Sverige är knappast känt för att vara bergigt eller dramatiskt. Men uppe i Västerbotten och kanske främst i trakterna runt Kittelfjäll hittar man ett landskap som är precis just det. Vi packade gravelcyklarna och gav oss ut på grusjakt och hittade något synnerligen unikt.

I början av sommaren 2025 tog vi oss an mastodontloppet Midnight Sun Randonnée, ett lopp som gick uteslutande på asfalt. Men där från vägen kunde man skönja andra vägar och avstickare på grus. Precis som då blev även denna gång Umeå resans utgångspunkt. Då avstånden är extrema och det inte går några direkta tåg kors och tvärs över landet tog vi oss runt i Västerbotten med bil.

Camilla och Ola på åsen mellan västra och östra Skärträsket.

Isälvsleden

En timmes färd norr om Umeå hittar man Isälvsleden som är en är en cirka 60 km lång (A till B) vandrings- och cykelled mellan samhället Vindeln och byn Åmsele. Att cykla gravel här är lite som som att färdas genom ett levande geologiskt museum. Leden följer spåren efter de stora isälvarna som formade landskapet efter istiden, vilket märks i de mjuka rullande åsarna, de djupa dödisgroparna och de slingrande sandiga stigarna. Underlaget skiftar mellan packad grusväg, lättkörd skogsväg och mer tekniska partier där grovt grus och rötter kräver lite extra fokus.

Leden innefattar även en vattenpassage där man måste ro sig över med båt för att kunna fortsätta cykla. Båten är lägligt nog utrusad med en cykelhållare från Thule.

Naturen växlar från tät tallskog till öppnare höjdpartier med utsikt över stilla sjöar och mossar. Isälvsleden bjuder inte på de brantaste eller längsta backarna, men den konstanta variationen i terrängen gör detta till en unik cykelupplevelse.

Det går även att åka tåg till Vindeln och enligt vår info får man ta med cyklar på tågen. Vill man inte cykla samma väg tillbaka efter sin tur till Åmsele kan man i många fall få med cykeln på bussen.

Kittelfjäll

Få ställen i Sverige har en sådan kär plats i skidåkares hjärtan som offpistparadiset Kittelfjäll, här är fjällen branta och dramatiska. Området är mindre känt som sommardestination och ur ett gravelperspektiv. Men här, mellan dalgångarna hittar man grusvägar som bjuder på sällan skådad dramatik. Cykling i miljöer vi inte är direkt bortskämda med i Sverige.

Dikanäs – Matsdal
En av områdets finare rundor startar i Dikanäs och bjuder på helt otroliga fjällvyer. Rundan är blott 34 kilometer och går nästan uteslutande på grusväg. I Matsdal kan man sticka även på en liten tur och retur sektion upp mot fjällen. Men det finaste är egentligen mest på själva rundan. Läs mer om rutten här.

Dikanäs må verka sömnigt men det finns faktiskt ett kafe som bjuder på både fika och lunch.

Dikanäs – Dajkanvik
En runda på strax över 70 km som delvis går på samma vägar som rundan ovan, så dessa två går alltså att knyta ihop för en längre dag i sadeln. Djupa skogar, vackra fjäll och grusvägar så långa att man inte ens ser slutet på dem. Läs mer om den rutten här

Att cykla i dessa trakter är en väldigt speciell upplevelse, man känner sig väldigt liten bland alla stora fjäll och till synes eviga skogar. Bilarna är så gott som obefintliga. Vägarna är raka och kurvorna få och för det mesta är gruset välpackat.

Ola Söderlund

Asfaltsbonus mot gränssjöarna
Att det är just dalgångar man rör sig i gör att det kan vara svårt att få till rena rundor, om man nu inte vill traska över ett fjäll eller två. Så här får man delvis cykla fram och tillbaka på samma väg genom dalarna. Men vyerna här över fjällen är värda varenda tramptag. En rutt som är fin men inte går på grus är att följa Dikanäsvägen mot Gränsjö. Det är en av delarna på man cyklar på under Midnight Sun Randonnée, mellan Kittelfjäll och norska Hattfjelldal.

Dikanäsvägen, vacker utan att vara på grus.

På gruset runt Kittelfjäll
Att cykla gravel handlar ju allt som oftast om att bara utforska, att leta sig fram till platser man inte kände till, eller om att återvända. Området norr om Vojmån är rikt på mindre stigar och en ny liten bikepark. Framförallt kommer man här nära och över vattnet, för en oslagbar vy över fors och fjäll.

Den vackraste vy vi någonsin sett från sadeln i Sverige.

Här hittar man både ett vindskydd men intill även en bastu med hänförande utsikt som går att hyra för en billig peng. Läs mer om bastun här

Att just Kittelfjäll är en bra bas är att byn har både ett fint och nyrenoverat hotell – Hotell Kittelfjäll som 2026 firar 70 år. Och en nybyggd butik, här finns det alltså lite service, trots att man befinner sig i en ganska enslig del av fjällvärlden. Vi har hört rykten om att det framöver blir mer av den varan, och att det finns eldsjälar som rekar fler rutter, så det ska bli spännande att se hur detta område utvecklas framöver.

Vår resa till Kittelfjäll möjliggjordes genom ett samarbete med Västerbotten Sweden

Share.
Leave A Reply