blir det till och med omöjligt att passera.
Vad har denna lekstuga kostat undrar jag? Idiotin har verkligen många ansikten när det kommer till cykelvägar.
Och ytterst är detta ett ledningsproblem. Såväl på förvaltningarna som i politiken. Förvaltningsledningarna måste se till att personalen är kunnig och kompetent att lösa sina uppgifter och att följa regelverken. Politiken måste vara tydlig med sina krav och uppföljningar samt verka för att alla förvaltningar arbetar åt samma håll och efter samma regelverk.
Hur gick det till exempel med det politiska utspelet att nu fick det vara ett slut med alla idiotbyggen och dags att sätta anställda, planerare, projektledare, entreprenörer, konsulter osv. i skolbänken för att lära sig cykeltrafik – det är tydligt att den utbildningen inte börjat ännu, eller så fick flertalet underkänt…
En del har dock kommit lite längre i sin mognad och insikt – se här!
Relaterade länkar:
- Stoppa motormännen
- Stoppa motormännen – det går åt rätt håll!
- Först stolpar, nu spett. Vad blir det sen?
- Breaking news – Stockholms stads cykelutbildning avslöjas!
- Först stolpar, nu spett. Vad blir det sen?
- En pendlingscyklist vardag
12 kommentarer
Haha, vilken underbar fars! Tror som du att detta inte är det sista vi hör i denna historia.
Mia, det kan man också kalla denna historia!
Jag upphör aldrig att förvånas över hur ”trafiksäkerhetsarbete” för cyklister oftast handlar om att begränsa möjligheterna att cykla. Det funkar ju, färre cyklister innebär ju färre olyckor med cyklister inblandade.
Anders, bra att du skrev ”trafiksäkerhetsarbete” för detta är verkligen inget trafiksäkerhetsarbete. Det är ensidiga och högst okunniga åtgärder som i bästa fall löser ett problem men orsakar ett flertal andra. Utförda av människor som har mängder av åsikter och tyckande men väldigt lite kunskap på området.
Minst 80% av mitt cyklande sker på bilvägen, där cykelbana finns, just för att undvika sådana här hinder.
Nu, under vinter, är dock framkomligheten mycket bättre eftersom flertalet av stenar & betonggrisar är bortplockade pga snöröjningen. Jag har aldrig sett en bil köra in nu när hindren är borta! Varför ställs dom tillbaka när fler börjar cykla???
Politikerna & trafiksäkerhetsarbetare måste vara ett intelligensbefriad släkte!
Kan cyklister polisanmäla uppställning av dessa hinder som allmänfarlig verksamhet???
Jag har hört anekdoter om folk som har dött vid sådana här hinder, jag antar det är sant, men det talas väldigt lite om det tycker jag.
Detta var en väldigt snäll genomgång av söder om Högdalen, det finns många fler stenar på parkvägarna där omkring.
Är dessa hinder uppsatta pga förekommet bilistbeteende, eller är de uppsatta bara i förebyggande syfte av gammal vana? Det byggdes en liknande GC-bro där jag bor och den var helt befriad från bil-(och cykel)-hinder. Tills några bilister fick för sig att göra burnouts på bron nattetid, då åkte det upp betongsuggor illa kvickt…
Jag roade mig med att gå in på Eniro och se på ”gatuvy” hur Eniro-bilen.. jag menar Eniro-cykeln har åkt längs g/c-banan och till och med tagit en omväg runt stenarna när de har fotat omgivningen…
Det där med hinder i cykelbanan är tydligtvis ett globalt problem som denna protestvideo visar.
https://www.youtube.com/watch?v=bzE-IMaegzQ
Jag tror mycket hade varit vunnet med att strunta i att överhuvudtaget sätta upp hinder. De få icke-laglydiga bilisterna torde i de allra flesta fall vara ett mindre säkerhetsproblem än ständiga hinder.
Enligt Tingvalls nollvision ska den fysiska miljön vara förlåtande så att trafikanter inte skadas allvarligt även vid felaktigt beteende / avåkning. Detta gäller tydligen endast för motorfordon. Samtidigt ät Tingvall förtvivlad över att nollvisionen inte ger förväntade resultat för mjuka trafikanter. Kanske en ide att ta hjälp av Tingvall och Trafikverket för att få slut på detta medvetna sabotage.
Ah! Den där sträckan passerar jag dagligen. Det är för övrigt massor av bilister som kör mot rött där. Jag ser det varje vecka när jag tryckt på knappen och väntar på grön signal för cyklar att korsa gatan.