Då och då dyker det upp inslag i media om den infekterade stämning som råder mellan cyklister och gående och cyklister och bilister. Nu senast var det en artikel i SVD som tog upp ämnet. Det ska uppenbarligen vara så att gående hatar cyklister enligt polisen! Läser man sedan kommentarerna till dessa artiklar så är det ibland en skrämmande och obehaglig läsning.

I och med den framväxande cykeltrafiken blir det mer och mer tydligt att vad stadsplanerare och trafikplanerare har ägnat sig åt i decennier är inget annat än konfliktdesign.

Genom att inte behandla cykeln som ett eget transportmedel, att inte ge den eget utrymme i transportsystemet skapas dessa konflikter. Ibland ses jag enligt systemet som gående, ibland är jag mer att liknas vid en bilist och ofta skiter systemet fullständigt i cykeltrafik. Vad man inte får glömma bort är att infrastruktur i mångt och mycket är kommunikation, utformningen talar med all tydlighet om vilket trafikslag som prioriteras, vilket som ska ha rätt till väg, vad man förväntas använda för färdsätt osv.

Så vad kan man då förvänta sig om det är urusel cykelinfrastruktur? Och samtidigt uppmanas att cykla av Riksdag och Regering, av Trafikverket och många av landets kommuner. Och sedan börjar många att cykla i detta urusla system! Min slutsats är: dålig infrastruktur leder till dåligt beteende.

Om systemet inte tar hand om mig på ett bra och funktionellt sätt, om jag inte vägleds, får stöd och hjälp på min färd med funktionella och säkra lösningar måste jag ju lösa det själv. Och att tvingas lösa det själv blir sällan särskilt bra för kollektivet.

Vill göra ett litet tankeexperiment! Om biltrafiken hade liknande infrastruktur som cykeltrafiken har idag, vilket beteende hade vi sett hos oss bilister?

Här följer några exempel på konfliktdesign:

Varför ska cyklande dela yta med gående? Är det bra för oss som cyklar? Är det bra för oss som går?  Är det effektivt, tryggt och säkert att hela tiden tvingas bromsa och väja för gående? Till höger i bilden ser vi fyra körfält plus en bred mittrefug, till vänster en stor parkeringsplats – allt detta för biltrafiken. Är detta en rimlig fördelning av trafikytor?

Ett så kallat regionalt cykelstråk i Storstockholm avsett för arbetspendling. På denna yta ska jag alltså som cyklist dagligen pendla. En yta som är för smal för att säkert cykla på, för smal för att dela med gående och stråket går rakt genom flera busshållplatser. Snacka om konfliktdesign! Vem vill cykla här, vem tycker det är bra att cykla här. Ändå är det här jag förväntas cykla och på ett effektivt och säkert sätt ta mig fram!

Ett till så kallat regionalt cykelstråk i Storstockholm, avsett för arbetspendling. Här gör vi en busshållplats och ställer ett väderskydd och träd – i cykelbanan. Observera att till höger i bilden finns det väldigt mycket yta där man skulle kunnat dragit cykelbanan för att undvika denna konflikt. Men istället väljs konfliktdesign som lösning…

En central plats i landets huvudstad, Raoul Wallenbergs torg. Också det största öst-västliga cykelstråket i staden där 1000-tals cyklister passerar varje dag. Här är det en form av shared-space eller så kan man också kalla det konfliktdesign. Reaktioner på sådan här utformning kan ta sig sådant här uttryck:

Share.

16 kommentarer

  1. vilken träffsäker krönika!
    Det är helt hopplöst att cykla på ”sin” cykelbana från punkt A till B ibland ska man ut i trafiken och vingla, ibland försvinner cykelbanan helt spårlöst och man tar sig fram där man tycker att det passar. Till nackdel för sig själv och medtrafikanter.
    Jag tror inte så mycket på att cykla mot enkelriktat etc som föreslagits. Tror bara det leder till mer bekymmer. Bättre att ge cyklisterna egna vägar och bättre utrymme (gärna på bilisternas vägar)!

  2. Sven-Erik Olsson on

    Ja, det är på grund av att konfliktdesign är så spridd som jag förespråkar cykling på vägarna. Eller så är det för att jag är Lundabo.
    Konfliktdesign är också när lämna företräde systematiskt används för att hejda cyklisten när cykelvägen korsar en ‘bilväg’ även där de som kör på bilvägen har att lämna företräde för bilister som kommer körande åt samma håll som den som färdas på cykelvägen. Extrakryddas dessutom ofta med att designen är sådan att om bilisten som skall lämna företräde för andra bilister vid stopp blockerar korsande cykelväg. #klagolåt

  3. Krister Isaksson on

    Tack!
    Själv är jag en mycket ivrig förespråkare för cykling mot enkelriktat! Om man tänker på att bara i Stockholm finns det över 200 enkelriktade gator som det skulle vara lämpligt att möjliggöra cykling mot enkelritningen. Det är mindre lokalgator, låga fordonsflöden och hastighetbegränsningen är 30 km/t. Utmed dessa gator finns ofantligt många start- och målpunkter för cyklister och genom regeländringen skulle det innebära avsevärda restidsförkortningar. Särskilt om vi aggregerar detta på samhällsnivå. Nu är det ju så att många cyklar redan mot enkelriktat, det fungerar förutom att man bryter mot trafikreglen. Och vad gäller trafiksäkerheten är det inga som helst problem visar tysk forskning, snarare tvärtom! Och betänk en sak till, är det åt något håll en bilist tittar åt är det framåt, annars är ju en vanlig förklaring vid cykelolyckor med bilister, att cyklisten bara dök upp från ingenstans!
    Det är ju också så att enkelriktningen har ju aldrig satts upp för att enkelrikta cykeltrafiken, det blev bara konsekvensen pga att trafikreglerna inte är särskilt väl anpassade för cykeltrafik.

  4. Jag cyklar i samma stad som Sven-Erik och håller med om att vägen av de orsaker han nämner är snabbare och bekvämare än cykelbanorna. För att slippa onödig aggresivitet från andra trafikanter cyklar jag likväl på cykelbanorna när jag enligt lag måste. Det finns dock många sträckor där man SKA köra på vägen, men där många cyklar på gångbanan för att de och många bilister tror att cyklar överhuvud inte får framföras på väg. Cykeln var en gång det vanligaste persontransportmedlet i landet, idag ses det, i trafikplaneringen, som ett lekredskap med en toppfart kring 15 kmh.

  5. Håller på det hela taget med, men hur skall cykelvägar designas så att cyklister åtminstone håller sig på höger sida? Utanför mitt köksfönster är det antagligen fler som cyklar mot körriktningen på den enkelriktade cykelbanan på vänster sida av vägen än som cyklar på rätt sida, och det är smala (!) cykelbanor obegripligt uppflyttade på trottoaren. De målade cykelsymbolerna hjälper uppenbarligen inte (att alla som de cyklar över är upp och ner skulle antyda något). Om man som jag har ett cykelekipage som är ungefär lika brett som cykelbanan och inte lämpar sig för hopp över höga trottoarkanter blir man mycket medveten om folk som kommer farande åt fel håll.
    På tal om enkelriktat: att möta någon på en smal väg är inte roligt om man sitter på en bred trike …

  6. Det är underbart med den polarisation som finns när man läser kommentarerna till artikeln i SvD. Jag är inbiten fåne när det gäller att tro att enda sättet för att komma till en förändring är att separera trafikslagen. Görs inte det så fortsätter konflikterna och utlöser all den testosteronosande aggressionen mellan gående, cyklande, och körande.
    Det måste läggas pengar på infrastrukturen men samtidigt tror jag också att både polisen och politikerna måste ut och visa sig – gärna på en cykel – och beivra alla de dåliga beteenden som både gående, cyklande och körande uppvisar.
    Den stora skillnaden mellan bilister och cyklister är att bilisterna är helt skyddade i sina bilar och riskerar lackskador emedan cyklisten är helt oskyddad och får plikta med livet om bilisterna gör något oväntat. Kommentarer såsom: ”Nästa gång gasar jag när jag ser någon cyklist på övergångsstället” gör ju en mörkrädd.
    vad är det för fel på mänskligheten när man inte kan komma överens på den här begränsade ytan.

  7. Riktigt bra exempel på helt galna lösningar! Tyvärr finns massor av sådant runt om i Stockholm. Säkert i andra städer också.
    Jag cyklar allt oftare på vägbanan, vilket jag vet kan vara olagligt, och något som retar upp bilister. Men det är bättre att köra i samma hastighet som bilarna och glida med i trafiken än att stångas med andra pendlare som vinglar eller bland fotgängare som strosar.
    —–
    http://hampus.biz

  8. får jag ställa en fråga som hör samman med detta blogginlägg: på vilken sida ska man möta en gående om man kommer på en kombinerad cykel/gångväg?
    Det är om något ett bekymmer och olyckrisk. Jag vill hävda att det är som i trafiken att man som cyklist håller till vänster men många gångtrafikanter vet inte detta och vinglar som en yr höna framför en.
    Än svårare på vissa platser där man gjort kombinerade gång/cykelbanor med streck emellan

  9. Bra analys. Jag tyckte artikeln i Svd var intressant men olycklig där polisen får citeras som om det råder krig mellan fotgängare och cyklister. Likaså att de valde ett Stockholms absolut lurigaste ställen för cyklister/fotgängare. Cyklister pendlar och har fått ett par hundra meter fart när ett halvskymt övergångsställe dyker upp. Inte många vill stanna då. Inte heller när man kommer från andra hållet och precis fått upp farten. Svårlöst problem. För att inte tala om Götgatsbacken. Där skickar man in alla pendlare på en gågata. Att det inte smällt på Raoul Wallenberg är fantastiskt.

  10. Som en liten kontrast till allt elände så vill jag lite kort reflektera över mitt senaste besök i Stockholm: Hade som vanligt med mig vikcykeln på tåget och resan för dagen gick till KTH. Vad jag kunde uppfatta så är Kungsgatan tvärs genom stan endast cykelanpassad såtillvida att man målat cykelboxar vid korsningarna. Det var en fröjd att tillsammans med andra cyklister glida fram i dubbla led. I korsningarna snirklade cyklisterna sig förbi bilköerna och fram i boxen för att efter korsningen åter ställa upp i dubbla led. Möjligheten för en bil att köra om en cykel var mycket begränsad och dessutom ganska meningslös eftersom det snart var stopp i nästa korsning.
    Jag tycker detta är ett exempel som på ett intressant sätt kontrasterar till konfliktdesignen. Åtminstone just den dagen på Kungsgatan så fungerade cykel och bil riktigt bra tillsammans och jag anser att avsaknaden av alltför mycket aktiv styrning av respektive trafikslag var en av de viktigaste faktorerna.
    Jag anser att man i stadstrafik i hög grad ska styra in cyklarna att dela trafikytor med bilarna. Eventuellt i kombination med ett omkörningsförbud, dvs bilar ska inte få köra om cyklar som ligger i samma fil. Givetvis behöver en sådan trafikstyrning begränsas till vissa zoner eller vägar.

  11. Krister Isaksson on

    manne, en gemensam gång- och cykelbana är just gemensam! Finns ingen regel för var man ska gå resp. cykla utan tanken är att trafikanterna ska lösa detta själva, därav gemensam. Mellan cyklister råder högertrafik. En riktig skitlösning anser jag som inte bör användas. Gynnar varken gående eller cyklister. Speglar mer ett förlegat, okunnigt och omodernt synsätt på cykeltrafik. När skylten har en linje mellan gång- och cykelsymbolen samt att beläggningen är försedd med linje eller annan markering är det en separerad gång- och cykelbana vilket innebär att man ska gå på gångbanan och cykla på cykelbanan. Cykelbanan bör för att förtydliga detta förses med cykelsymboler.
    Hoppas du fått svar på din fråga!

  12. Krister Isaksson on

    Magnus, håller till visa delar med dig. Och det råder en hel del restriktioner på olika delar av Kungsgatan redan idag, det är bl a genomfartsförbud för motorfordon mellan Vasagatan och Sveavägen. Och det är busskörfält åt andra hållet. Hastighetsgränsen är 30 km/t på samma sträcka. Det finns en särskild cykelsignal i korsningen Kungsgatan/Sveavägen. Delen mellan Sveavägen och Stureplan innehåller många avsnitt med busskörfält. Busskörfält som börjar redan på Sturegatan och därmed kommer inte några personbilar in på Kungsgatan därifrån. Allt detta innebär att Kungsgatan inte har någon betydande roll för biltrafiken. Det skulle vara enkelt och inte innebära några större problem för stadens trafiksystem att göra en helt renodlad buss- och cykelgata på Kungsgatan (självklart skulle varutransporter vara möjliga under vissa tider). Det är dock inte lika lätt att åstadkomma motsvarande lösning på Sveavägen, Hornsgatan, Götgatan, Ringvägen, ST Eriksgatan…

  13. Tack Krister för dina kommentarer. Jag bor själv inte i Stockholm så man har inte så bra detaljkoll. Jag är dock återkommande på tjänsteresor till både Stockholm och andra större städer till olika destinationer som jag ofta når med den medhavda vikcykeln eller när man reser med lite mera cykelvänliga tågoperatörer med min vanliga brukscykel.
    Ditt inlägg om KONFLIKTDESIGN tycker jag är klockrent och gäller nog samtliga städer jag cyklat i. Jag upplever att man ofta genom formerna på GC-vägarna som de värsta konfliktsituationerna skapas. Härigenom tvingar man fram en hackighet i interaktionen mellan cyklister och andra trafikslag på ett sätt där man i regel alltid tvingar cyklisten till de största kompromisserna.
    Det blir intressant att se vad regeringen säger om att införa 40 km/h som bashastighet inom tätbebyggt område. I sådant fall minskar hastighetsskillnaderna mellan cykel och motortrafik såpass att jag anser det än mer skäligt att begära att dessa trafiksalg måste samsas på en stor del av gatorna. Jag tror vi måste tänka brett när det gäller cykelns plats i trafiken så att man inte låser in sig på ”ett trafikslag – en trafikyta”. Det är t ex hög tid att häva kravet på att man ska cykla på GC-väg när sådan finns, detta bör vara ett val som cyklisten ska göra.

  14. Senkommen kommentar:
    På Raoul Wallenbergs torg skall man cykla på cykelbanorna. Men den som går i Arsenalgatans förlängning är mycket dåligt utmärkt. Att snedda över torget är inte tillåtet!

  15. Krister Isaksson on

    LÅ, och om den är dåligt utmärkt kan man väl inte kräva att man ska cykla där? Hur ska man veta att det är en cykelbana samt var den går? Är det att vara tydlig i kommunikationen med trafikanterna?

  16. Till Krister Isaksson:
    Hur man skall veta att den finns där vet jag inte. Men där många cyklister kör in på torget från Strandvägen finns det en väl synlig cykelbana, och inget som tyder på att det är OK att kryssa bland utställningsbilder, skulpturer och sittbänkar. Känner man inte till cykelbanan så är det naturliga för varje tänkande cyklist att köra i gatan runt torget!
    (I sista bilden i blogginlägget har cyklisten cykelbanan cirka 1,5 till 2 meter till vänster om sig. Hade han varit mycket uppmärksam hade han sett cykelsymbolerna strax under bildens nedre högra hörn.)

Leave A Reply