Så, då är sommarhjulen monterade, cykeln har fått en stor omgång av vård och omsorg och min 20:e säsong som vinterpendlande cyklist är avklarad. Denna vinter har jag fått en ny och intensiv kärlek – sopsaltaren! Det är en maskin som far fram på en del av cykelvägarna i min stad och där först sopar bort snön och sedan sprider maskinen ut en saltlake som får den snö och is som är kvar på cykelvägen att smälta bort.


Sopsaltaren – vintercyklistens frälsare!

Från oktober till mars har det inneburit att jag i stort sett haft ren asfalt och barmarksförhållanden på stora delar av min cykelsträcka. Jag har under mina 20 års vintercyklande aldrig upplevt något liknande. Framkomligheten, säkerheten och komforten på dessa sträckor har varit mer eller mindre som på sommaren. Vad som också starkt bidrar till förälskelsen är att metoden innebär att inget grus används på cykelvägen. Cykelvägen har aldrig varit så fri från grus och skräp som under dessa vintermånader. Hela vårens långdragna elände med tonvis av grus som ligger och skräpar till ingen nytta på cykelvägarna är som bortblåst, det är soprent!


Sopsaltad cykelväg, så här har stora delar av min cykelväg sett ut hela vintern


Se så fri från grus, skräp och smuts en sopsaltad cykelväg är. Bättre än på sommaren! Foto: Luca Mara

Metoden med sopsaltning på cykelvägar är ingen nyhet, den har använts sedan 80-talet i bl.a Danmark och Tyskland. I Sverige har Linköping använt metoden sedan början av 2000-talet och den används även i Norrköping. Jag har varit på studiebesök i flera av dessa städer, cyklat och där tagit del av detta men det är en helt annan sak att få uppleva det en hel vintersäsong, att dagligen få cykla och erfara hur bra det faktiskt kan vara på cykelvägen vintertid.


Sopsaltning i Münster, Tyskland


Sopsaltad cykelväg i Münster


Sopsaltning av cykelbana i Köpenhamn. Se hur väl anpassat fordonet är för sin uppgift. Något för Stockholms innerstad och andra städer att ta efter där det är trångt och finns smala cykelbanor. Foto: Copenhagenize


Sopsaltad cykelbana i Linköping. Foto: Hans Lindberg

Studier genomförda i Danmark och Sverige visar att denna metod är helt överlägsen traditionell plogning och halkbekämpning med grus. Efter att nu ha cyklat en hel vinterssäsong på sopsaltade cykelstråk kan jag bara hålla med. Det är närmast en revolution och tar vintercyklingen till en helt ny dimension. Eftersom vi i detta land har det dåliga omdömet och traditionen att till stora delar bara bygga gemensamma gång- och cykelvägar innebär ju denna metod att även gående får det avsevärt bättre.

Här brukar då invändningar komma mot att använda salt på cykelvägar – det är ett miljöproblem. En märklig invändning tycker jag och som tydligt visar vilket totalt grepp rådande trafikmaktordning har över oss och vad vi faktiskt prioriterar. Vi vräker årligen ut miljoner ton salt på gator och vägar så att biltrafiken ska ha en säker och god framkomlighet, men när en promille sedan ska användas på cykelvägarna är det ett miljöproblem. Men faktum kvarstå, är det saltets negativa inverkan vi vill begränsa så finner vi de stora volymerna bland biltrafiken, då är det kanske där vi ska minska användningen? Men rätten till säker och god framkomlighet är återigen enbart förbehållen biltrafiken så där fortsätter vi vräka ut saltet. Det hela blir ett mycket märkligt förhållningssätt och resonemang i arbetet med att öka cyklandet samt göra det säkrare.

Här kan jag ju passa på att nämna att mängder av kommuner i mellersta och södra delen av landet blandar i salt i gruset man använder för halkbekämpning. Så fritt från salt är det långt ifrån på dagens gång- och cykelvägar. Grus är ju också en halkbekämpningsmetod som inte fungerar särskilt bra och som på våren blir en fara för cyklister. Tänk er motsvarande bristfälliga metod för biltrafiken. En metod som för det första inte fungerar särskilt väl som halkbekämpning och som för det andra blir till en fara under ett antal vårmånader. Finns inte på denna jord att vi skulle använda motsvarande metod som har så stora och påtagliga brister till biltrafiken. Bara i april månad så kan närmare 20 procent av cyklisters singelolyckor härledas till grus. Under månaderna mars respektive maj är siffran 10 procent. (Niska, VTI 2011).


Fullt med grus på gång- och cykelvägen, liknar mest en grusväg! En mycket vanlig syn på cykelvägarna. Gör inte så mycket nytta, snarare bara ett problem för gående och cyklister under flera månader.


Sopsaltat stråk rakt fram, fritt från grus. Traditionell plogad och grusad cykelväg till höger.

Nästa invändning brukar vara att om bara förarna av plogbilarna kör ner plogen i backen på cykelvägarna så blir det bra resultat och sopning med saltlake behövs då inte. Jaha, det var en fullkomligt historielös invändning som bortser från den empiri och forskning som finns på området. Detta har de försökt göra de senaste 40 åren eller så och inte lyckats särskilt väl med. Men visst, ge dem ytterligare 40 år så kanske de får ner plogen några millimeter till. Vi får samtidigt hoppas på att cykelbanorna börjar byggas och underhållas så pass bra att asfalten är jämn och fin så plogen verkligen kan göra sitt jobb. Tror inte det.


Inte så ofta det blir särskilt bra med denna metod och utrustning. Foto: Jon Jogensjö Cykelpendla Hässelby


Nyplogad och grusad cykelväg. Det blir sällan bättre än så här

Ytterligare en invändning som kommer är att saltet sliter på och förstör cykeln. Det gör ju även saltindränkt grus, snömodd och annat elände som normalt finns på cykelvägar vintertid och under våren så där är skillnaderna minimala. Eller är fördelarna kanske på sopsaltarens sida? Vintercykling kommer alltid att slita på cykeln och det handlar mer om att vårda och sköta om sin cykel än om saltlake eller ingen saltlake.

Här har vi då en metod som visats sig vara fullständigt överlägsen traditionell plogning och halkbekämpning med grus. En metod som mer eller mindre revolutionerar vintercyklingen vad gäller framkomlighet och säkerhet (även för gående). Studier från Danmark visar också att metoden med sopning och saltlake är avsevärt billigare än att ploga och grusa cykelvägar. Eller som en tjänsteman på Stockholms stad uttrycker det: ”Den grus som används vid snöröjning, sopas upp och renas och återanvänds vid nästa vintersäsong då den också blandas upp med nytt grus. Det är ett omfattande arbete att samla upp gruset, rensa det och återigen förvara det tills nästa säsong.” Inte konstigt att det är kostsamt med en sådan hantering. Vintersäsongen 2009-2010 använde Stockholms stad ca 90 000 ton grus för halkbekämpning. Tänk alla fordon och energi som behövs för att hantera denna volym grus, en miljöbelastning som heter duga. Kan det vara så att sopsaltning totalt sett innebär en minskad miljöbelastning och ett sätt att få fler att vintercykla? Det är kanske dags för kommuner och trafikverket att börja använda sig av sopsaltning i större utsträckning? I varje fall om man menar allvar med att arbeta för ett ökat och säkert cyklande.

Jag hoppas för min egen del att detta är en början på en härlig kärleksaffär och något som sprider sig i såväl Stockholm som till andra kommuner och trafikverket. Men jag hoppas också att jag hittar en ny kärlek framöver, en vinterväghållning som är ännu bättre och med en teknik och metod som innebär att vi slipper använda oss av salt.

Vill rikta ett stort tack till Peter, Pye, entreprenörer, maskinförare m.fl. för allt arbete ni lagt ner för att genomföra detta pilotprojekt. Min vardag har blivit enklare, säkrare och tillförlitligare. Vad som vanligtvis varit en period med mer eller mindre stora vedermödor och besvär har nu blivit något roligt och enkelt.

Toppbild: Jon Jogensjö

Relaterade inlägg

Share.

27 kommentarer

  1. Sven Persson on

    Sopsaltaren låter som en fantastisk maskin. Men vid vilka temperaturer är den effektiv? Är det ett alternativ för oss i norra Sverige?

  2. Krister Isaksson on

    Sven, saltlaken är verksam till ca 8 minusgrader. Är det kallare sopar man alt plogar. Det handlar om att analysera stadens förutsättningar, bl a geografiskt läge, vintertemperaturer etc och anpassa/optimera vinterväghållningen utifrån detta.

  3. Sven Persson on

    I vinter hade den säkert varit bra här i Luleå, men en normalvinter skulle den alltså inte varit speciellt användbar här. Är det en stabil vinter är det heller inga stora problem med varken snöröjning eller grus. Det är ju värst när det ligger kring nollan.

  4. Krister Isaksson on

    Sven, så kan det vara. Men för stora delar av landet och framförallt där överväldigande delen av landets befolkning bor, där avstånden i städerna är korta och attraktiva för cykelpendling, där vintertemperaturen ofta pendlar kring nollan, där är den utmärkt.

  5. Anders Norén on

    I Luleå, där dagstemperaturen vintertid ofta ligger stabilt under -10 grader, brukar väghållarna vara bra på att ordna fint vinterväglag på cykelvägarna – dvs. ett torrt, hårt och jämnt underlag av packad snö som vid behov sandas. Mycket jämnare än vanlig asfalt men följdaktligen aningen sämre friktion – på det hela taget en fröjd att cykla på. På vårvintern när vinterväglaget börjar smälta och bli poröst brukar man skrapa cykelvägarna rena.
    Sopsaltning gör störst nytta i södra halvan av landet, där dagstemperaturerna ofta kryper uppåt nollan och cykelvägarna täcks av slask som omväxlande smälter och fryser på och blir ett litet helsike att cykla i oavsett temperatur. I Luleå skulle sopsaltning antagligen kunna vara användbart på vårvintern och möjligen senhösten, men det är väl frågan om kommunen vill kosta på inköp av snöröjningsfordon som inte kan användas hela vintern.

  6. Krister Isaksson on

    Anders, se översta bilden. De nya fordonen kan även ploga! Har en plog framför sopvalsen som kan fällas upp/ner. Detta gör att fordornet kan användas till plogning och sopsaltning vintertid och resten av året till sopning/renhållning – ett multifordon!

  7. Sven Persson on

    Bra med plog på maskinen! Då kan den kanske vara intressant för Luleå också. Dock kan det vara känsligt ämne att börja tala om att använda salt här, då det är en infekterad fråga i Norrbotten där de flesta är mot salt i allt utom maten.
    Anders, håller med dig om att vid stabil, kall vinter är cykelvägarna väldigt bra, till och med bättre på vintern än sommaren då cykelbanorna ofta är bredare, jämnare och rakare vintertid. Men den här vintern har varit bedrövlig med plusgrader titt som tätt och enorma mängder grus som spritts ut pga halkan. Grus som tyvärr kommer ligga kvar många veckor till innan den tas bort.

  8. Krister Isaksson on

    Sven, fråga kommunen om de har salt i gruset de använder. Grus/sand binder fukt och blir ohanterlig vid minusgrader. Så salt tillsätts i gruset både för att kunna hantera det och för halkbekämpning.

  9. Håller med dig Krister i det du skriver om vägsaltet. Skall man dessutom minska eller ta bort dubbdäcken på bilar helt måste man salta ännu mer inte bara på vägar utan dessutom på gator. Om alla kör dubbfritt kommer inte vägbanan ruggas upp utan vägbanan poleras istället. Då måste man på med mycket salt och det fort. Saltet på cykelbanor är en piss i Siljan i jämförelse även om alla större städer skulle använda sopsaltaren.

  10. Sven Persson on

    Krister, om jag minns rätt så använder Luleå kommun inte sand utan makadam 2-4mm som halkbekämpning eftersom det inte fryser ihop och Luleå slipper därför saltet helt än så länge.

  11. Anders Norén on

    Men för de som av någon anledning känner en motvilja mot salt (jag, till exempel, jag hatar saltfläckar på skorna) så är ju grejen den att sopsaltaren använder mycket mindre salt än var som går åt vid konventionell saltning.
    Här i Lund _vräker_ kommunen ut salt på cykelbanorna. Man cyklar bitvis på ett tunt men väl synligt lager av grovsalt. (I Lund tror man förvisso att bara man saltar tillräckligt mycket så behöver man inte snöröja alls. Jag vet inte riktigt vilken handbok det står i…)

  12. Krister Isaksson on

    Anders, helt rätt. Saltmängden reduceras med ca 70 procent när man använder saltlake istället för torrsaltning. Du får sända länken till inlägget till driftansvarig i kommunen! 😉

  13. Krister Isaksson on

    Björn, en piss i Siljan är det men ack så svårt att få till en utveckling och förbättring av vinterväghållning för cykeltrafik. Så mycket okunskap, så många fördomar…

  14. Krister Isaksson on

    Michael, kan för lite. Det är väl det som man till viss del använder på flygplatser och tidigare för avisning av flygplan? Har för mig att det starkt bidrar till övergödning av vattendrag och sjöar när det kommer ut i naturen.
    Någon som vet mer?

  15. Erik Johansson on

    Om de kunde sluta att sanda den redan sopsaltade cykelbanan så vore jag glad, antar att de kommer lära sig. Men risken kommer alltid finnas när man ska sopsalta och sanda brevid varandra.
    För övrigt håller jag det var skönt att slippa saltet i Luleå men attans vad moddigt det var, tror ni verkligen behöver sopsaltare. Iofs så kommer de väl inte köra mot Kallax ändå 🙂

  16. Saltning fungerar som nån skrev bara när det inte är särskilt kallt. Blir det riktigt kallt fryser den smälta saltblandningen och man får ishalka. Då måste det finnas salt för att man inte ska slå ihjäl sig. Men visst, i städer där det aldrig/nästan aldrig blir tvåsiffriga minusgrader (Södra Skåne, längs Västkusten) är det nog bra.

  17. Jag kanske inte helt hänger med på resonemanget; att eftersom vi ändå vräker ut mängder av salt på gatorna så spelar det ingen roll om vi vräker ut lite på cykelbanorna också.
    Borde vi inte sträva efter en mindre miljöpåverkan på alla plan, inte en större? Men visst, storstadsområdena i söder är redan förlorade eftersom generationer av bilister inte fått möjlighet att lära sig att det kan vara halt på vintern.

  18. Jo, Krister jag såg att du anser att grus kostar mer än salt både miljö, energi och kostnadsmässigt. Ytterst tveksamt, men det är klart att om man försöker erhålla samma halkskyddseffekt med grus som med salt så blir det säkert väldigt dyrt. Men det borde inte vara nödvändigt om trafikanter förstår att det kan vara halt på vintern och anpassar sig därefter.
    De ca: 300 000 ton vägsalt som årligen sprids på våra vägar är idag det största enskilda hotet mot vårt grundvatten men det är också ekonomiskt och resursmässigt enormt kostsamt. Enligt en studie från VTI 2006 beräknas de ökade kostnaderna för korrosion, enbart på bilparken, uppgå till ca: 5 miljarder per år. Eftersom man på Gotland inte använt vägsalt sedan 1986 är det lätt att göra jämförande studier. Där använder man grus och kalkflis men endast i begränsad utsträckning på kritiska platser. Jag känner inget personligt agg till din ”Sopsaltare” Krister och förstår på sätt och vis din ”rättvisetanke” men jag som inte är uppfödd med vägsalt kan ändå inte låta bli att tycka att den på något sätt permanentar ett systemfel. Jag erkänner dock att jag missade att även du faktiskt hellre skulle se en lösning utan salt. Låt oss hoppas på en sådan!

  19. Jo, det stämmer att urea bidrar till övergödning. Jag vet dock att man testat det på landsvägar i Tyskland (där man ofta har ett klimat runt nollan på vintern) med goda resultat i halkbekämpande syfte.

  20. Krister Isaksson on

    Michael, tack för info och du pekar på det viktiga i att forska och utveckla. Där är det tyvärr så att när det gäller metod- och teknikutv av drift och underhåll för cykeltrafik så står det i stort sett still.

  21. Johan Granlund on

    Tack Krister för en artikel som förhoppningsvis ”ALLA”, även de som inte cyklar, läser!
    Jag är ingen stor älskare av salt, men sopsaltaren är lätt att älska.
    Först gör den SOPRENT bokstavligt talat.
    Minimerar behovet av ytterligare åtgärd.
    Sedan sprider den salt i form av lösning, vilket innebär minimal mängd salt.
    Denna saltlake sänker fryspunkten hos fukten på vägbanan, vilket vid måttlig kyla helt förebygger ishalka.
    Utöver den miljömässiga vinsten är resultaten för trafiken sanslöst bra.
    Den trafiksäkra framkomlighet, färdkvalitet och inte minst hälsa som sopsaltaren skapar, är starkt bidragande faktorer vid valet att cykla istället för att bilpendla.
    Tack Stockholms stad för att ni valt att bli förebild för resten av landet.
    Grattis Krister och alla andra som ser nyttorna!

  22. Ett i artikeln förbisett argument mot salt, utöver miljöaspekten, är att det förstör cyklarna. Och det tar inte lång tid, speciellt om cykeln förvaras varmt. Saltet ställer ökade krav på cykelvård. När jag stöter på sopsaltade vägar där lagret av saltvattenblandningen inte torkat upp väljer jag andra vägar.
    Vad saltet bidrar med är endast att det sänker fryspunkten. Inget annat. Det betyder att vi får samma halkbekymmer med salt vid ca -6 grader som utan salt vid 0 grader. När vinterkylan slagit till och speciellt när snön ligger hårt packad ger det lika bra grepp som en sommardag även utan saltet, så länge det är väl plogat. Nu när användingen av DUBBDÄCK ökar behövs inget salt. Det är plogningen och sopningen som gör skillnaden mot att åka fram över fruset slask vilket så klart är härligt att slippa.
    Så bort med saltet! Men fortsätt med plogning och sopning!
    Jag har aldrig tappat greppet med dubbdäck, och då går min pendelväg på vintrarna vanligtvis 10 km över en (osaltad) islagt vik i stockholmsområdet.

Leave A Reply