11 procent av cyklisternas singelolyckor med personskador i oktober beror på lövhalka. Eftersom singelolyckor bland cyklister är många så är det alltså många som skadas under en kort period av året. Och lite görs åt detta – i nollvisionens Sverige.

Istället får vi från ansvariga höra:

– Det skulle kräva otroliga resurser för att vi skulle kunna hålla cykelbanorna varje dag, säger han.

Det går inte, det är för komplicerat, det krävs ”otroliga resurser” är beskedet. Istället läggs allt ansvar på de som cyklar – ni får anpassa er och ta det lite lugnt (även ni som går, ja för även gående råkar ut för lövhalka om nu någon trodde något annat).

Låt oss bena ut några saker här. Till exempel hur mycket skulle det kosta att höja standarden och ha en bättre bekämpning av lövhalka? Nu sticker jag ut hakan och säger: det behöver inte kosta något mer alls. Det handlar mer om hur man lägger upp arbetet och hur man väljer att prioriterar. Det vill säga: kompetens och vilja.

Lövfällningen och halkan pågår cirka en månad. För att ha ett någorlunda tillförlitligt väglag under den perioden behövs lövsopning 1 – 2 gånger i veckan. Det vill säga 5 – 10 gånger totalt under denna månad. Och det är inte hela cykelvägnätet som behöver lövsopas – långt ifrån. Jag gör bedömningen att det handlar om 10 – 15 procent av en kommuns/Trafikverkets cykelvägnät som lövhalka uppstår på. Det är även förutsägbart var lövhalkan uppstår – man behöver så att säga inte chansa eller gissa. Den uppstår där träden finns utmed cykelvägen. Detta tillstånd bör ju en gatu-/parkingenjör ha koll på, ingår så att säga i arbetsuppgiften att kunna sitt vägnät. Då kan dessa driftansvariga enkelt upprätta lövsopningskartor över sträckorna i cykelvägnätet där det finns risk för återkommande lövhalka.

Så då vet vi nu att under en mycket begränsad period, på en liten del av cykelvägnätet, behövs det lite extra insatser för att åstadkomma säkrare förhållanden på cykelvägnäten runt om landet. 

Men svaret är: ”Det skulle kräva otroliga resurser…”

Nej säger jag, det skulle inte alls kräva några otroliga resurser. Det är ju närmast häpnadsväckande att en ansvarig uttrycker sig på det sättet. Istället vore det ju mer smakfullt om ansvariga satte sig in i frågan och tog fram en prislapp på vad utökad lövsopning skulle kosta. Och därefter frågar sig om det går att omfördela i driftbudgeten och prioritera annorlunda (vilket det självklart gör). Eller som Anna Niska på Väg- och transportforskningsinstitutet uttrycker det: ”Då blir det ingen ökad kostnad”. Men det görs inte – istället framställs lövsopning som otroligt komplicerat och dyrt – och cyklisterna hålls helt ansvariga och får lösa uppgiften.

Det är ett intressant förhållningssättet att lägga över allt ansvar på cyklisten: bara att anpassa farten och underordna sig fysikens lagar så går det bra. Om vi överför förhållningssättet till biltrafiken skulle vi inte ha så många 2 + 1 – vägar. För det vet vi ju alla att det går inte så bra att köra om i full fart när du får möte. säger vi inte: sluta köra om vid möte så försvinner olyckorna. Vi skulle inte heller ha sidoräcken eller säkrade sidoområden för det vet vi ju alla att kör du av vägen i full fart så går det inte så bra om du kör in i bergväggen eller trädet. Då säger vi inte: sluta köra av vägen så försvinner olyckorna. I biltrafiken har vi alltså kommit fram till att samhället har ett ansvar – en nollvision – att se till att bilinfrastrukturen är någorlunda säker. För människor är människor, och de gör misstag och fel. Arbetet med nollvisionen är ju också mycket framgångsrikt – för biltrafiken. Och det har lagts ner massor av miljarder på att åstadkomma detta. Eller kanske vi ska uttrycka det som att det lagts ner otroliga resurser på att göra det säkrare – att köra bil.

Så alla dessa lövfyllda cykelvägar är inget annat än politiker och tjänstemän och en nollvision som visar långfingret åt alla som cyklar (och går)

Göteborg. Foto: Chris W S Kristoffersen

Lund. Foto: Daniel Sturesson


Lund. Foto: Nils Calmsund

Stockholm. Foto: Johannes Borgström


Stockhom – samma gata, lite senare. Nu är det lövsmet. Foto: Johannes Borgström

Stockholm. Foto: Jon Jogensjö


Göteborg. Foto: Kajsa Nalin

Gävle. Foto: Tony Nordin

Uppsala. Foto: Torbjörn Albért


Västerås. Även här blir det lövsmet när löven får ligga länge på cykelvägen. Kurva och ett tvärfall som gör kurvan feldoserad… Foto: Niklas Kihlén

Täby. Foto: Björn Stenberg


Täby. Foto: Björn Stenberg


Malmö. Foto: Jennie Fasth 


Örebro. Foto: Monan 


I Göteborg finns denna fina och tjocka lövmatta på cykelbanan. En stad som saknar de ”otroliga resurserna” och därför ser det ut så här för de som går och cyklar… Foto: Ola Kvarnbo 


Ännu en bild från Göteborg. En nästan lövfri cykelbana. Gångbanan ser däremot lite svårttillgänglig ut. Så var går man då? I Göteborg verkar fokus ligga på att köra bil… Foto: Kalle Eriksson 

 

Uppdaterad 2016-11-03:
Hurra, pengar finns! Det saknas inte ”otroliga resurser”. Det är planeringen det hänger på. Löven faller ju som de vill och inte som planeraren vill. Ungefär som snön. Fast till skillnaden mot snön vet vi ju var löven faller. Så planera verksamheten lite bättre så ska ni se att resultatet blir bättre. Och färre cyklister och gående som halkar omkull.

 

Relaterade inlägg:

Share.

10 kommentarer

  1. Det går ju spara otroliga mängder pengar på sluta med halkbekämning på vägarna, det är ju bara att anpassa farten efter rådande omständigheter under perioden mellan november och maj. Dom pengarna skulle räcka att sätta upp lövborttagande tak över cykelvägarna. Skippar vi sen viltstaket efter samma princip(dvs sänk farten till 30 där det finns risk för vilt) skulle cykelbanorna dess utom kunna få värme ?

  2. En förbättring, men ingen lösning, vore ju om man kunde få lagligt cykla på gatan om det finns en parallell cykelbana… men just det, det får man ju inte. Då skulle man ju kunna få välja vilken fara man vill utsätta sig för. Symptomatiskt är ju att på bilderna i de fall man ser en parallell bilgata så är det inte ett löv på dessa… I’m just say’n…

  3. Flemming Hansen on

    Håller fullständigt med.
    Ett tips; sätt på dubbdäcken tidigare än du tänkt (när löven börjar falla av i början på oktober)
    Protestera tillsammans med andra hos din kommun.

  4. Ha ha… dubbdäck? Hjälper inte på flera cm ruttna löv!
    Falsk trygghet, swish och du ligger och sprattlar i lövhögen; har du tur så landar du mjukt…

  5. Gubbe på stubbe on

    Hur mycket skulle man spara i sjukvårdskostnader, stukad produktivitet, osv? (Fast dessa kostnader åsamkas ju någon annan …).
    Cykla lådcykel, trike, eller nåt annat trehjuligt 🙂 Du halkar inte omkull, man kan få uppleva det roliga i att glida baklänges i en uppförsbacke. Och att cykelbanorna inte är dimensionerade för dylika ting.
    För egen del, hellre olaglig på väg, än blåslagen på löv.

  6. För oss cyklande brevbärare bidrar det ju dessutom till en fantastisk arbetsmiljö. Cyklarna väger ändå en sådär 40kg redan innan man lastat post i dem – kul att få okontrollerbar sladd på i Göteborgs lövslask.

  7. Krister Isaksson on

    S, tack för info. Hade helt bortsett från att detta faktiskt är någras arbetsmiljö. Kanske skulle ert företag och era skyddsombud ligga på kommunen om att skapa bättre och säkrare förhållanden att arbeta i.

  8. Och idag snöar det på lövgeggan. Linköpings horisont. Inte en de gc-vägar som sopsaltas är lövfria.
    Stället som jag tycker är värst är i Tinnerbäcksravinen, en slingrig och backig väg med en massa lövklet på. Tyvärr inte det enda.

  9. Mina erfarenheter från senaste veckornas cykling i Göteborg är att det är halast och värst på ställen där det faller väldigt mycket löv, och löven får ligga några dagar samtidigt som det är tätt trafikerat av cyklar som hjälper till att mosa löven till en hal smet.
    Dessa förutsättningar finns inte på så himla många ställen i Göteborg, men till exempel på Norra Allégatan och i dess fortsättning Nya Allén, som ”Varning för halka”-bilden verkar komma ifrån.
    Om man under lövfällningen prioriterade att sopa dessa ställen två eller tre gånger i veckan (så som Krister föreslår) istället för en gång skulle nog mycket vara vunnet.
    Trafikkontoret verkar ha en onödigt defaitistisk och uppgiven inställning till sin uppgift.
    Eller tror dom på allvar att cyklister förväntar sig att cykelvägarna ska vara fria från vartenda löv hela tiden? Det skulle såklart bli mycket svårare att uppnå, men det är nog ingen som förväntar sig det.

Leave A Reply