I mitt arbete får jag till och från höra kommentarer som:
- att jag är en ”cykelentusiast”
- att jag representerar ett ”särintresse”
- jag har till och med blivit kallad för ”cykelfundamentalist”
Nu senast på den nationella cykelkonferensen så inledde infrastrukturministern med:
”…roligt att presentera den nationella cykelstrategin för ett gäng cykelentusiaster.”
Där satt alltså runt 260 yrkespersoner från hela landet. Några av landets ledande experter och forskare på området. Och de blir kallade ”entusiaster”. Jag har varit på många trafikkonferenser genom åren. Jag har aldrig hör någon minister eller annan inledda en konferens med ”bilentusiaster”, ”tågentusiaster” eller ”kollektivtrafikentusiaster”.
Jag ser mig inte alls som någon ”entusiast”. Jag ser mig som en professionell och kompetent yrkesutövare. För mig är detta inget annat än ett maktspråk, en förminskning av dessa yrkesmänniskor och deras arbete, av trafikslaget cykel och en tydlig spegling av rådande maktstruktur och normer i transportsystemet.
Så det är kanske inte så konstigt att cykeltrafiken har mindre än 1 procent av medlen i den nationella transportplanen – till entusiaster kan man slänga smulorna från bordet.
15 kommentarer
Jag värjer mig också från den beskrivningen, även om mitt engagemang är betydligt mer amatörmässigt och grunt än ditt. Jag brukar försöka kontra med ”Inte mer entusiast än att jag är skoentusiast de gånger jag går till affären” och försöka le, för att det inte ska bli för pekpinneaktigt.
Det kanske inte är du som är cykelentusiast utan de andra som är cykelanalfabeter?
Eller som Krister själv säger:
”Jag är en cykelentusiast på samma sätt som du är en bilentusiast” kan sägas till alla som äger en bil
Låter som ganska typisk härskarteknik för att förminsk en person eller en grupp och nedvärdera dom.
Ett tecken i tiden; skilj ut människor och gör en grupp av dem så att dessa kan särbehandlas.
Jag får ibland frågor från människor runt mig som visar total brist på inlevelse och är snarast en förebråelse. Jag ska dessutom stå till svars för alla cyklisters alla tveksamma beteenden. Bara för att jag cyklar mycket. Frågor som inte kommer sig av nyfikenhet som i andra frågor där jag är entusiast, utan mest liknar ”vafan håller ni på med?!!!”
Görs cyklister till en homogen grupp kan alla klara sig med exakt samma lösningar. Helst utan att störa biltrafiken – och utan att det kostar något.
Maktspråk, härskarteknik, klapp på huvudet. Jag är glad att du står ut i din profession.
Härskarteknik eller bara en inkompetent talskrivare som tänkt fel? Underskatta aldrig folks förmåga att göra fel. Det som uppfattas som en förolämpning kan vara tänkt som en komplimang. (Eller så vad det en förolämpning. Sometimes a cigar is just a cigar whatever Freud says.)
”Cykelfundamentalist” å andra sidan. Och var det inte en minister i en tidigare regering som betraktade försvaret som ett särintresse? Känn dig hedrad 🙂
F ö, nåt fel på att vara entusiast? Man kan ju vara både professionell och entusiast. För egen del är jag bl.a. cykel-, järnvägs-, katt-, och grafiskdesignentusiast. (Jobbar med endast en av dessa.) Har träffat på en del cykelentusiaster i cykelbranchen, modeljärnvägsentusiaster i hobbybranchen, osv.
Viktiga tankar du lyfter fram! Det är svårt att jämföra bilism med cykling men det är nog sällan en person som äger en eller två bilar och lägger ned mycket tid på att tvätta och meka med dem får typ frågan ”och vilka bilvägar gillar du bäst att åka”. Det förutsätts att man har bilarna till att förflytta sig till olika aktiviteter. Vår familj äger ingen bil utan åker cykel och lastcykel, vissa blir chockade när vi ibland hyr bil, vi är ju bilhatare tror de! Man hamnar liksom lätt i ett fack av ”cykelentusiast och miljötaliban” fast men egentligen bara är intresserad av att slippa bilkrångel och tycker cykel är snabbt och smidigt. Sedan är ju jag ingen expert alls utan bara vanlig användare men mekanismerna liknar varandra när vi ska hålla på och socialiseras in i olika fack. En bra sak är nog att alla vi som använder cykel mycket till vardags jobbar för att visa mångfald bland cyklister, vi är ju ingen homogen grupp, det finns höger-cyklister, mp-cyklister, ateist-cyklister, sd-cyklister, lantis-cyklister, vänster-cyklister, skitsammajagbaracyklar-cyklister etc. Viktigt lyfta fram i debatten, vi är bara en massa människor som först och främst tycker cykel är ett bra sätt att transportera oss på.
Vad är problemet?
En nationell cykelkonferens ska väl i första hand besökas av cykelentusiaster. Inte av bilentusiaster. Jag går emellanåt på bilkonferenser och samtliga deltagare betecknar sig glatt som bilentusiaster. Några gånger har jag varit på kollektivtrafikmässan – och där betraktar sig alla som kollektivtrafikentusiaster, om de inte rentav är ännu smalare: spårvagnsentusiaster, podcarentusiaster etc.
Konferenser är till för entusiaster och särintressen – det är så de samlar sina krafter. Sen är vissa entusiaster duktigare än andra på att få t.ex. offentlig finansiering. Men man ska inte glömma att den mesta bilinfrastrukturen behöver finnas där i vilket fall – vi behöver transporter, vi behöver buss, taxi, polis, ambulanser, sopbilar, färdtjänst, skolskjutsar etc).
Jag tror att du blandar ihop hobbyistträffar med sådana konferenser som anordnas av myndigheter. Trafik- och gatudagarna är inte en träff för ”trafikplaneringsentusiaster” eller ”väghållningsentusiaster”, PBL-dagen är inte en träff för ”planentusiaster” eller ”bygglovsentusiaster”.
@Anders Norén
Nej, jag blandar inte ihop det.
Elmia Lastbil är definitivt en mässa för professionella lastbilsentusiaster. Naturvårdsverkets klimatdagar är ett möte för professionella klimatentusiaster. Frankfurt är definitivt en mässa för både professionella och privata bilentusiaster. Folk och Försvar är ett möte för professionella försvarsentusiaster.
@Anders Andersson
WTF?! Jag har varit på professionella konferenser, inte för att jag var X-entusiast utan därför att jag med eller mot min vilja arbetat med det mässan handlar om.
Man deltar i konferenser för att chefen anser att det ingår i ens arbetsuppgifter och väl där så har man samma professionella attityd som på ens ordinarie arbetsplats.
Så ”landets ledande experter och forskare” (Kristers text) var dit-tvingade av sina chefer?
Är man inte entusiast över sitt område, så blir man knappast landets ledande expert eller forskare. Jag träffar endast entusiaster på de konferenser och mässor jag går på/håller föredrag på.
Det är ju tråkigt för er om ni inte träffar entusiaster på era konferenser. ett gott råd är nog att inte gå på dessa – eller byta jobb till ett där ni träffar entusiaster. Livet blir så mycket mer inspirerande och energirikt då.
To quote Ritchie Blackmore: I try not to have fun. I work very hard at not having fun. … Well, I like to think that music is very serious, and its not fun.” (I do think he is slightly more well-known and respected than AA.)
I’ve listen to enthusiastic people give uninteresting talks, and to people simply trying to solve problems give very interesting ones. Probably something wrong with me, eh?
Some of us prefer having an incoming to not having one: life is much more inspiring and enjoyable with one (from personal experience).
Vill du ha tråkigt och bara umgås med oentusiastiska människor, så tänker inte jag hindra dig. Hoppas bara att jag slipper möta dig på mina konferenser.
Men minns också att den som handlar i kärlek är alltid starkare än den som handlar av plikt.